Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Hassigt & Tagigt

Sunday, Dec 29, 2019

Nu har jag sett SVT:s dokumentärserie om Hasse & Tage. Oundvikligen intressant, förstås, om än kanske aningen för vördnadsfullt, men det är ju lätt hänt i jultider. Visst kunde de ofta vara genialiska, men långt ifrån alltid, de kunde också tippa över i sentimentalitet och självgratulation av karaktäristiskt blygsam svensk art.

I en mailkonversation jag hade dök frågan upp om Hasse & Tage var unika, dvs hade de någon motsvarighet i andra länder? Jag måste nog, med reservation för ändringar, svara ja på den första frågan och nej på den andra. Jag kan i alla fall inte komma på något liknande i den anglosaxiska komik- och nöjesvärlden, varken förr eller nu.

Anledningen går till kärnan av inte bara Hasse & Tages unicitet, utan själva den tidens unicitet. Det vill säga, den socialdemokratiska era som sträckte sig från 50-talets folkhemsbygge via det starka samhället till åttiotalets uppslitande kärnkraftsstrider. De två blev, inte så mycket en socialdemokratins som en välfärdens samvete, i vilken kaffe och bullar gör en glad och pengar till Amnesty lättar på det kaffebulliga samvetet.

Särskilt i tredje delen gör man en hel del av att Hasse & Tage tilltalade så stora delar av det svenska samhället, sådana med borgerlig politisk hemvist såväl som socialdemokratisk. Man förenades i det befriande skrattet, som det heter. Och så var det nog, i alla fall vad jag minns (jag var ju frånvarande under senare delen av deras karriär).

Ett namn som inte alls dyker upp i programmen, underligt nog kan man tycka, är Povel Ramel. Hans revyer – med Martin Ljung och alla de andra – under mer eller mindre samma tidsskede var väl minst lika populära och framgångsrika som Hasse & Tages. Vad hade de för relation till varandra? Hur skulle en liknande politisk profil av Povel Ramels humor se ut? Hur såg deras respektive publiker ut – var Povels publik lika konsensuspräglad?

Dessa sista är vad Red Top kallade “erotiska frågor”, för jag vet inte svaren på dem. Men eftersom jag vet att bloggens läsare har en snittålder ungefär som min egen – till skillnad från alla dessa “unga komiker” i första avsnittet, som jag aldrig hört talas om – så kanske ni har några svar?

Profetior!

Categories: Uncategorized
Friday, Dec 27, 2019

Tidningarna är ju fulla av listor över det gångna decenniets trender-blaha-blaha (streaming, #metoo och veganism tycks vara huvudingredienserna). Så jag tänkte i stället markera ett urval av 2020-talets viktigaste trender. Detta som en slags hommage till, och utökning av, gångna tiders julprofetior på Pressylta om det kommande året (se t.ex. 2009 och 2010)

+ Boris Johnsons skamliga avgång i december 2020 utgör början på ett decennium när konservativa partiets röstandel sjunker till nuvarande snittnivåer för gudstjänstbesökare i anglikanska kyrkor, dvs omkring sexton stycken varje söndag. Det gamla talesättet – “The Anglican church is the Conservative party at prayer” – har blivit statistisk verklighet.

+ De konservativas nedgång innebär dock inte att den officiella oppositionen drar vinning därav. Väljarna, särskilt i norr och Midlands, tycker helt enkelt inte Johnson var rolig längre, så uppsvinget gynnar helt och hållet kandidater som Lord Buckethead, Church of the Militant Elvis Party och Teddy Bear Alliance. Ekonomin blomstrar. EU-länderna morrar ilsket.

+ I och med att papperstidningarna upphör existera 2025 kan nu onlineversionerna, främst genom AI, vara mycket mer “targeted” i sin rapportering. För svenska kvällstidningar gäller särskilt att läsarna inte längre behöver söka “där du bor” eller “i din kommun” efter De Rikaste Svenskarna Under 40. Prenumeranter får nu i stället deras adress, portkod och bortatider direkt i inboxen.

+ Tjugotalet blir omvändelsernas årtionde. Jeremy Corbyn finner en ny uppgift som shabbat goy åt ortodoxa judiska familjer i Stamford Hill, men varar inte särskilt länge pga sin förmåga att inte städa genom att verka städa. Efter avgången omvänder sig Boris Johnson till buddhismen och fortsätter som vanligt. Drottningen, däremot, håller fast vid sin ateism. Hon har inget annat val, helt enkelt.

+ Vetenskapligt. (1) Kring 2023 har vår planet blivit osynlig från rymden på grund av att det står en massa övergivna hyrcyklar i stratosfären. (2) Universums svarta hål visar sig alla ha så många gemensamma drag med Knausgaards prosa att man ger upp vidare forskning och koncentrerar sig på Horace Engdahls essäer i stället. (3) År 2029 kommer äntligen beskedet att ljuset verkligen släcks när man stänger kylskåpsdörren.

+ Någonting kommer att hända under 2020-talet. Ingenting kommer att hända.

Surveillance Communism

Thursday, Dec 26, 2019
Kamera längst upp till höger på trädstammen… ser det ut som.

Det finns så många nivåer av ironi i den här historien att det är svårt att veta var man ska börja. Man har satt upp övervakningskameror vid Marx grav på Highgate Cemetary p.g.a. vandalisering vid ett par tillfällen under gångna året. George Orwell skulle fått sig ett gott skratt, påstod någon, men jag är inte så säker på det. Däremot kanske den sedvanliga kinesiska delegationen på 1:a maj kommer att känna sig mer hemma. Får nog gå dit och låta mig filmas någon gång.

Dom vet något.

Categories: Uncategorized
Tuesday, Dec 24, 2019
En flock starar i igelkottsformation med månen som öga. @Nature_Is_Lit

Jag önskar mina läsare några lugna och sansade dagar, med stängda affärer och öppna sinnen. Vi ses på andra sidan.

Men det förklarar ju saken…

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Dec 22, 2019

Storbritannien kallas inte sällan för “världens femte rikaste land”. Jag har själv gjort det. Men det låter ju ganska konstigt, om man bara tänkt efter. I själva verket ligger UK – beroende på vilken källa man använder – på 20:e, 29:e, 22:a eller 16:e plats. Källorna finns att skåda i Robin Ramsays krönika (pdf) här. Den sistnämnda siffran är för övrigt från OECD.

Den ursprungliga uppgiften om 5:e plats verkar komma från en rapport i gratistidningen CityAM för fyra år sedan. Problemet var, som Ramsay skriver, att skribenten bara räknade “gross total of wealth in private hands and a lot of that was notional – the result of the massive inflation of property prices in the UK”.

Alltid bra att börja julen med en faktakoll, tycker jag (hoppas Fredrik håller med!). Ta bara det här med tomten, till exempel… Eller ja, det kanske kan vänta, tills julklapparna anlänt.

Broadway Market

Saturday, Dec 21, 2019

Ett snabbt julbesök på Broadway Market i morse, in emellan skurarna, för att hälsa på folk och se hur ruljansen ruljerar. På ytan verkar allt som vanligt så här helgen före jul: mycket folk, och folk som spenderar mer pengar än vad de brukade göra. Jag skrev förresten om det förändrade kundunderlaget, och det förändrade Hackney, i min första post under kategorin ‘London uppdatering’ i juni i fjol.

Men en kanske ännu viktigare förändring har skett sedan några veckor tillbaka. Kommunen har nu, efter många om och men och diskussioner och stridigheter, definitivt tagit över Broadway (se Londonboken s 199-200). Och de flesta av handlarna verkar acceptera the new regime, om än lite uppgivet. Självstyret den sista tiden före övertagandet hade blivit för kaotiskt, helt enkelt.

Men som många befarade höjde kommunen hyran med en gång, den ligger nu på £50 per stånd och dag i stället för £30. Och den kommer att fortsätta klättra upp emot 80-90 i paritet med andra helgmarknader. Dessutom har det blivit trängre om utrymmet, knappast några passager mellan stånden längre, allt så ihoptryckt det går att bli, för att få in fler handlare och mer hyresintänkter.

End of an era? Nej, det kan man väl inte säga. Men det är värt att notera att ett kooperativt, demokratiskt och ideellt lokalt initiativ som Broadway Market förmådde hålla ut så pass länge som det ändå gjorde, i femton år. Och att jag var med om tio av dem, på gott och ont.

Minsann…

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Dec 20, 2019

Källa: Eurostat/EU

Högtidligt öppnande + +

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Dec 19, 2019

Jag måste säga jag håller med Martin Kettle idag att Labourpartiets våndor just nu inte är särskilt intressanta i jämförelse med vad de konservativa kommer att ägna sig åt med sin stora majoritet. Detta så mycket mer efter att just ha hört Queen’s Speech och regeringens shoppinglista för de närmaste åren. Brexit, så klart, miljarder till sjuk- och socialvården, allt det som annonserats. Men också annat mer kontroversiellt, som att förbjuda retroaktiva åtal mot militärer som begått övergrepp på Nordirland, tillsätta en Royal Commission att granska konstitutionella frågor, och att upphäva Fixed Term Parliaments Act.

Det är många som förutspår (och Kettle rör vid det också) att all denna “one-nation” largesse från Tories inte kommer att kunna bli verklighet när väl UK tagit sig ut ur EU, om så med No Deal (som fortfarande är högst tänkbart) eller med Något Slags Deal om ett år, eftersom en stagnerad brittisk ekonomi inte klarar av det. Vid vilket alla de f.d. Labourröstarna i Midlands och norr inser sitt misstag och röstar in ett nykostymerat Labourparti om fem år och allt slutar lyckligt. Själv planerar jag att tomten ska ge mig en Harley Davidson Sportster 1200 Custom i julklapp, inslagen i handvävt kinesiskt siden. Hjälmen fixar jag själv.

+ Något jag tyvärr glömde bort i hastigheten är att de också tänker införa ID-krav när man röstar. Det finns inga som helst problem med valfusk i det här landet, det är enbart ett sätt att ta rösträtten från c:a tre miljoner människor, främst bland – guess what? – de fattiga och marginaliserade.

+ Nu har de också publicerat sin nya Withdrawal Agreement Bill, som beskurit flera viktiga punkter i oktoberversionen: parlamentet får mindre att säga till om, workers’ rights slopat, och garantier för ensamkommande flyktningbarn har urvattnats. Och det blir svårare att förlänga övergångsperioden, vilket återigen ökar risken för en No Deal.

Om något annat…

Categories: Brittiska medier
Tuesday, Dec 17, 2019

London Review of Books firar fyrtioårsjubileum. LRB är, jämte The G, en av de två tidningar jag alltid läst. Jag tycker den håller hög kvalitet, men därmed inte sagt att den inte trampar fel ibland, som i Andrew O’Hagans långa och kritiserade Grenfellreportage, eller proportionen kvinnliga skribenter (där man dock håller på att bättra sig). Nu har man byggt om sin webplats och inför därmed också en månads fri läsning av alla nummer. Passa gärna på. Deras arkiv är mer än värt att botanisera i.

Gå alltså till menyn och välj ‘Archive’ eller ‘Contributors’. På rak arm kan jag rekommendera Terry Eagletons underbara sågning av Richard Dawkins ‘The God Delusion’ från 2006. Christopher Hitchens, vad man än tycker om honom, var enligt min mening en briljant kritiker: läs t.ex. hans långa text om Isaiah Berlin, ‘Moderation or Death’ (1998), eller om Diana Mosley (1999). Eller ännu längre tillbaka i tiden, mina egna två bidrag när det begav sig…

Det politiska, det personliga

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Dec 15, 2019

Thatchereran inföll under i mina trettioår: jag var 28 när hon vann valet 1979. Katalogen över ruskigheterna är ju ganska vältummad vid det här laget: Falklandskriget, kolstrejken, ödeläggelsen av tillverkningsindustrin i norr och finanskapitalismens ökade dominans, nedmonteringen av välfärden och demoniseringen av de fattiga, bostads- och finansbubblor. Men det var inte ett årtionde som drabbade mig personligen, eller min familj, särskilt hårt. Snarast tvärtom, inte minst för att vi kunde utnyttja de stigande bopriserna och köpte in oss i egnahemsdrömmen vid de rätta ögonblicken (se för övrigt Londonboken s 90-91). J:s affärer gick utmärkt, mitt skrivande hade kommit igång, solen sken. Vi var nog sinnebilden av de årens samvetstyngda Labourröstare, som mådde alldeles utmärkt och hatade Thatcher.

Mina sjuttioår, dvs det kommande decenniet under de konservativa (om inte något ofattbart sensationellt inträffar) kommer att bli sju resor värre. Anledningen är förstås att så mycket mer skada på samhällskroppen har kommit till sedan åttiotalet, men särskilt sedan finanskrisen 2008 och den påföljande “åtstramningen”. Man behöver ju knappast räkna upp dem. Fast just Brexit ser jag som något för sig, i det att främlingsfientligheten nu fått sin slutliga sanktion av en “folkvilja” som utgör 29% av samtliga röstberättigade (dvs Tories röstandel var 43% med 67% valdeltagande). Och då låter jag ordet “främlingsfientlighet” stå för allt från Brysselfobi till öppen rasism, båda vilka ytterligheter man för övrigt hittar i Boris Johnsons person.

Nu ska jag inte låtsas som att jag personligen kommer att drabbas särskilt hårt den här gången heller, varken materiellt eller främlingsfientligt. Vi européer med blekfisig hy kommer inte att råka ut för några pogromer, inga skallande rop på “Swedes out!” från den högaffelsbeväpnade mobben. Vilka som kommer att drabbas i stället behöver man inte tveka över, det har vi redan sett sedan ett årtionde tillbaka i allt från Windrushskandaler till angrepp på ortodoxa judar i Stamford Hill. Ur egen synpunkt tror jag snarare att det blir relativa småsaker som man väljer att ta till sig på ett personligt vis: när politiker kallar oss “queue jumpers” eller säger att vi känner oss “alltför hemma” här; när man ombeds bevisa att man har rätt till allmän sjukvård (klicka bara på view-and-prove-your-rights.homeoffice.gov.uk så ordnar det sig); när någon tittar misstänksamt på ens namn och säger “German?”

Att befara det värsta, om inte för en själv så för många av ens medmänniskor, är med andra ord inte någon melodramatisk gest längre, bara en klok förberedelse. Särskilt när själva ordet “medmänniskor” verkar tappa allt mer i värde.

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004