Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Tio-i-topp

Categories: Kulturellt
Saturday, Jun 16, 2018

Jag tog för givet att Londonboken skulle trilla ut från DN:s “Tio bästa böckerna just nu” efter att under tre veckor gått från 6:a till 8:a till 10:e plats. Men icke, den klamrar sig faktiskt kvar på 10:an när v.24-listan publiceras idag (hittar dock ingen länk online). Visst är det roligt och hjärtevärmande, men också aningen förbryllande. Jag får nog ta och läsa den nån gång. Alltså inte bara skriva den, menar jag.

Tre saker

Wednesday, Jun 13, 2018

* Av anledningar jag inte behöver gå in på just nu söker jag i Libris och annorstädes efter svenska skönlitterära böcker som blev översatta till ryska och utgivna i Sovjet, särskilt under tidsperioden 1917 till, säg, efter kriget. En av dem var Frank Hellers roman (utgiven där 1926) Den tusen och andra natten, som översattes av ingen mindre än Osip Mandelstam. Kunde Mandelstam svenska…?!? Nån som vet?

* En av Flann O’Briens korrespondenter (se föregående post) var svensken Gunnar Rugheimer, som då arbetade på Raidió Teilifís Éireann i Dublin. Jag hörde först talas om Rugheimer när jag gjorde några radioprogram på BBC R3 i början av 90-talet, och förstod att han var en imponerande figur. Men varför finns det knappast något alls skrivet om honom i Sverige, inte ens en Wikipediaartikel? Vilket liv! Hjältemodigt arbete med flyktingar under kriget, en oerhört framstående figur inom anglosaxiska medier, särskilt tv. Läs runan i Telegraph från 2003 så får ni se.

* Det har varit två dagars pandemonium i parlamentet kring debatterna och omröstningarna om överhusets många amendments till Brexitlagstiftningen. Idag marscherade alla SNP-ledamöterna ut ur underhuset i protest mot att knappt någon tid blev över att debattera och rösta om devolutionsaspekterna. Det verkar mer och mer luta mot en mjuk Brexit, någon slags Norgevariant, och extrem-brexitörerna kommer till slut att få den dolkstötslegend de alltid trängtat efter.

Just anländ… Happiness.

Categories: Kulturellt
Friday, Jun 8, 2018

Jonathan Coes recension in New Statesman här.

My cup runneth over…

Friday, Jun 8, 2018

Thomas Nydahl skriver en mycket fin recension av Londonboken på sin blogg ‘Nydahls kustvandringar’. Thomas tar bl.a. upp det där med undertitelns “en berättelse…” och påpekar att det så klart handlar om en mängd olika berättelser inordnade under den singularitet som är mitt eget perspektiv.

Faktum är att när jag funderade på olika titlar slog det mig att man kunde kalla den “OM LONDON (inte existerade skulle det vara jävligt svårt att uppfinna den)”… Men den ratades på ett tidigt stadium. Undrar varför.

Men det där med perspektivet är värt att dröja vid. En ämnesindelad bok som den här avspeglar naturligtvis sådant som alltid intresserat mig vad gäller London, där jag hållit mig informerad under åren, där jag visste på ett ungefär vad jag ville ta upp, var källorna fanns och vem jag eventuellt ville prata med.

För man skulle ju kunna resonera, som en del också gjorde medan jag höll på, att en bok om London uppbyggd på det här viset skulle fått plats för andra ämneskapitel också. Klädmodet, till exempel, som särskilt sedan 60-talet varit en mycket londonsk företeelse, med dynamiken mellan street fashion och haut couture som gällt sedan dess.

Men mode är alltså inte något som intresserar mig i särskilt hög grad. Skulle jag gett mig på det skulle det nog blivit lite, vaskamansäja, krystat… det skulle känts framforskat, skoluppsatsigt, snarare än en ledighet och nära-till-hands-känsla i förhållande till materialet som jag försökte få fram. Modet får alltså någon annan berätta om.

Stringfellows

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Jun 7, 2018

Peter Stringfellow har gått och dött, 77 år gammal. Han representerade alltid det London som var billigt och pråligt och tacky… Och är: nattklubben som bär hans namn finns ju fortfarande kvar på Upper St Martin’s Lane, med topless-servitriser och äckligdyra “cocktails” och svettiga fastighetsmäklare. Poll Tax-kravallerna 1990 började på Trafalgar Square men spred sig snabbt in i Covent Garden. Puben på hörnet till Long Acre lämnade dom ifred, men Stringfellow’s slogs i spillror. Ingen blev särskilt förvånad.

TtSMoD – Ny tävling!

Categories: Uncategorized
Monday, Jun 4, 2018

Teatertermer som mat och dryck… Do your damndest!

Le Salade Imaginaire

Hamlet

Milkshakespeare (gammal, sorry!)

Glassmenageriet

Lång dags färd mot nattvickning

Lope de Vegan

I väntan på Godost

Dario Focaccia

De muntra fruarna i Windsorbet

Körsbärsträdgården

Sam Shepard’s Pie

Ett dockhembakat

Weeesh…

Saturday, Jun 2, 2018

En mycket bra profil av Horace i Svenskan av Malena Rydell och Sam Sundberg, bland annat detta:

Efter tolkskolan vidtog litteraturstudier vid Stockholms universitet. Men Horace Engdahl kunde aldrig nöja sig med att låta kursplanen diktera studierna. Han lade märke till att många diskussioner bland kurskamraterna kretsade kring marxistisk teori, ett ämne han inte behärskade. Därför begav han sig en januarimorgon 1974 till VPK:s bokhandel och frågade om de hade några böcker av Karl Marx. Det hade de, och han köpte samtliga.

Med tiden växte projektet, han bättrade på sin tyska, djupdök i Hegel och den logiska positivismen, och fem år senare var han, med egna ord, “fullärd i marxistisk teori”.

“Nöja sig” = orkade inte med. “Diktera” = fattar inte. “Köpte samtliga” = kvitto, plus avdrag.

Här står Horace avslöjad som den Wikipedia-intellektuell han är, avant la lettre. Inget djup, bara luttrad och självsäker ytlighet. Ingen insikt, bara förståelse. Han har aldrig lyssnat på vår kloka Gertrude Stein: “Remarks are not literature”

Gunnar Wall igen

Friday, Jun 1, 2018

Läs nu också Gunnars briljanta, nästan smärtsamt detaljerade analys av Mikael Hylins tv-serie “Palme, träsket och mordrättegångarna”. Jag såg bara de två-tre första avsnitten när jag var i Sverige i april, men när jag fick höra speakern säga något om “trovärdiga knarkare” (inte ordagrant) tappade jag lusten. Gunnar Wall förklarar i mycket varför. Lysande journalistik av Gunnar, helt enkelt. Och avslutningen är så gripande den kan bli. Läs alltihop, och begrunda, och begrunda igen.

Virtanen och det

Thursday, May 31, 2018

Nu har jag sett UG om Virtanen och anklagelserna mot honom. Jag har inte så förfärligt mycket att säga om saken ur det rent svenska perspektivet. Men en iakttagelse är att, trots de brittiska tabloidernas ofta hänsynslösa framfart, skulle Virtanen aldrig blivit så uthängd i medierna här, med namn och allt, som han blev i Expressen och Svenskan.

Nu var ju Virtanens fall, vad jag fattar, inte under rättslig prövning när anklagelserna kom och artiklarna publicerades, så sub judice-lagen skulle inte blivit tillämpbar, dvs att artiklarna därmed skulle utgjort contempt of court, lagtrots. Men det är det allra första mediernas advokater måste försäkra sig om före publicering.

Det andra, och viktigare i den här jämförelsen, är att förtalslagarna är så mycket mer drakoniska i engelsk lagstiftning. Aldrig i livet att mediernas jurister skulle släppt igenom en sådan rapportering, även om den inte var så till den milda grad baserad på lösa boliner och bristfällig källkritik. Jag tror inte en erfaren journalist ens skulle börjat skriva en sådan artikel, för medvetenheten om de rättsliga hindren sitter i märgen på dem.

Blandat +

Categories: Uncategorized
Saturday, May 26, 2018

* Läs Gunnar Walls kloka och sansade genomgång av Thomas Petterssons Filterartikel om Skandiamannen, som ju väckte en del uppmärksamhet förra veckan.

* Det verkar som Ja-sidan vunnit en jordskredsseger (68-32, som det nu ser ut) i den irländska folkomröstningen om abortlagen. Det värmer i hjärtat av två skäl. Dels att det inte blev, som många fruktat, ett ganska jämnt Brexitresultat. Dels att katolska kyrkan i stort valde att hålla sig i bakgrunden under kampanjen, för de visste alltför väl att deras dogmatiska närvaro skulle slått slagit helt fel. Irland har kommit en lång, lång väg sedan jag första gången satte min fot där 1971. Och det kan man bara höja (ännu) ett glas åt!

* Philip Roth? Inte övertygad.

* Apropå Irland. Om man bortser från Ryssland och östereuropa, så kan jag inte komma på något annat europeiskt samhälle som förändrats så i grunden som Irland gjort de senaste 40-50 åren. Eller snarare, som förändrat sin samhällskultur så mycket. Jo, Spanien har kommit långt bort från den där mörka, sammanbitet auktoritära, Viva la Muerte-atmosfären som verkade prägla så mycket av det offentliga och privata livet. Men jag tror Irland ändå tar priset. Mycket har det, som med Spanien, med EU att göra i många hänseenden, inte bara ekonomiska. Men det är framför allt – och lite olikt Spanien – attityden till kyrkan och religionen som har varit avgörande. I katolska länder har ju kyrkan varit en helt avgörande del av samhällskulturens själva grundval. Den har nu i mycket försvunnit på Irland, som vi sett i folkomröstningen. En slags avdogmatisering har ägt rum. Mycket av det är ju katolska kyrkans eget fel, på Irland som i många andra länder, och även om man aldrig får glömma alla de grymheter kyrkan historiskt varit kapabel till, framför allt mot barn och kvinnor, så måste man också känna en fantastisk glädje över vad den avdogmatiseringen nu fört med sig, i detta såväl som i mycket annat. Freeing your mind är ett slitet uttryck, men det beskriver också något som är högst verkligt, och inspirerande.

5 of 218« First...34567...102030...Last »

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004