Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘London uppdatering’ Category


London: Dagens tips + +

Tuesday, July 10th, 2018

Om ni är i London idag och vill se the fly-past med anledning av RAF:s 100-årsjubileum, med massor av moderna och historiska flygplan (jag är själv lite barnsligt förtjust i sådant) så kommer de in över stan (ca 12:45-13:00) via Leyton, Olympiaparken, Hackney, Bethnal Green, Shoreditch, City och sedan över centrala staden mot Buckingham Palace. Själv ska jag nog placera mig i Shoreditch Park, tio minuters promenad härifrån. See you there.

On This Day: Den 10 juli 1940 såg början på Battle of Britain, för övrigt.

++ Och det var ju… ståtligt. Inte minst så “samlar” jag på ljud som man nästan aldrig hör längre (har skrivit om detta förut, men hittar inte). Det kan vara pubskyltar som gnisslar i blåsten (de är alltid fastbultade i väggen numera), eller hästhovar mot kullersten, eller jublet när Sverige höjer VM-pokalen (sorry). Att höra Spitfires och Lancasterbombare dåna förbi hör ju heller inte till vanligheterna.

Men det låg också en hel del melankoli över den här luftparaden. Oundvikligen, skulle jag sagt. Allt detta miljarddyra hardware att visa upp för en värld som bryr sig mindre och mindre, därför att Storbritannien blir mindre och mindre. Och det var en känsla som fick sitt perfekta avslut när det var över och några spridda applåder spred sig över de uttorkade, blekgula gräsmattorna. Thank you. And goodbye.





London: Luftföroreningar

Saturday, July 7th, 2018

Se Londonboken sid 77 och framåt.

Det tragiska fallet med nioåriga Ella Kissi-Debrahs död av en akut astmaattack är illa nog, men historien ser nu ut att få en oväntad men välkommen effekt rent juridiskt. Familjen har fört en kampanj för att “luftföroreningar”, som var en starkt bidragande faktor bakom Ellas död, för första gången ska bli officiell dödsorsak på attestet: “[They] allege the government’s repeated failure to reduce air pollution breached Ella’s right to life under Article 2 of the European Convention on Human Rights”. Kanske ett rättsligt förfarande är enda vägen att gå för att få något gjort…





London: Thatcher

Friday, July 6th, 2018

Detta relaterar i sin tur till nästan hela boken… En läsare frågade mig häromsistens om det, enligt min mening, över huvud taget finns något positivt att säga om Margaret Thatcher? Och visst finns det.

Bortsett från att hon säkert var snäll mot barn och hundar, så är det första man kan notera att hon alltid var passionerat mot dödsstraff, detta till skillnad från en del av hennes partikamrater, och det ska hon ha heder av. Det andra är att hon också spelade en avgörande roll i hur EU kom att utvecklas, särskilt vad gäller enskilda marknaden. Det får man sedan tycka vad man vill om, men hon var absolut inte bara den fradgande EU-skeptiker som många nu vill framställa henne som.

Det tredje, och kanske viktigaste, är att hon på ett ovanligt tidigt stadium var medveten om och bekymrade sig för klimatförändringarna. Hon hade ju en bakgrund i vetenskap (kemi) och var raka motsatsen till en skeptiker i den frågan, till skillnad från en del av hennes f.d. partikamrater som Nigel Lawson. Hon tog klimathotet på största allvar, insåg att problemet skulle komma att påverka så gott som alla politiska beslut och hon förde ofta upp det på möten och konferenser.

För övrigt blev mina runa över Thatcher den överlägset mest läsa posten på Pressylta. Those were the days…





London: Greenwood Road E8

Wednesday, July 4th, 2018

Det här relaterar mest till sid 189-90 i boken. Den som är nyfiken på den där “lyxiga arkitektritade kåken” i Hackney som vi flyttade in i 2005 kan studera en del bilder på den här på arkitektens hemsida. En del av fotona togs efter att vi flyttat in: det är vår hund, Blue, som står utanför dörren, det är vårt matsalsbord och våra böcker i hyllorna. Tyvärr ser man inte den bastanta porten här, men det gör man å andra sidan på Google Streetview här. Det var på en del sätt en konstigt genomtänkt kåk: dörrar som verkade öppna åt “fel håll”, sovrummen på mellanvåningen, inte längst upp, och så vidare. Men vad vet jag om arkitektur, annat än att ha bott inuti den?





Arbetsmoral

Wednesday, June 27th, 2018

Vilken lysande svensk seger! Inte bara för att de vann utan för att de var överlägsna Mexiko på alla områden: spelupplägg och taktik, fasta situationer, teknik, laganda – och arbetsmoral. Det sista är inte bara något alla la märke till under matchen, det vad alla kommentatorer här över också pekat på, både under och efter matchen, och inte bara denna matchen heller.

En liten språklig infallsvinkel här. “Arbetsmoral” heter work-ethic på engelska. Alltså, det som anglosaxer ser som “tillämpad moral” ser vi som själva moralen, själva utgångspunkten. De betonar moraliskt agerande, vi lägger vikten vid moralens befintlighet. Eller med andra ord – se t.ex. Londonboken sid 344-5 – de väljer verbet, vi väljer substantivet.

Och så är det nog. De gånger jag fått insikt i modern svensk idrottskultur har detta bekräftats för mig flera gånger om, t.ex. när sonen gick på svenska hockeyskolor på 90-talet. Det ledarna försökte få hem hos ungarna var inte så mycket hur bra eller dålig du är utan hur bra du är på att jobba – och det handlar om att jobba för laget minst lika mycket som att jobba på din individuella utveckling som spelare.

Och då betyder “jobba” mer än att jobba på isen. Sonen tränade med Frölundas 83:or en gång och jag fick se de otroligt detaljerade journalerna över individuella spelare, samtliga då elva-tolvåringar alltså. Först på meritlistorna stod saker som om de kom i tid till träningen, attityd och hållning i omklädningsrummet, hur väl de lyssnar och tar åt sig beröm och kritik, osv. och först därefter kom skridskoåkning, klubbföring, spelsinne och allt det andra.

Det är imponerande och föredömligt, tycker jag. Precis som matchen idag. Och den som vill säga något om arbetslinjen får gärna göra det.





London: Vänliga ord och demonstrationer

Saturday, June 23rd, 2018

Lennart på Långsamma Bloggen skriver mycket positivt om boken, jag tackar och bugar. Han nämner också Kerstin Ekmans nyutkomna ‘Gubbas hage’ som jag skulle vilja läsa själv, har sett mycket positivt om den.

Idag, på tvåårsdagen, är det en stor demonstration mot Brexit i stan. Ett av kraven är en andra folkomröstning om the final deal. Jag vet uppriktigt inte om jag håller med om det. Det finns inte särskilt mycket som tyder på att man skulle nå ett annat resultat än förra gången.

På tal om demonstrationer. Fredag den 13 juli (unlucky for some…) kommer Trump på besök och den marschen ska jag sannerligen gå på. Det kan bli riktigt hejsan-tjosan.





London: Mer om Hackney

Friday, June 22nd, 2018

(Jag har skapat en ny kategori, “London uppdatering”. Det kommer att handla om texter som direkt relaterar till min Londonbok, till exempel hur vissa företeelser eller platser eller människor har fortsatt utvecklas efter att boken kom ut; hur Brexit och andra politiska skeenden påverkar staden; jag kan också besvara eventuella frågor eller kritik kring boken; samt kanske komma med ett och annat tips inför Londonresan).

Premiärposten handlar alltså om Hackney och relaterar mest till kapitel 2 (Londons konstruktion) och kapitel 5 (Londons marknader).

Flera stycken av mina gamla vänner och kollegor på Broadway Market säger att kundunderlaget sakta men märkbart förändrats det senaste året eller så. Den är inte längre en såpass utpräglad hipstermarknad som den brukade vara. Man märker det inte bara på att helskäggen och de franska bulldoggarna och de upprullade jeansen är färre, utan också på folks köpvanor.

För det första berättar många traders att försäljningen, dvs deras inkomster, börjat öka rätt markant. För det andra förekommer det nästan inte alls längre att kunderna försöker pruta på priserna, som var rätt vanligt förr.

Vad är det alltså som pågår? Det är själva stadsdelen Hackney som håller på att förändras. Den första gentrifieringsvågen började ju ungefär när vi flyttade dit, kring 2004-5. Och det gick snabbt, huspriserna längs gata efter gata sköt i höjden, som på Greenwood Road där vi bodde.

Många av de ursprungliga gentrifierarna bor naturligtvis kvar, men åter andra har dragit vidare ännu längre österut till Walthamstow, Leyton, Forest Gate och ännu längre bort. Kvar lämnar de en stadsdel med bland de högsta priserna (och hyrorna) i London utanför “blingbältet” Mayfair, Belgravia, Kensington-Chelsea.

Nu har det i stället kommit en andra våg av bosättare. Det rör sig om redan välbärgade människor som har råd att betala de astronomiska huspriserna (och råd att inte behöva pruta på marknaden) därför att de vill bo i trendiga Hackney, med sina många grönområden, sina utmärkta skolor, sina lattebarer och craft pubs, och inte minst närheten till jobbet i City.

“Broadway har börjat kännas lite… Kensington,” som vännen Pete sa härom kvällen. Men Hackney har något som Kensington inte har i lika hög utsträckning: The Real. Här finns, fortfarande, ett betydligt större inslag av kommunala hyreshus (ofta höghus), av BAME*-befolkning, av synliga och uppenbara tecken på fattigdom och utsatthet. Det skänker ett nu för tiden mycket viktigt och eftertraktansvärt inslag av autenticitet åt Hackney.

Och det ordet – autenticitet – har ni stött på förut om ni läst boken..

*BAME = Black, Asian, Mixed Ethnicity





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004