Det här är min hund Blue. Bakom honom står min julgran grön. Hunden och trädet och jag önskar er alla, mina trogna och otrogna läsare, en extatiskt lycklig midvinterblot.
Som journalistik fattar jag fortfarande inte om Atlantic Monthly’s uppslag är fullkomligt genialt eller fullkomligt poänglöst. Å ena sidan skänker det ju en viss smålunkande, lätt snuvig vardaglighet åt dramatiken. Å andra sidan skänker det ju också en utpräglad so-what-het åt det hela. I dunno. Det finns alltid nån snuvig tonåring nånstans.
Priceless… Detta hämtade jag från Andrew Browns Guardianblogg. Och det är sant som det sägs: det blir bättre och bättre ju längre man lyssnar.
Och här hade man börjat tvivla på julen… Sheesh…
John Cleese-sketchen, däremot… Fan, vad den karl’n har blivit inte-rolig. Som att lyssna på en reformerad alkoholist.
“Dachau blues / dose po’ Jews” [Trout Mask Replica]
Det kommer snart en längre appreciation av giganten Beefheart, om Gudrun vill och byxorna håller, och om jag får några sekunder över.
Detta är ett slags cross-referenced bidrag till en intressant diskussion hos Bodil om ursprungen till orden “torg” och “gård”.
Förkortningar:
OE=Old Enlish/Anglo-Saxon … O Fris=Old Frisian … OS=Old Saxon … OHG=Old High German … ON=Old Norse … Gmc=Germanic … OSl=Old Slavonic …
Julen ser ut så här på Pressylta.
Fram till och med julafton en massa stök i tomtefabriken. Lite eller inget skrivet, lite eller inget kommenterat, få eller inga barn gjorda.
Mina traditionella profetior för nästa år, som jag brukade skriva i mellandagarna, kommer för överskådlig framtid (geddit?) att utgå. Jag kämpade tappert med förra årets, och halvlyckades. Dessutom, som vanligt: verkligheten har tagit överhanden. Jag menar, Anna Ardin… Satiren är realpolitikens oäkta son.
Däremot vill jag erbjuda alla trogna prenumeranter en liten trevlig halvtävling kallad POOSLVPEMV (1) – med bokpriser!
(Vad POOSLVPEMV (1) betyder…? Your guess is as good as mine. I only work here.)
Dessutom några erotiska grötrim. If you’re lucky.
Det lackar ju mot hjul, så jag tänkte bjussa på lite frågesport i afton.
Fast allmänbildningsfrågor är ju numera omöjliga. Allt går att googla. På pubquizzar blir man utslängd om man haffas med mobilen i hand, till exempel.
Den som kan bevisa att han/hon/det inte använde Google (eller nåt Wiki, eller nätet överhuvudtaget) för att svara på följande frågor vinner det förnämsta pris som Pressylta någonsin kan utdela: en puss.
(1) Varifrån kommer uttrycket “blue moon”, som i “once in a blue moon”, dvs. ytterst sällan?
(2) Vad har lava, vispgrädde, blod, målarfärg, nagellack och ketchup gemensamt?
(3) Vad är – egentligen – en “schmuck”?
Återigen understryker jag att jag inte går i god för alla åsikter som formuleras i länken, men det är värt att lyssna på, den här gången från Naomi Wolf i Huffington Post:
Keep Assange in prison without bail until he is questioned, by all means, if we are suddenly in a real feminist worldwide epiphany about the seriousness of the issue of sex crime: but Interpol, Britain and Sweden must, if they are not to be guilty of hateful manipulation of a serious women’s issue for cynical political purposes, imprison as well — at once — the hundreds of thousands of men in Britain, Sweden and around the world world who are accused in far less ambiguous terms of far graver forms of assault.
Wolfs slutsats: antingen är jakten på Assange ett epokgörande framsteg i jurisprudensen kring våldtäkt, eller också är det nåt mer mysko. Det finns inget mitt-emellan, liksom.
. ..så är Aftonbladet, bland andra, särskilt imponerad av att omvärlden nu riktar blicken mot Sverige… Headline på BBC News online, tixempet. AB:s ingress: “Sverige hamnade på världskartan”…
Sheesh… Inte bara Abba. Kostymläge.
Sverige framstår ofta som en trettonårig tjej med tandställning som undrar om hon någonsin kommer att bli attraktiv i ögonen på trettonåriga killar med tandställning.
Det är bara Israel och Sverige som är som tunnhudat måna om vad andra tycker om dom. Och i ett av dom fallen kan jag förstå varför.
