Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Ett av 723 sätt att sluta älska någon, samt ett av fem miljoner sätt att försöka rädda någon

Friday, Feb 12, 2010

Jag har haft fem stora förälskelser i mitt liv, och en av dem är jag fortfarande ihop med, tack och lov. En annan, för många decennier sedan, ska jag bara kalla M. Hon var finsk-engelsk, fantastiskt vacker, rasande intelligent. Det var kring 1976-77.

Men jag hade en rival. Och M var helt klar med detta, total transparency, hon sa bara: “Jag tycker om Tim lika mycket som jag tycker om dig, trots att han är den han är, jag kan inte hjälpa det. Jag älskar dig, jag älskar Tim. Jag vet inte vad jag ska göra”. Och i och med att Tim var den han var, så visste jag att hon talade sanning.

Tim var Tim Hardin, mannen som skrev ‘If I Were a Carpenter”, “Reason to Believe”, “Simple Song of Freedom”, ett av dom största låtskrivargenierna vi har förlorat till heroinet. Och därmed ännu ett argument varför Isobel och jag och andra har så jävla rätt om drogpolitiken: vi får inte förlora fler genier och icke-genier. Sluta moralisera, vi måste avkriminalisera beroendet.

Hur kunde jag inte sluta älska M…? En dag på våren 1979nånting gick jag alltså upp till M för att göra slut. Tim var ett 98-procentigt vrak vid den här tidpunkten, han låg på M:s soffa, flintskallig, stum, dreglande. Jag hade inget att säga. Jag tittade på M, hon på mig. Och så gick jag hem. End of story.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver detta. Annat än att jag stötte på en gammal kamrat idag, som har gått under, och för att än en gång försöka hamra hem poängen om att vi inte får bestraffa beroende. Dom är våra medmänniskor, och dom behöver rena sprutor, för helvete, det är väl det minsta vi kan klara av: varför är det fortfarande överhuvudtaget en debattfråga i Sverige? Vi måste vänja av dom med rent tjack och rena sprutor. Receptheroinet är det enda som funkar.

När det sedan gäller Tim Hardin ska man alltid lyssna på originalet. Simple Song of Freedom. If I Were a Carpenter. Och hans mästerverk Reason to Believe. Lyssna på Reason to Believe först.

Om McQueen

Categories: Brittiska medier
Thursday, Feb 11, 2010

Bara en snabb notering om Alexander McQueens självmord. Ena hälften av den brittiska pressen langar upp det som “bara en vecka efter hans älskade mamma dog” och andra hälften som “bara några dar före Parisshowen“.

Känsla/förnuft. Gråt/affärer. Vi lever i en råbarkad tid.

Mera båg…

Categories: Uncategorized
Wednesday, Feb 10, 2010

Ni kommer ihåg månbågen i Yorkshire? Här är en från Hawaii [källa: Daily Mail]. Vi har också tidigare studerat dimbågar, bl.a. hos Turner. Det blir läxförhör på allt detta på fredag efter lunch.

Om Sade

Categories: Kulturellt
Wednesday, Feb 10, 2010

Vår vän Andres Lokko recenserar Sades nya album ‘Soldier of Love’, och noterar att hon “har råd att ta ett decennium på sig att spela in de tio sånger som utgör ett album”. Ville man vara elak kunde man sagt att det förmodligen tar henne såpass tid att träffa rätt tonläge genom tio låtar.

Sade har ju inget vibrato, och har man inte vibrato så måste man sjunga klockrent, bokstavligen, och det har Sade svårt med. Det är en öppen hemlighet i musikerkretsar att det tar henne evigheter att “lägga ner ett spår” (som vi proffs säger). Det är därför hon så sällan turnerar, och därför hon för det mesta använder sig av samma musiker: de har vanan inne, och har utvecklat strategier för att deala med det.

Därmed inte sagt att det inte “blir bra när det blir färdigt,” som min pappa brukade säga. Det är väl inte en musik jag personligen skulle valt ut som livsavgörande, men det finns ju en slags sval magi över det när det funkar.

I facklornas och högafflarnas tid

Categories: Kommunism
Tuesday, Feb 9, 2010

Geoffrey Wheatcroft, en klok man, skriver ännu en dödsruna över socialismen i The G. idag. Detta mot tre bakgrunder: det tyska valet, New Left Reviews 50-årsjubileum, och den senaste sociala attitydundersökningen, som bl.a. visade för första gången att det bara är en minoritet labourröstare som tror på löneutjämning som ett grundläggande rättvisekrav.

Jag läste Wheatcrofts artikel efter hemkomsten från en fika med en framstående amerikansk statsvetare och pollster som står Obamaadministationen nära. Vi pratade bl.a. om den nya Tea Party-rörelsen, vars betydelse han absolut inte ville underskatta: “Men det är fortfarande en tom duk. Man kan i princip måla in precis vad man vill i Tea Party-programmet, till och med en del vänsterpositioner…”.

Rörelsen är dessutom, berättade han, uttryck för ett centralt begrepp i amerikansk politik: “torch and pitchfork crowds”,  alltså den agrara mobben som med facklor och högafflar ska skipa rättvisa i kommunhuset i stan. Sarah Palin är alltså vad vi har kvar av protestpolitik.

“Den enda utgångspunkten för en realistisk vänsterrörelse idag är att klart konstatera [socialismens] historiska nederlag,” skrev Perry Anderson i NLR – för tio år sen. Inte ens på den här sidan av den ekonomiska krisen har hans ord blivit mindre sanna.

Me, me, me!

Categories: Uncategorized
Monday, Feb 8, 2010

Som ni vet har jag alltid undvikit att publicera foton på mig själv när jag är äldre än – fffssshhh – tjugo…(se upp till höger). Men Harry Sewell (hemsida här) har gjort en sån jävla fin grej på sin serie från Broadway Market att jag inte kan låta bli att posta den.

Så här ser jag ut: arg, men rolig. Kommentarerna på flickr vill jag inte ens kommentera.

[PS: Det här är alltså nästan exakt ett år sen. Jag är mycket snyggare idag.]

Musikaliska mardrömmar (6)

Categories: Kulturellt
Monday, Feb 8, 2010

Höjdpunkter: “Åby” Ericssons egen komp’sition ‘Vi är svenska fotbollsgrabbar’ (det enda som inte är tautologiskt i den titeln är ju “-grabbar”… En del kanske trodde dom var tjejer) samt bluesmunspelet i ‘Bättre och bättre dag för dag’.

Och kom inte och säg att jag inte skämmer bort er med YouTubeklipp. Men det här blir nog den sista trion av ‘Musikaliska mardrömmar’. Enough is enough.

Kanske.

Musikaliska mardrömmar (5)

Categories: Kulturellt
Sunday, Feb 7, 2010

Pernell Roberts: jag vill inte vara elak, men förtjänade han att dö…? Den här är faktiskt värd att lyssna och se på, inte minst för dom av oss som har “intellektuella” hustrur. Chansen att någon enda gång få säga, “Shut up, woman!” är en lika avlägsen dröm som det var för stackars Pernell, tack och lov.

Musikaliska mardrömmar (4)

Categories: Kulturellt
Saturday, Feb 6, 2010

You thought you were safe…? Ånej, den här serien slutar aldrig… Här är nästa bidrag. Lyssna till det absoluta slutet, annars gäller inte biljetten. Ingen passerar levande.

Tidigare postar här, här och här.

The G. klarar skivan

Categories: Brittiska medier
Friday, Feb 5, 2010

Det pratas mycket om kvalitetsjournalistik på utdöende, och undersökande d:o under allvarligt hot. Och mycket av pessimismen är ju klart befogad. Men just därför tycker jag det är läge att lyfta fram dagens mest uppmuntrande nyhet: Guardians sex år långa undersökning av BAE:s skumma vapenaffärer har slutat i seger. Även om böterna kunde blivit större och disclosure-elementet kunde varit starkare. I centrum av den här storyn står den jättelika al-Yamamahordern till Saudarabien på 1980-talet (som bl.a. gjorde Mark Thatcher rik: dealen var värd 43 miljarder pundare). Det är hisnande historia, väl värd närmare studium.

The G. kan vara monumentalt – nej, heroiskt – självbelåten. Den kan vara lika förutsägbar som en halväten Sibyllakorv i lovart. Men den är, summa summarum, en jävla bra tidning.

Nästa goda nyhet, Nordirland, ska jag skriva om på måndag. Hoppas jag.

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004