Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Kulturellt’ Category


En fotnot om Gustaf Ericsson

Thursday, July 6th, 2017

Jag ser att en del på sistone sökt information här på bloggen om min Gustaf Ericsson-bok, “Mannen som kom tillbaka från de döda“, från 2000. Det står, dessvärre, på en del ställen att den skulle kommit ut i en omarbetad upplaga 2014. Det stämmer alltså inte det minsta och jag ber om ursäkt för det. Mycket annat har kommit emellan, bland annat en bok om London som ges ut våren 2018.

Läget är just nu så här. Den huvudsakliga revideringen rör Ericssons samröre med Sovjetunionen under 1920-talet och en bit in på trettiotalet. Det finns, har det visat sig, en del dokument om honom i Kominternarkivet i Moskva, och det är främst dem jag vill åt. Trots obefintlig ryska, men med hjälp av en del experter på området, har jag nu äntligen kommit en bit på vägen att få se dem.

Men det kommer att dröja ett tag till. Jag hoppas den nya versionen ska komma – som ebok och POD – någon gång under nästa år. Tack för visat tålamod.





Så vad jag gjorde i stället…

Thursday, June 15th, 2017

…var att spendera dagen i Oxford, där jag inte varit på år och dag. Vi gick och såg den prisade Raphael: The Drawings på Ashmolean. Och det är ju så att man tappar andan ibland… Klyscha må det vara men den stora humanistiska revolution som renässansen var skapade fullkomligt enastående ögonblick. En blick, ett ansikte, en hjässa, en hand som greppar om en bordskant. Pågår till 3 september. Se den om ni kan.





Hurra för Frank!

Tuesday, June 6th, 2017

Måste bara få skryta med att gamle vännen Frank Perry just vunnit Oxford-Weidenfeld Translation Prize 2017 för hans översättning av Lina Wolffs roman ‘Bret Easton Ellis och de andra hundarna’. Som för övrigt fick mycket bra kritik när den kom ut här i fjol. Det får alltså bli ett glas Merlot när som aftonen faller på.





Upptäckt!

Saturday, April 15th, 2017

Min gamle vän Cedric Smith var på besök häromsistens och introducerade mig till Walk off the Earth, en grupp som gör förunderliga saker med musik och instrument. Lite hipster över det, men vafan, jag är såld.





The End

Sunday, March 26th, 2017

PCSend

Slutet för Paul Cocksedges studio i Hackney, och de gör en utställning av det på Salone del Mobile i Milano i april, i samarbete med New York-studion Friedman Benda: Excavation : EvictionEnd of an era. Jag skrev ju copy för Paul under sex år, slutade för nåt år sedan. Det var roliga tider, alltid intressanta uppdrag. Inte minst det som började allting 2011: Manuscript. Men ingenting varar ju för evigt, utom dålig mat och konservatism.

(Foto: Mark Cocksedge)





Dålig konst +

Thursday, March 9th, 2017

En kort reflektion i TLS över dålig nittonhundratalskonst illustreras med en målning (klicka försiktigt på länken!) av den dåliga konstens skyddshelgon Bernard Buffet som är – hiskelig, jag vet inget bättre ord… Inte minst på grund av sin storlek, ju…

Annan dålig 1900-talskonst? De gamla vanliga kitschmånglarna så klart: Jeff Koons, Damien Hirst och varför inte, som skribenten säger, mycket av Giacometti? En del (saligt hädangångne Tom Lubbock bl.a.) vill gärna foga Gustav Klimt till den här helveteskretsen, och inte mig emot. Några andra förslag?

PS: Detta för övrigt den dag Howard Hodgkin gick ur tiden. En av de brittiska 1900-talsmålare man åtminstone bör titta närmare på för det ger utbyte, det är i alla fall en dialog på gång, syns det mig.





Mosley om Mosley

Thursday, March 2nd, 2017

Nicholas Mosley har avlidit, 93 år gammal. Hans romaner har jag inte satt mig in i något särskilt, bortsett från ‘Hopeful Monsters’ (1990) som jag tyckte var intressant, mest för att den var så ambitiös, men inte mer. Däremot skrev han en biografi i två delar över sin far Sir Oswald Mosley – ‘The Rules of the Game’ (1982) och ‘Beyond the Pale’ (1983) – som är en klassiker i en genre jag skrivit om förut: böcker om föräldrar som varit framstående politiker på endera av de två ytterkanterna. Jag skrev om den i mer detalj i en gammal DN-recension här (html).





Wuppertal på besök

Friday, February 10th, 2017

Vi gick och såg Tanztheater Wuppertal på Sadler’s Wells igår kväll, föreställningen hette ‘Masurca Fogo‘. Jag har sett dem två-tre gånger tidigare, sent nittiotal tror jag, och blev inte bara imponerad utan… häpen, lite ställd. Dans är egentligen inte något som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, måste jag erkänna, men det här tyckte jag var nytt, och tänkvärt på alla de sätt. Mycket av vad de gör handlar om kärlek och makt, dvs om sex, och det finner ofta sin form i upprepningar, i ritualiserade rörelser, särskilt skarpt koordinerade danser på led (se klippet i länken). Men jag tyckte föreställningen igår nästan blev en pastisch på Wuppertalstilen, så att det ibland började närma sig slapstick, något jag aldrig förut sett hos dem: deras patos kom liksom från ett annat håll. Jag kan inte tro det har att göra med att Pina Bausch, grundaren, inte längre finns bland oss. Och dessutom, att anklaga just Wuppertal för pastisch låter ju snarast som en komplimang. Pastisch är liksom deras varumärke. Men ändå. Skratten var många under kvällen. Och det fick mig att undra.





Shakespeare Was Here

Sunday, January 8th, 2017

Jag kommer upp till ytan för att förmedla en rasande intressant artikel i dagens Observer om Heather Wolfe, en forskare som med pincett och mikroskop och gedigen kunskap bevisat bortom allt tvivel att Shakespeare existerade, och att han var den player som skrev pjäserna, tvärtemot vad en del blinda och döva imbeciller hävdat. Och det intressanta med hennes upptäckter är att det är Shakespeares sociala ambitioner som avslöjar honom som verklig, nämligen bråket kring hans vapensköld. Han var sin pappas barn, ville upp i världen, hade tjänat bra med kosing på pjäserna, köpte egendomar i Stratford och ville ha sin jävla vapensköld! En med “On a Bend Sables, a Speare of the first steeled argent. And for his Crest, a falcon, his winges displayed Argent, supporting a Speare Gould...” och med mottot Non Sanz Droit. Annars kunde det kvitta. Atta boy, säger jag, you made it!





Slakten fortsätter…

Monday, January 2nd, 2017

Döden har avslöjat sig som ett redskap för alt-right-rörelsen… John Berger har dött, 90 år gammal. ‘Ways of Seeing’ (första avsnittet på Youtube här) revolutionerade min generations syn på konsten. Hans böcker, hans intervjuer, det mesta finns listat på WP. Jag räknar honom i betydelse ihop med Raymond Williams och George Orwell. Studera John Berger! Är min uppmaning till ungdomen.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004