Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Kulturellt’ Category


Upptäckt!

Saturday, April 15th, 2017

Min gamle vän Cedric Smith var på besök häromsistens och introducerade mig till Walk off the Earth, en grupp som gör förunderliga saker med musik och instrument. Lite hipster över det, men vafan, jag är såld.





The End

Sunday, March 26th, 2017

PCSend

Slutet för Paul Cocksedges studio i Hackney, och de gör en utställning av det på Salone del Mobile i Milano i april, i samarbete med New York-studion Friedman Benda: Excavation : EvictionEnd of an era. Jag skrev ju copy för Paul under sex år, slutade för nåt år sedan. Det var roliga tider, alltid intressanta uppdrag. Inte minst det som började allting 2011: Manuscript. Men ingenting varar ju för evigt, utom dålig mat och konservatism.

(Foto: Mark Cocksedge)





Dålig konst +

Thursday, March 9th, 2017

En kort reflektion i TLS över dålig nittonhundratalskonst illustreras med en målning (klicka försiktigt på länken!) av den dåliga konstens skyddshelgon Bernard Buffet som är – hiskelig, jag vet inget bättre ord… Inte minst på grund av sin storlek, ju…

Annan dålig 1900-talskonst? De gamla vanliga kitschmånglarna så klart: Jeff Koons, Damien Hirst och varför inte, som skribenten säger, mycket av Giacometti? En del (saligt hädangångne Tom Lubbock bl.a.) vill gärna foga Gustav Klimt till den här helveteskretsen, och inte mig emot. Några andra förslag?

PS: Detta för övrigt den dag Howard Hodgkin gick ur tiden. En av de brittiska 1900-talsmålare man åtminstone bör titta närmare på för det ger utbyte, det är i alla fall en dialog på gång, syns det mig.





Mosley om Mosley

Thursday, March 2nd, 2017

Nicholas Mosley har avlidit, 93 år gammal. Hans romaner har jag inte satt mig in i något särskilt, bortsett från ‘Hopeful Monsters’ (1990) som jag tyckte var intressant, mest för att den var så ambitiös, men inte mer. Däremot skrev han en biografi i två delar över sin far Sir Oswald Mosley – ‘The Rules of the Game’ (1982) och ‘Beyond the Pale’ (1983) – som är en klassiker i en genre jag skrivit om förut: böcker om föräldrar som varit framstående politiker på endera av de två ytterkanterna. Jag skrev om den i mer detalj i en gammal DN-recension här (html).





Wuppertal på besök

Friday, February 10th, 2017

Vi gick och såg Tanztheater Wuppertal på Sadler’s Wells igår kväll, föreställningen hette ‘Masurca Fogo‘. Jag har sett dem två-tre gånger tidigare, sent nittiotal tror jag, och blev inte bara imponerad utan… häpen, lite ställd. Dans är egentligen inte något som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, måste jag erkänna, men det här tyckte jag var nytt, och tänkvärt på alla de sätt. Mycket av vad de gör handlar om kärlek och makt, dvs om sex, och det finner ofta sin form i upprepningar, i ritualiserade rörelser, särskilt skarpt koordinerade danser på led (se klippet i länken). Men jag tyckte föreställningen igår nästan blev en pastisch på Wuppertalstilen, så att det ibland började närma sig slapstick, något jag aldrig förut sett hos dem: deras patos kom liksom från ett annat håll. Jag kan inte tro det har att göra med att Pina Bausch, grundaren, inte längre finns bland oss. Och dessutom, att anklaga just Wuppertal för pastisch låter ju snarast som en komplimang. Pastisch är liksom deras varumärke. Men ändå. Skratten var många under kvällen. Och det fick mig att undra.





Shakespeare Was Here

Sunday, January 8th, 2017

Jag kommer upp till ytan för att förmedla en rasande intressant artikel i dagens Observer om Heather Wolfe, en forskare som med pincett och mikroskop och gedigen kunskap bevisat bortom allt tvivel att Shakespeare existerade, och att han var den player som skrev pjäserna, tvärtemot vad en del blinda och döva imbeciller hävdat. Och det intressanta med hennes upptäckter är att det är Shakespeares sociala ambitioner som avslöjar honom som verklig, nämligen bråket kring hans vapensköld. Han var sin pappas barn, ville upp i världen, hade tjänat bra med kosing på pjäserna, köpte egendomar i Stratford och ville ha sin jävla vapensköld! En med “On a Bend Sables, a Speare of the first steeled argent. And for his Crest, a falcon, his winges displayed Argent, supporting a Speare Gould...” och med mottot Non Sanz Droit. Annars kunde det kvitta. Atta boy, säger jag, you made it!





Slakten fortsätter…

Monday, January 2nd, 2017

Döden har avslöjat sig som ett redskap för alt-right-rörelsen… John Berger har dött, 90 år gammal. ‘Ways of Seeing’ (första avsnittet på Youtube här) revolutionerade min generations syn på konsten. Hans böcker, hans intervjuer, det mesta finns listat på WP. Jag räknar honom i betydelse ihop med Raymond Williams och George Orwell. Studera John Berger! Är min uppmaning till ungdomen.





“I have news for you…”

Saturday, December 31st, 2016

Scél lem dúib

Here’s a song –
stags give tongue
winter snows
summer goes.

High cold blow
sun is low
brief his day
seas give spray.

Fern clumps redden
shapes are hidden
wildgeese raise
wonted cries.

Cold now girds
wings of birds
icy time –
that’s my rime.

[Anon. 800-talet. Iriskt orig. Övers. Flann O’Brien]





Punkens död

Saturday, November 26th, 2016

joecorre

På dagen fyrtio år efter ‘Anarchy in the UK’ brände Joe Corre upp punkarkivet på Themsen idag (The G om det). JC är son till Malcolm McLaren och Vivienne Westwood, som också “närvarade” vid ceremonin. Jag känner folk som gråter snålvatten i forsar vid tanken på de £5m som gått förlorade, men jag tycker det var helt rätt. Never go back.





His Bobness The Laureate

Thursday, October 13th, 2016

(Jag nöjer mig med att re-reproducera en post från 24 maj 2011 med anledning av hans 70-årsdag. Nej, förresten, en kommentar bara: han spelar i Las Vegas i kväll. Vilka andra nobelpristagare kan man säga det om…?)

—————

“Bara för att man ställer upp på de förtrycktas sida, så behöver väl det inte betyda att man är ‘politisk’?”
-Dylan i intervjun med Jeff Rosen, inkluderad i Scorcesefilmen

Mitt bidrag till festligheterna är att (än en gång) vidarebefordra en Dylanhistoria som gått i den här stan i många år. En del kallar den en vandringssägen, andra garanterar att den är sann.

Nån gång i början av 90-talet höll Dylan på att spela in en platta och ett par av spåren skulle han spela in i Dave Stewarts studio i Crouch End i London, en studio som han byggt i ett vanligt bostadshus i vad som är en ganska vanlig stadsdel. Hur som helst, Dylan landar på Heathrow, sätter sig i limousinen, och säger till chauffören att han ska till, säg, 54 Rosemary Avenue i Crouch End. Nu är Crouch End som många andra stadsdelar av den typen, dvs. att näraliggande gator heter förvirrande lika: Rosemary Avenue, Rosemary Road, Rosemary Crescent osv. Dylan kommer alltså till 54 Rosemary Avenue, kliver ur limon, och går fram och ringer på dörrklockan.

Därinne befinner sig då en kvinna i 35-40-årsåldern, som går och öppnar och ser att – herrejävlar, det är ju Bob Dylan! Då säger Dylan: “Hej, är Dave hemma?”. Då råkar det sig så att den här kvinnans man också heter Dave. Och inte bara det: Dave råkar vara en total Dylannörd, har alla plattorna, alla böckerna, allting. Så hon tror att Dave, hennes man, vunnit nån slags tävling eller nåt, och bestämmer sig för att spela med: “Nej,” säger hon till Dylan, “Men han kommer hem från jobbet rätt snart, du kan väl komma in och vänta?” Och det gör Dylan, sätter sig i soffan i vardagsrummet, avböjer en kopp te, väntar, konversationen kommer ingen vart.

Efter en evighet hör då kvinnan äntligen en nyckel rassla i ytterdörren, så hon springer ut i hallen och fram till sin man, och säger, “Du anar inte vem som sitter i vardagsrummet – Bob Dylan!” Och Dave svarar: “Bråka inte nu, jag har haft en jävligt taskig dag på jobbet…”. Men hon insisterar, drar in honom i vardagsrummet, Dave får syn på Dylan, och får ur sig ett “Hallå, Bob!”, innan han svimmar. Hur som helst, missförståndet reds upp, Dave får några autografer, Dylan drar iväg.

Och jag vet i alla fall två personer som känner nån som känner nån som känner nån som frågade Dylan om det verkligen hände. Och Dylan ska ha sagt ja. Och om det inte hände så borde det ju ha gjort det.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004