Jag köpte idag, för tolv pund, a black silk tie, för jag ska gå på begravning nästa vecka. Jag skulle översatt det som “en svart sidenslips”, inte “en svart silkesslips”. Vad är skillnaden mellan “silke” och “siden”? Jag slår i uppslagsböckerna och finner bara att de är synonymer. Men det kan de ju knappast vara. Är silke det som siden är gjort av? Vad är då processen som gör siden av silke? Finns det någon som kan förklara min slips?

Första frågan: heter predictive text så på svenska? Låt oss hur som helst kalla det PT. Det finns ett uppenbart och grundläggande fel i kodningen med PT på svenska (och kanske andra språk, det vet jag inte) och det verkar ha med umlauts att göra, konstigt nog. Alltid – utan undantag – när jag skriver “sa” så ändrar PT till “så”. Likadant blir “ända” alltid till “ändå”. PT verkar föredra å framför a, trots att “sa/så” antagligen är ungefär lika frekventa i svenskan, och säkert samma med “ända/ändå”. Varför kan PT inte lita på att jag menade vad jag skrev? Jag undrar om det har att göra med att min mjukvara är engelskspråkig i roten och att svenskan bara är en setting, snarare än default. Har ni med svensk mjukvara samma problem? Det vore intressant att veta.

Om man jobbat med voiceovers några år blir man naturligtvis medveten om olika rösters egenskaper, hur de kommunicerar (eller ej) det de har till uppgift att kommunicera. Det förvånar mig t.ex. fortfarande hur professionella programledare i radio slarvar med de mest grundläggande rösttekniker (BBC Radio 3 syndar ofta).

I morse var jag tvungen att ställa in en tid på en klinik på mitt lokala sjukhus för att jag blivit förkyld. Satt i telefonkö i tio minuter, kom äntligen fram, gav dem mitt sjukhusnummer och förklarade problemet. Damen i andra ändan gav mig ett svar av vilket jag inte begrep ett enda ord. Jag bad henne vänligast upprepa sig och då begrep jag två ord. Resten kunde jag inbilla mig.

Omedelbart ska jag flika in att jag ingenting alls har emot folk som har engelskan som andraspråk och talar med accent, tvärtom, eftersom jag själv är en av dem… det är en av de saker som gör det språkliga ljudlandskapet så ständigt och så gloriöst skiftande, särskilt i en stad som den här, det handlar om variationer och egenheter man snarast bör hålla fram och hylla.

Men när det gäller att kommunicera relativt viktiga ting, särskilt över telefon, så får man också ta hänsyn till att kommunikationen är tvåvägs: två intressen måste gås till mötes, den som förmedlar informationen och den som tar emot den. Och det handlade heller inte enbart om hennes accent, jag hade säkert förstått mycket mer om hon också fått gå en grundkurs i tal- och mikrofonteknik.

Om jag – i sann paternalistisk anda – skulle ge några allmänt hållna råd till damen i andra ändan av luren, eller snarare till de som ansvarar för “kundrelationerna”, gudhjälpeoss, på Whittington Hospital.

* Påbörja en genuin konversation med den andra personen, läs inte bara upp en formel, även om en formel ligger nära till hands. Håll i tankarna att du må ha sagt de här sakerna hundra gånger förut, men det är förmodligen första gången jag hör dem.

*  Vare sig du använder luren eller en huvudmik att tala i, bestäm en gång för alla det korrekta avståndet mellan mun och mik, särskilt med tanke på att många ringer från mobiler, eller befinner sig utomhus, eller har andra störningsmoment kring sig.

*  Ett par huvudregler i tal via mikrofon: (a) håll alltid jämnt tonläge, t.ex. “gå inte ner i volym” i slutet av meningen, som många gör; (b) “diktion” är det som händer inne i munnen, “projektion” är det som kommer ut ur den, båda är av största vikt. Mummel är den diametrala motsatsen till kommunikation.

Så fick jag sagt det. Nu känns det lite bättre.

Detta är direkt plankat från Twitter, men det skiter jag i. Den etymologiska bakgrunden till ordet “lakonisk”, som jag skam till sägandes inte kände till.

Laconia var den provins i antikens Grekland vars huvudstad var Sparta och dess befolkning var kända för sitt kärnfulla uttryckssätt. Historien berättar att Philip av Makedonien, efter att ha erövrat resten av Grekland, skickade ett meddelande till dem: ‘Om jag lägger under mig Laconia kommer jag att jämna Sparta med marken.’ Han fick ett enda ord till svar: ‘Om.’

Jag tröstar mig ofta numera med tanken faktumet att högern är mer korkad än vänstern. En trevlig artikel idag illustrerar detta med Francos censorer, som förbjöd en massa popsånger på sextiotalet. Bland dessa var Dylans ‘Just Like a Woman’ som anklagades för “homosexualitet”. Precis som ett fruntimmer. Como una mujer. Briljant dumt.

Jag har letat staden runt, men förgäves. Är det någon som har en engelsk-svensk ordbok modell större tryckt helst efter 2010 (men 2000-talet går också, dock någon gång efter 1980) och som skulle vilja slå upp två-tre saker åt mig? Jag har sett att det finns en Norstedts Stora Eng-Sv Ordbok tryckt 2011, som jag antar är efterträdaren till Esseltes d:o. Den vore idealisk. Tackar på förhand!

Hagberg:

And thus the native hue of resolution
Is sicklied o’er with the pale cast of thought,
And enterprises of great pitch and moment,
With this regard their currents turn awry,
And lose the name of action.

Shakespeare:

Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankens kranka blekhet öfver,
Och företag af merg och eftertryck,
Vid denna tanke slinta ur sin bana,
Och mista namnet handling.

Ursäkta mig, men det står här att “SVT firar gigantkompositören: Sibelius 150 år“. Inte kompositörsgiganten, då, alltså…? Jag tycker mig se en tre meter lång finländare som skriver musik åt andra giganter, ofta på ett ganska gigantiskt vis…

Nå, bara en söndagstanke.

Att vara normkritisk är nu normen.
Vart går kritiken då?

Att vara ormkritisk är nu ormen.
Vem är den stora snoken då?

Att vara hen är allom givet.
Att vara någon, bara få.