Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Posts Tagged ‘pound’


The funny side of…

Tuesday, March 31st, 2009

Eliot påminde mig om att jag en gång (för Allt om Böcker 1985) satte ihop en minikatalog över roliga historier om modernismen, om den kamelen nu går att svälja. Vi saxar en (som jag tror kommer från Richard Ellmans Joyce-biografi):

Wyndham Lewis och T S Eliot skulle åka till Paris för att hälsa på James Joyce. Av skilda anledningar kunde Ezra Pound inte följa med. Ständigt den omtänksamme vännen, och medveten om Joyces dåliga ekonomi, skickade han i stället med ett paket, inslaget i brunt papper och snöre.

Lewis och Eliot når Paris och träffar Joyce på en restaurang. Där överräcks paketet högtidligt. Joyce, halvblind och fumlig, ger sig på Pounds komplicerade, om inte rent paranoida, knutar, men utan framgång. Efter en stund får “brutale” Lewis hjälpa till. Äntligen kan Joyce veckla upp papperet. Paketet visar sig innehålla ett par begagnade skor. De är tre nummer för små.

I en tung och tjurig tystnad, med blickarna fastspända på de gamla skorna, sitter tre av den engelskspråkiga modernismens förgrundsgestalter och undrar vad den fjärde kan ha tänkt på.





Brev till min…

Saturday, January 17th, 2009

Obamas brev till sina döttrar tar förstås sin plats i en lång tradition, men jag är inte särskilt övertygad om att det bådar retoriskt gott inför the inauguration på tisdag.

Personligen är jag nån som älskar politisk retorik. När den är bra. But then nothing will surprise you by now, am I right…?

När den är bra är det – off the top of my head – exempelvis Neil Kinnocks anti-Thatcher tal strax före valdagen 1983: “If Margaret Thatcher wins on Thursday, I warn you not to be ordinary. I warn you not to be young. I warn you not to be ill. I warn you not to get old.”

Hur som haver, jag har utan framgång försökt hitta en nätversion av ett av de mest läsvärda, anti-retoriska  brev-till-min-dotter jag känner till, nämligen Ezra Pounds brev till Mary mitt under kriget, under flykten från Rom (när Mary bodde i den lilla tyrolerbyn Gais… I know…  Spooky…)

Själv skrev jag en gång ett brev till min son, som lydde, i sin helhet: “She’s no good, she’s no good, she’s no good…”

Did he listen? Did he shit.



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004