Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Arbetsmoral

Wednesday, Jun 27, 2018

Vilken lysande svensk seger! Inte bara för att de vann utan för att de var överlägsna Mexiko på alla områden: spelupplägg och taktik, fasta situationer, teknik, laganda – och arbetsmoral. Det sista är inte bara något alla la märke till under matchen, det vad alla kommentatorer här över också pekat på, både under och efter matchen, och inte bara denna matchen heller.

En liten språklig infallsvinkel här. “Arbetsmoral” heter work-ethic på engelska. Alltså, det som anglosaxer ser som “tillämpad moral” ser vi som själva moralen, själva utgångspunkten. De betonar moraliskt agerande, vi lägger vikten vid moralens befintlighet. Eller med andra ord – se t.ex. Londonboken sid 344-5 – de väljer verbet, vi väljer substantivet.

Och så är det nog. De gånger jag fått insikt i modern svensk idrottskultur har detta bekräftats för mig flera gånger om, t.ex. när sonen gick på svenska hockeyskolor på 90-talet. Det ledarna försökte få hem hos ungarna var inte så mycket hur bra eller dålig du är utan hur bra du är på att jobba – och det handlar om att jobba för laget minst lika mycket som att jobba på din individuella utveckling som spelare.

Och då betyder “jobba” mer än att jobba på isen. Sonen tränade med Frölundas 83:or en gång och jag fick se de otroligt detaljerade journalerna över individuella spelare, samtliga då elva-tolvåringar alltså. Först på meritlistorna stod saker som om de kom i tid till träningen, attityd och hållning i omklädningsrummet, hur väl de lyssnar och tar åt sig beröm och kritik, osv. och först därefter kom skridskoåkning, klubbföring, spelsinne och allt det andra.

Det är imponerande och föredömligt, tycker jag. Precis som matchen idag. Och den som vill säga något om arbetslinjen får gärna göra det.

Valdano måste läsas!

Categories: Uncategorized
Tuesday, Jun 26, 2018

Det har varit mycket bra fotboll hittills i VM, men också en hel del bra journalistik kring det hela. Särskilt engelska tidningar mår bara bra av att förväntningarna inte alls är lika högt ställda som förr om åren, inte ens som situationen är nu med åttondels klar. Ett briljant exempel är en artikel i dagens The G där Jorge Valdano skriver om Argentina och vad som hänt med argentinsk fotboll under senare år. Det är en artikel vars iakttagelser kan omplanteras i en massa andra jordmåner också. Rekommenderas.

London: Vänliga ord och demonstrationer

Categories: London uppdatering
Saturday, Jun 23, 2018

Lennart på Långsamma Bloggen skriver mycket positivt om boken, jag tackar och bugar. Han nämner också Kerstin Ekmans nyutkomna ‘Gubbas hage’ som jag skulle vilja läsa själv, har sett mycket positivt om den.

Idag, på tvåårsdagen, är det en stor demonstration mot Brexit i stan. Ett av kraven är en andra folkomröstning om the final deal. Jag vet uppriktigt inte om jag håller med om det. Det finns inte särskilt mycket som tyder på att man skulle nå ett annat resultat än förra gången.

På tal om demonstrationer. Fredag den 13 juli (unlucky for some…) kommer Trump på besök och den marschen ska jag sannerligen gå på. Det kan bli riktigt hejsan-tjosan.

London: Mer om Hackney

Categories: London uppdatering
Friday, Jun 22, 2018

(Jag har skapat en ny kategori, “London uppdatering”. Det kommer att handla om texter som direkt relaterar till min Londonbok, till exempel hur vissa företeelser eller platser eller människor har fortsatt utvecklas efter att boken kom ut; hur Brexit och andra politiska skeenden påverkar staden; jag kan också besvara eventuella frågor eller kritik kring boken; samt kanske komma med ett och annat tips inför Londonresan).

Premiärposten handlar alltså om Hackney och relaterar mest till kapitel 2 (Londons konstruktion) och kapitel 5 (Londons marknader).

Flera stycken av mina gamla vänner och kollegor på Broadway Market säger att kundunderlaget sakta men märkbart förändrats det senaste året eller så. Den är inte längre en såpass utpräglad hipstermarknad som den brukade vara. Man märker det inte bara på att helskäggen och de franska bulldoggarna och de upprullade jeansen är färre, utan också på folks köpvanor.

För det första berättar många traders att försäljningen, dvs deras inkomster, börjat öka rätt markant. För det andra förekommer det nästan inte alls längre att kunderna försöker pruta på priserna, som var rätt vanligt förr.

Vad är det alltså som pågår? Det är själva stadsdelen Hackney som håller på att förändras. Den första gentrifieringsvågen började ju ungefär när vi flyttade dit, kring 2004-5. Och det gick snabbt, huspriserna längs gata efter gata sköt i höjden, som på Greenwood Road där vi bodde.

Många av de ursprungliga gentrifierarna bor naturligtvis kvar, men åter andra har dragit vidare ännu längre österut till Walthamstow, Leyton, Forest Gate och ännu längre bort. Kvar lämnar de en stadsdel med bland de högsta priserna (och hyrorna) i London utanför “blingbältet” Mayfair, Belgravia, Kensington-Chelsea.

Nu har det i stället kommit en andra våg av bosättare. Det rör sig om redan välbärgade människor som har råd att betala de astronomiska huspriserna (och råd att inte behöva pruta på marknaden) därför att de vill bo i trendiga Hackney, med sina många grönområden, sina utmärkta skolor, sina lattebarer och craft pubs, och inte minst närheten till jobbet i City.

“Broadway har börjat kännas lite… Kensington,” som vännen Pete sa härom kvällen. Men Hackney har något som Kensington inte har i lika hög utsträckning: The Real. Här finns, fortfarande, ett betydligt större inslag av kommunala hyreshus (ofta höghus), av BAME*-befolkning, av synliga och uppenbara tecken på fattigdom och utsatthet. Det skänker ett nu för tiden mycket viktigt och eftertraktansvärt inslag av autenticitet åt Hackney.

Och det ordet – autenticitet – har ni stött på förut om ni läst boken..

*BAME = Black, Asian, Mixed Ethnicity

Pickled eggs: The Verdict

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Jun 22, 2018

Utslaget blir mindre än entusiastiskt. Det kan i och för sig bero på att jag fick tag på ett par som inte picklats särskilt väl, så jag kommer nog att pröva igen, kanske t.o.m. testar med ett eget inlägg (inlaga? inlag?). För jag är principiellt med på tanken att ha något skarpt ihop med hårdkokta ägg, i en sallad till exempel. Jag kör ibland en klick harissa på dem, det funkar utmärkt.

Betyg: 4/10.

Nästa post handlar om den tyska stålindustrin 1946-1967, några produktionstekniska aspekter.

“I don’t like it because I never had it”

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Jun 21, 2018

Den gamla Guinnessannonsen ovan kommer väl till pass för mig när det gäller vissa matvaror. Under alla år som gått häröver har jag hur enkelt som helst kunnat motstå frestelsen att pröva på pickled eggs, som man alltid ser i stora glasburkar på fish & chipsbutikernas diskar. Själva tanken på det hela var nog för att gladeligen avstå, thank you very much.

Men. Jag gillar ju ägg, särskilt hårdkokta. Det är en barndomsgrej för mig, tror jag. Och vännen Pete har länge försökt övertala mig (“helst med svartpeppar på”) så igår kväll köpte jag med mig ett par stycken på hemväg från Lord Clyde. Idag prövade jag på det första. Messade just detta till Pete: “Not (yet) convinced about pickled eggs. Had 1 of 2. There’s a lot of pickle but not a lot of egg, tastewise… We’ll see”

Stark i sin övertygelse messade Pete tillbaka: “It’s a slow burn. Stick with it”. OK, jag prövar ägg nr 2 i morgon. Avgörandets dag. Rapport följer.

Tomma tunnor, osv…

Tuesday, Jun 19, 2018

Jag åkte alltså ner och tittade på Christos ‘The London Mastaba’ på The Serpentine. Sju och ett halvt tusen oljefat i form av en uråldrig mesopotamisk gravbyggnad. Jag trodde jag skulle få intrycket, liksom, “gloriöst koko-banana, men ändå bara koko-banana”. Det blev faktiskt inte ens det. Den är för det första rätt mycket mindre än jag hade trott. Sedan blev “So what?”-feelingen allt starkare ju mer jag tittade på den. Jag tyckte det var oerhört spännande när han paketerade in Reichstag i Berlin: frågorna och replikerna och bilderna hopade sig. Men här? Tystnad. Alldeles bakom ryggen på mig här ligger ju också ‘Diana Memorial Fountain’, en slags rännsten med ambitioner. Men jag ska inte göra några jämförelser mellan de två.

För övrigt var det här nog första gången på 25-30 år jag satt foten i Hyde Park. Jag har kört bil genom den många gånger, men inte gått omkring där sedan någon utomhuskonsert med jag-minns-inte-vem-det-var, fast måste ha varit tidigt åttiotal.

Kontakt

Categories: Uncategorized
Saturday, Jun 16, 2018

Jag har stängt av kontaktfunktionen här pga spam. Om ni vill ta kontakt via Pressylta Redux, lämna en kort kommentar så tar jag återkontakt via den epostadress du har fyllt i. Annars också lika bra genom Natur&KulturAlles Gute!

Tio-i-topp

Categories: Kulturellt
Saturday, Jun 16, 2018

Jag tog för givet att Londonboken skulle trilla ut från DN:s “Tio bästa böckerna just nu” efter att under tre veckor gått från 6:a till 8:a till 10:e plats. Men icke, den klamrar sig faktiskt kvar på 10:an när v.24-listan publiceras idag (hittar dock ingen länk online). Visst är det roligt och hjärtevärmande, men också aningen förbryllande. Jag får nog ta och läsa den nån gång. Alltså inte bara skriva den, menar jag.

4 of 218« First...23456...102030...Last »

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004