Vi avbryter, tillfälligt, de svårtunga ämnena för att hylla ännu en död gitarrist… Den lysande Jack Rose, död vid den kriminellt låga åldern av 38, var en sann “arvtagare” i den meningen att han kunde traditionen utan och innan, från Robert Johnson och framåt, och förde den vidare med fint avvägd eklekticism och cementerad magkänsla [fotnot: fan, det där var bra: inte undra på att jag brukade skriva i tidningarna...]. Hur som haver, här är han med klassikern Nobody’s Fault But Mine.

Sorry, men ett sent tillägg. Här är han med Kensington Blues. Fingerpicks på 12-strängat, det är inte potatismos det. Det är pommes med majonnäs.

Mer om England och musik… Inledningen på London Jazz Festival nu i helgen lär ha varit nåt i hästeväg, särskilt Sonny Rollinskonserten på Barbican. Så det är klart man missade det (mycket går dock att lyssna på via BBC Radio 3). En av stjärnorna var den för mig tidigare okände, men helt enastående chitarrista sarda Paolo Angeli. I detta YouTube-klipp lirar exekverar han en cover av Björks “One Day”…

John Martyn (1943-2009). Här är ju då “Solid Air“, med Danny Thompson förstås…