Det här året lever vi igenom fyra datum med bara ettor: 1/1/11, 11/1/11, 1/11/11 samt 11/11/11.

Ta de två sista siffrorna i ditt födelseår och addera den ålder du uppnår i år och resultatet blir 111 – för alla!

I juli år år får vi 5 fredagar, 5 lördagar och 5 söndagar. Oktober har 5 lördagar, 5 söndagar och 5 måndagar. Detta händer bara vart 823:e år.

Fråga: “Är detta lite spooky, eller vaddå?”

Svar: NEJ, DET ÄR INTE SPOOKY ALLS…! Det är bara spooky om man tycker matematik är spooky! You blatant, spasticated div…!!!

Det här är en SMS-grej som pågår just nu, meningen är att man ska vidarebefordra den här skiten till åtta nya mottagare, så vinner man en hemskt massa pengar under året. Det kallas ‘Moneybags’. Jag litar på att mina läsare – intelligenta, mogna, lätt berusade – motstår frestelsen och raderar allt som har med tramset att göra.

(Å andra sidan – javisst 17! – har jag ju nu vidarebefordrat meddelandet till, ja, minst åtta, så… who knows? Bank details on request.)

Ett av livets många, förmodligen olösbara mysterier – “vem i hela friden är Khaddafis stylist? och varför har han/hon ännu inte blivit skjuten?” till exempel – är hur i hela friden man kommenterar borta hos Bengt O…? Är det nån som vet? Bengt själv, till exempel…?

Jag skulle nämligen gärna vilja veta om det är sant att den nu avgångne Guttenberg har kallats “von Copy zu Paste”, och hur det i så fall skulle låtit på tyska? Är det nån som vet? Bengt själv, till exempel…?

PS: Ett annat mysterium, relaterat till Khaddafi. Sångerskan Nelly Furtado ska skänka bort (till okänd välgörenhet) det gage hon tjänade på att uppträda för Khaddafi-klanen i Italien år 2007. Vilket ju är… bra.

Men jag har alltid undrat vilket spanskt verb som “furtado” är baserat på - furtar…? Det vill säga, relaterat till furtivo/a, som i una mirada furtiva, en förstulen blick… Nån som vet?

Enligt en liten notis i The G idag har Julian Assange ansökt om att registrera sitt namn som varumärke. Ansökan inlämnades på Alla Hjärtans Dag via hans advokatfirma Finers Stephen Innocent. Om den beviljas kommer Assange att äga varumärket för följande syften: “news reporter services”, “journalism”, “publication of texts other than publicity texts” samt “education services”.

Man undrar ju lite grand vilka varumärkesinkräktande scenarier Assange hade tänkt sig skulle uppkomma? Att nån lanserar ett datorspel “Assange: The Final Showdown – Leak One”…?

En enveten förkylning (“förkylningen vet bara en sak, influensan tusen saker”, som Rilke sa, tror jag) har däckat mig ett par dar. Under tiden har jag låtit skägget växa, till stöd för Belgiens politiska stabilitet. I’ll do anything for attention…

Jag har lagt till Marlenas blogg “…wir sind die Seinen” till rullen nedan/till höger. Det var väl Bodil som först riktade min uppmärksamhet mot den för nåt år sen, så jag började läsa sporadiskt, men nu regelbundet. Mest för att det är en sant intriguing story, det närmaste jag sett någon komma bloggen-som-roman, och den är sagolikt bra skriven.

Men också för att jag vill få min skoltyska att växa upp och bli, tja, rikskansler, kanske… vem vet? Mitt tysk-svenska skollexikon är hur som helst my newest bestest friend (hur man nu skulle sagt det på tyska, nån som vet?)

Snart kommer det också mer om Laura Riding – för jag hittade hennes “Collected Poems”! Den stod bakom en liten tavla i bokhyllan, how sweet is that…?

Jag hade faktiskt börjat undra varför det blivit så tyst i The Guardian om WikiLeaks, när Indpendent vet att berätta (via Vanity Fair)…

The Guardian’s David Leigh told the magazine [Vanity Fair]: “We were starting from: ‘Here’s a document. How much of it shall we print?’ Whereas Julian’s ideology was: ‘I shall dump everything out and then you have to try and persuade me to cross a few things out.’ We were coming at it from opposite poles.”

Som journalistik fattar jag fortfarande inte om Atlantic Monthly’s uppslag är fullkomligt genialt eller fullkomligt poänglöst. Å ena sidan skänker det ju en viss smålunkande, lätt snuvig vardaglighet åt dramatiken. Å andra sidan skänker det ju också en utpräglad so-what-het åt det hela. I dunno. Det finns alltid nån snuvig tonåring nånstans.

Veckans gag från Ben Yarrows twitter account…

Till en början syns enbart detta på listan över den för USA:s intressen kritiska globala infrastrukturen:

Sweden: Recip AB Sweden: Thyrosafe (potassium iodine)

Längst ner i dokumentet följer sedan denna kommentar från Stockholmsambassaden:

——————————–

../2009/03/09STOCKHOLM194.html

VZCZCXYZ0008
PP RUEHWEB

DE RUEHSM #0194 0791327
ZNY SSSSS ZZH
P 201327Z MAR 09
FM AMEMBASSY STOCKHOLM
TO SECSTATE WASHDC PRIORITY 4231

S E C R E T STOCKHOLM 000194

SIPDIS S/CT SHARRI R. CLARK

E.O. 12958: DECL: 03/20/2019 TAG PTER, PGOV, ASEC, EFIN, ENRG, KCIP, SW

SUBJECT: SWEDEN: CI/KR RESPONSE FOR S/CT

REF: SECSTATE 15113

Classified By: CDA Robert Silverman for reasons: 1/4 (B), (D), (E), and (G)

¶1. (S) In response to reftel, post would like to add Sweden’s communications infrastructure to the CI/KR list. Although Sweden does not posses a direct undersea cable from the U.S., Sweden is a central European communications hub. For example, Swedish company TeliaSonera is an international carrier that owns and manages 43,000 km of fiber optic cable linking Russia and the Baltics to the rest of Europe and the U.S. If these lines of communications were to be destroyed, disrupted, or exploited, it may compromise global communications.

¶2. (S) Post recommends keeping Swedish pharmaceutical manufacturing company Recip AB on the CI/KR list for its production of ThyroSafe (potassium iodide). This resource provides protection in the aftermath of a nuclear emergency. ThyroSafe is the only FDA approved 65 mg potassium iodide tablet used to protect the thyroid gland against radioactive iodine released during a nuclear emergency.

SILVERMAN

Medan Assange är på väg till Westminster Magistrates Court i den arktiska kylan (The G:s live-update blogg är rätt bra), kan det vara värt att citera Simon Jenkins från förra veckan, för det är en sammanfattning av läget jag tycker man inte kan annat än ställa upp på:

Disclosure is messy and tests moral and legal boundaries. It is often irresponsible and usually embarrassing. But it is all that is left when regulation does nothing, politicians are cowed, lawyers fall silent and audit is polluted. Accountability can only default to disclosure.

Det kan också vara värt att läsa John Naughton idag.

Jag noterar att Malte uppenbart har börjat blogga på riktigt igen. Fyra inlägg på Errata på en vecka (och mera i kväll). Känner ni vinden i håret, grabbar? Det är fart på grejerna igen. Skoj. Återbördas härmed till länklistan.

BUT. Any more slacking and you’re dead meat, kid.