Det är alltså sant…
Categories: Svenskt allmäntFriday, Dec 30, 2011
Jag fick en ny dator av tomten, och med den kan jag titta på SVT Replay utan att den en enda gång beter sig som en astmatiker i uppförsbacke, som min gamla lånade notebook alltid gjorde.
Hur som haver, jag tillbringade en timma efter hemkomsten idag med att titta på “Året med kungafamiljen“, i hopp om lite girl-on-monarch action, men därav blev intet. Jag trampar kanske på några rojalistiska tår här, men sanningen är viktigare än, ähm… tår. Några frågor öppnar sig för en normalt funtad utlandssvensk, som vill tro det bästa om alla.
Det är alltså sant att Silvia ser ut som Jack Nicholsons ‘Joker’ i första Batmanfilmen. Vad hände…?!
Det är alltså sant att Victoria och Daniel är fullkomligt – jag vet inget bättre ord – unthreatening… Daniel är född team player, och kommer att dö team player, medan hustrun inte verkar ha ärvt ett uns av sina föräldrars lite trögtänkta mörker, deras lätt aggressiva vilsenhet… Kungen och Silvia är för mig paradbeviset på extrem historiematerialism, som produkter, nej råvaror av sin klassbundna miljö.
Det är alltså sant, till sist, att hovet helt enkelt inte har en medieansvarig. För avsaknaden av en fungerande mediestrategi är ju plågsamt uppenbar. Min fråga är: hurdana är mina chanser att få det jobbet? Jag tror att en övertygad republikan är som klippt och skuren för något sådant, allt enligt vaccinationsprincipen: i kristider tar man en bit gift för att inte bli förgiftad. Löneanspråk på begäran.
Jag menar – och hade jag fortfarande orkat prestera en “Årets media”-lista som jag brukade så hade Årets Katastrof varit den där enda frågan som TV4-reportern ställde, och svaret den fick, vilket repeterats av det vänstervridna tevefolket med skadeglad regelbundenhet… “Har ni någonsin varit på en sexklubb eller en strippklubb?”
I stället för att be karl’n veta hut och avbryta intervjun med en hauteur som borde suttit i hans DNA, men uppenbart inte gör det, så ställer sig kungen i “tänk”-position och stirrar ut i det foggiga förgångna i två evighetslånga sekunder… -“Ähm… nej… det tror jag inte… nej, det kan jag nog säga… nej, det har jag inte…”
Han behandlar alltså den fråga som står miltals högst på den offentliga dagordningen som om den löd, “Har ni någonsin paddlat kanot nerför Kalixälven?”, eller “Släcks verkligen ljuset i kylskåpet när man stänger dörren?”… Man står lika mållös som man – någonstans – önskar kungen gjort.