Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Uncategorized’ Category


Min Leonard Cohen-historia

Friday, December 6th, 2019

Bara som ett mellanstick. Gabrielle B bloggade om Leonard Cohen nyligen och jag sa jag skulle berätta min historia en vacker dag. Så det är lika bra jag skriver ner den nu, annars glömmer jag. Det handlar heller inte om några märkvärdigheter, bara att man fick sig ett gott skratt en gång. Och det är ju inte så illa.

Det var slutet på 1980 eller början 1981, jag var tjugonio och hade just gett ut min debutroman på Norstedts. Cohen kom på Europaturné och spelade några kvällar i London. Så vi gick ett gäng på sex-sju pers. En av oss, Aviva Layton, kände Cohen sedan gammalt så hon ordnade att vi skulle få träffa honom efteråt. Sagt och gjort, vi stolpade in bakom scen och radade upp oss, Cohen kom ut ur logen med ett stort, stenat leende över ansiktet, och Aviva började presentera oss. När hon kom till mig sa hon: “And this is Gunnar – he’s a writer too!”

Rent instinktivt, och rätt självklart, började jag ju gapflabba. Jag menar, jag – en ung svensk debutant. Han – Leonard Bloody Cohen! Visst, rent tekniskt sett var vi väl båda “författare”, ungefär som en Festis och en Chateauneuf du Pape 1965 båda kan kallas “drycker”. Hur som helst, Aviva stirrade häpet på mig och undrade vad som var så roligt. Men jag såg att Cohen genast fattade “var jag kom ifrån”, som det heter, så han började gapskratta också, gjorde tummen upp och sa: “Terrific!”. Jag vill gärna tro att vi båda hittade en våglängd där, ett ögonblick, långt ute i etern.

Jag har alltid gillat Leonard Cohen, fast nästan mot min vilja ibland. Han hade den nordamerikanska ovanan att ta sig själv på stort allvar som creative genius, därav kalifornisk buddhism och sånt. Men han hade samtidigt en distans till vad han både skrev och gjorde, var lika ironisk som sentimental. Och ett oemotsägligt faktum kvarstår, nämligen hur många som tagit hans musik till sig. Det får man respektera. Min tveksamhet liknar lite grand min inställning till Evert Taube, som jag skrev om härförleden, om än med helt andra förutsättningar.





London Bridge + +

Friday, November 29th, 2019

Igen. Varför? Därför att den är överbefolkad fredag eftermiddag, pendlare från City tar tåget hem från London Bridge Station efter en snabb promenad över bron. Plus ett enormt turistinslag runt Borough Market. Plus Black Friday och ännu fler turister. Ett överflöd av potentiella offer. Just nu (18:22 GMT) meddelar BBC att två offer har dött av skadorna.

+ Att polisen förklarade det en “major terrorist incident” så snabbt måste betyda att de kände igen gärningsmannen, efter att ha skjutit ihjäl honom.

+ Partierna har ställt in valrörelsen i ett dygn framåt, vilket ju är snällt av dem. Cynikern frågar om detta kommer att påverka utgången. Kriser alldeles före ett val tenderar visserligen att främja den sittande regeringen. Men knappast här, tycks det mig. Johnsons regering uppfattas allmänt inte som “incumbent”, snarare ganska tillfällig. Sen återstår att se om någon är dum nog att utnyttja saken i valretoriken. Vilket jag inte alls ser som otroligt, så korkat som det varit hittills.





Lägesrapport #123

Friday, November 22nd, 2019

Jag är fortfarande rätt golvad av nån slags magflunsa så det kommer att fortsätta vara rätt tyst här under helgen, skulle jag tro.

Under tiden kan ni läsa en utmärkt roman av min far Sven, han skrev den efter pensionen på 1980-talet och den finns nu att ladda ner kostnadsfritt via min nya sida här till höger: “Om min far och hans roman”. Rekommenderas!

Jag har också uppdaterat min boksida (länken ovanför). Det enda som finns kvar att göra där är att lägga till Ericssonboken när den väl blivit ebok, antagligen nån gång på nyåret.





Suck…

Tuesday, November 19th, 2019

Jag har stängt av Johnson-Corbyndebatten på ITV halvvägs igenom. More heat than light, som vanligt. Är förtvivlat trött på denna soundbitekultur i valdebatter, på dessa trettio sekunder långa förklaringar, på denna icke-journalistik. Jag går ut och tar mig en promenad i stället. Join me if you can.





Handke igen +

Monday, November 18th, 2019

Peter Maass i The Intercept fortsätter sin kritiska granskning av Handkebeslutet. Nu visar han att både Henrik Petersen och Eric Runesson i sina respektive försvar förlitat sig på två tyska böcker om Handke som för fram, inte bara en gammal konspirationsteori utan en väldigt obskyr sådan. Den går ut på att det var en amerikansk PR-firma, Ruder Finn, som ska ha manipulerat opinionen mot serberna, å bosniernas vägnar. Deras roll var dock väldigt marginell och snart bortglömd i och med alla de trovärdiga rapporter som kom in från 1992 och framåt, inte minst från Peter Maas själv.

Jag står dock fast vid min principiella åsikt att Handke är värd priset. Att inte ge Nobel till betydande författare som besitter obehagliga åsikter är naturligtvis en väg att gå, men då ska man kalla det ett politiskt pris och inte ett litterärt. Under tiden kanske vi borde börja vänja oss vid att litteraturen sedan modernismens genombrott (ungefär samtidigt med att litteraturpriset instiftades) har sina mörka, och sina nattsvarta, sidor. Det är enbart till godo att bli påmind om det, enbart av ondo att förbigå det med tystnad.

+ Peter Maass fortsätter i The Intercept, och han är inte nådig i sin kritik av Nobelkommittén. Jag följer inte så noga, men om det nu är rättvist eller orättvist, refereras hans artiklar ö.h.t. i svensk press?





Ännu en biter i gräset…

Thursday, November 14th, 2019

Min vän Harry dog för ett par veckor sedan. Jag fick reda på det av Andy på puben häromdagen. Det var ganska länge sedan jag såg Harry där med sin Guinness, inte heller hade jag stött på honom på ett tag när vi köpte tidningen på morgonen (han Daily Mail, jag The G). Minnesgoda läsare kanske minns honom som mannen med de goda portugisiska rödvinerna, som plötsligt tog slut.

Harry är ett bra exempel på varför det ofta är svårt att lista ut folks bakgrunder enbart genom deras yttre. Han var vad man kallar dapper, ett ord som beskriver äldre (kortväxta? se kommentarer) män som är välvårdade och snyggt klädda: dyr överrock, blankputsade skor, pressveck på byxorna. Innan jag lärde känna honom riktigt trodde jag han varit något i stil med avdelningschef på ett stort varuhus, eller handelsresande i avancerade kemikalier.

Det visade sig att han hela livet varit manager åt en massa rockband, och därtill hörande sysselsättningar. Inga särskilt kända band var det, men musikscenen i London sedan början av sextiotalet kunde han bättre än någon annan jag stött på. Men han hade alltså också näsa för a good deal. Hemma hade han en uppsättning gitarrer, framför allt Strats, som det var meningen jag skulle komma och känna på någon dag. Men den dagen blev aldrig.





“Sofort”

Saturday, November 9th, 2019

Det var ju ordet som öppnade muren för trettio år sedan, en uttröttad presstalesmans svar på frågan när den nya utresereformen skulle börja gälla i DDR. Som alla andra har jag alltid önskat jag var där när det hände. Bara det att se östberlinare köpa upp varenda banan som fanns till salu på andra sidan, och sedan ta dem med sig hem till öst igen, en bild jag alltid tyckt både komisk och, på något sätt, vördnadsbjudande.

Jag hade sedan ett tag planerat att resa till Berlin för 30-årsdagen idag, men mina passfrågor ordnade sig lite för sent och under tiden kom annat i vägen. Senast jag var där var hösten 1969, och femtio år är alldeles för länge. Man blir faktiskt lite isolerad som Londonbo, känner jag ibland, som att “det räcker med det här”. Inte bara gentemot kontinenten utan resten av England också. Jag behöver nog riva några murar.





Nya trender inom snatteriet

Wednesday, November 6th, 2019

Jag tog vid femtiden min vanliga runda till Sainsbury’s Local och sen till Lord Clyde över gatan för en pilsner. Fiona på Sainsbury’s berättade att de just haft en snattare, som la färskt kött värt £75 i en av deras shoppingkorgar och bara promenerade ut med det, som den naturligaste sak i världen. Säkerhetskillen rusade efter honom och sa, ‘Vafan tror du du sysslar med…?!’ så killen bara släpper korgen på marken och promenerar vidare, synbarligt oberörd.

Detta händer enligt Fiona mer och mer, dvs att snattare inte stoppar in massa varor under rocken eller i fickorna och försöker smita. Man bara tar det man vill ha i en av de blå korgarna och spatserar iväg därifrån. Går det så går det, liksom. Jag antar det finns en viss beräkning med i spelet. Man kan tas för oskyldig, tills man kommit undan. “Nädå, jag försökte inte stjäla, jag är bara lite tankspridd, och glömde betala. Tror du jag skulle promenerat iväg med mig grejerna helt öppet i en av era egna korgar i så fall?”

Eller också kanske de bara är korkade.





Bada-bing

Saturday, October 12th, 2019
h/t Philosophy Matters




Jessye Norman 1945-2019

Tuesday, October 1st, 2019



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004