Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Svenskt allmänt’ Category


Uppdatering #282

Thursday, May 4th, 2017

Uppehållet beror på att jag varit på arbetsresa i Sverige. Nose to the grindstone, fast i underbart nordiskt vårväder, med ren luft som bonus. Det har varit översättning, bokdiskussioner, planering, samt en och annan Kalix löjrom på Kvarnen som belöning.

Man kan liksom inte låta bli att tänka på Brexit som den taskigaste av metaforer, skilsmässan, och det i de mest genusslentriana termer. Theresa May börjar bli irrationell och säger hon tänker vara a bloody difficult woman. Juncker svarar, samla dig nu, låt oss vara förståndiga och business-like. Vi har barnen att tänka på. För att inte tala om min LP-samling.

Sverige, som sagt… Var kommer det där ifrån när alla intervjusvar börjar med, och alla konversationer innehåller, “Nämen” eller “Jamen”…?

“Du har vunnit VM i fiol, fantastiskt! Hur känns det?” – “Nämen, det är ju ganska fantastiskt, som sagt…”

“Vad tyckte du om Dylans Nobelpris?” – “Jamen, det tycker jag var urdåligt…”

Vaddå ‘ja men’…??? Vi svenskar har många språkliga tics, och få är förståeliga för utlänningar som jag och Ahmed Saladin Khalifa och Klaus Wunderlich. Tänk på det nästa gång ni säger “Nämen/Jamen”.

Det finns, mig veterligen och spanerligen, fortfarande ingen ordentlig och subtil Curry Wurst att äta i Sverige. Om jag har fel, rätta mig!





Så här i efterhand…

Tuesday, April 11th, 2017

…ett par frågor, bara.

Varför finns det inte installerat i alla fordon – inte bara lastbilar – ett immobiliseringsskydd där legitima förare, en eller flera, måste göra ett tumavtryck innan motorn kan startas? Om det går på mobiler ska det väl gå på en instrumentbräda.

“Hur ska vi tala med barnen om detta?” är en rubrik som återkommer i nästan alla tidningar jag sett. Jag fattar inte vad problemet är. Är dom gamla nog att ställa frågor om det så är dom gamla nog att få reda på sanningen om det. Och gamla nog att börja lära sig vara kritiska.

Har Leif GW Persson någonsin sagt något om brottslighet som inte är en himmelsvid självklarhet?





Ingenting hände i Sverige.

Sunday, February 19th, 2017

Står det i tidningarna.





FRA + NSA = sant +

Tuesday, January 10th, 2017

OK, artikeln publicerades på nätet bara häromdagen, men något genomslag hade man väl väntat sig i svenska media, för det är ju inga smågrejer, precis. Har jag missat något?

+ Nu också Torsten Kälvemarks utmärkta artikel i dagens AB.





Tro och vetande

Tuesday, December 27th, 2016

Jag har en åkomma. Jag vaknar på morgonen med en melodi i huvudet, det kan vara precis vad som helst, från Mahler till Trio me’ Bumba. Det är inte alltid så trevligt som det låter, och jag fattar inte var de kommer ifrån, annat än någon djupt förhistorisk, bubblande minnesgrav där allting ligger och puttrar på något elakt, efterhängt sätt. De triggas alltså inte av något jag sett eller läst eller hört under dagens tidiga timmar, jag har dem i huvudet så fort jag vaknar. Freud har säkert en hel del att säga om detta.

I morse var det ‘Jag tror (jag tror) på sommaren’. Det var en schlager som drabbade oss under mina ungdomsår, men jag minns inte vem som sjöng den då. På Youtube idag syns i stort sett bara nyfascistiska versioner, som jag vägrar klicka på. Var det Trio me’ Bumba som spelade in originalet…?! Hur som helst, vad jag undrar är varför man behöver tro på sommaren? Den inträffar ju ändå. Det är som att säga ‘Jag tror (jag tror) på diskmaskinen’… ‘…blomsterbuketten’…’mopeden’. De finns ju ändå.

Varför spendera en massa tro på dem, när tron ändå är så bräcklig intellektuellt och känslomässigt, som vi vet från religionen? Sommaren, diskmaskinen, blomsterbuketten och mopeden är där för att vi ska känna oss trygga i deras existentiella Dasein. Om jag sa att jag inte tror på sommaren, och det blir ändå juni och midsommar och vackert, så borde jag ju känna mig ganska fel, och dum, och tvivlande. Det är därför jag inte bryr mig om att tro. Hellre veta.





Premiärnerver

Thursday, December 22nd, 2016

Jag kan meddela att min skådespelardebut – tidigare omnämnd här – äger rum på nyårsdagen kl 15:00 (GMT) på BBC Radio 4. Det är första delen av dramatiseringen av Fredrik Backmans roman ‘Britt-Marie var här’. Jag är Berättaren, och frågade ju regissören, som man tydligen ska, “What’s my motivation here?” Hon blängde på mig och muttrade, “A willingness to tell the fucking story…” Nej, jag skojar bara, Janine har blivit en polare. Men nyårsdagen innebär ju att vi får en bra början på 2017, i alla fall… Länkar kommer när de kommer, men jag undrar om man kan lyssna på det utanför UK?





Hoppsan…

Sunday, December 4th, 2016

Post-truth har nu nått TLS. Skellefteå ligger i Nordnorge, tydligen. Där finns hur som helst den envist svensktalande klubben Mörkrets och Kylans Glada Vänner. Hurra för dom!





Hasse Ekman

Sunday, October 9th, 2016

gustafssonman

 

Kan det här vara något? Tror man får ta sig en titt när den kommit ut. ‘The Man from the Third Row: Hasse Ekman, Swedish Cinema and the Long Shadow of Ingmar Bergman’ av Fredrik Gustafsson (Berghahn).

Gustafsson är bibliotekarie på Filminstitutet och undervisar i film på Örebro universitet, och skriver dessutom om ämnet på sin blogg.

Filmhistoria rent allmänt syns mig som ett spännande ämne, men särskilt just Hasse Ekman, om vilken jag faktiskt inte vet särskilt mycket.





Mer läsfrukter

Monday, August 29th, 2016

Jag skulle sagt att Klas Östergrens ‘Samlade noveller’ inte alls består av noveller, undantaget en eller två, t.ex. ‘Tumstock för en tillgiven’. Med vilket jag menar att han inte alls följer den moderna novellens formschema, etablerat av Tjechov, Joyce och andra: att lämna saker outsagda och låta läsaren fylla i; strikt ekonomi i ordvalet, låt formatet diktera mängden omfång och färg, inget definitivt och avgörande slut, und so weiter.

Det här är kortprosa som handlar om skrivandet. Skrivandet i sig. Vilket är rätt ovanligt att hitta i en novellsamling. Det börjar nästan alltid med att “jag” sitter hemma nånstans och plötsligt blir uppringd av någon som inte är huvudpersonen i historien, men är den som kommer att leda “mig” till huvudpersonen, som i sin tur har en tredje berättelse jag måste klara av innan jag kan berätta de föregående två.  Det är en slags extrem realism. Inte oväntat spelar konspirationer en viss roll i berättelserna.

Klas är en genuint demokratisk författare, i ordets bästa mening, på samma sätt som jag tidigare skrivit om t.ex. Tranströmer. Som läsare sitter man med honom vid köksbordet och funderar på samma saker, samma människor, samma händelser, och till slut låter man honom/berättaren avsluta alltihop just precis där berättelsen tar slut, när det – per definition – inte finns något mer att berätta. Det är det förtroendet författaren kräver och får, om han förtjänar det. Vilket Klas gör.

Nästa station: ‘Landscapes of Communism’ av Owen Hatherley.





Frank Baude 80

Wednesday, August 10th, 2016

“…men det är väl ingen kommunistisk politik att tycka synd om folk. Det är så långt ifrån en kampinställning som du kan komma.”

Kommunistiska Partiets ordförande Robert Mathiasson intervjuar oktogenaren Frank Baude i Proletären: om feminism, LGBT, romska tiggare och mycket annat av det som har fjärmat Baude från partiet sedan 2014. Nikolai Gogol på syra.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004