Jag tror inte ens den suraste av detektiver vid Ystadspolisen kan förneka att bidragen till årets sommartävling höll exceptionellt hög klass. Vi såg några läckra historiska och litterära tolkningar från Torsten K och, framför allt, Bengt O. Varken Håkan eller Thorvald skydde kontroversen, den senare skickligt steppdansande vid stupets rand. Istváns nytestamentliga infall var lika lyckat som överraskande.

Juryns slutliga utlåtande lyder emellertid som följer:

“För sina genreupplösande innovationer, sin beundransvärda fördomsfrihet och sitt breda register (för att inte tala om imponerande slutspurt) går förstapriset i Pressylta Reducii sommartävling 2009 till Thorvald Freiholtz.”

“Från Shakespeare till GAIS, från dresdenska brandstormar till vippenkolad sextiotalsrock – en purt ekvilibristisk insats, som skänker en ack så välbehövligt liten ljusglimt i tillvaron för de hundratusentals män, kvinnor och barn som nu drabbats av finanskrisen, klimathotet, eller bara vanlig otur.”

Gratulerar, Thorvald!

Priset, då… (“Här har man kämpat sig igenom en hel veckas intellektuella strapatser, så vinner man en häftad jävla bok…! Typiskt, sa Thorvald”)

Yup, ‘fraid so… Du har att välja mellan två titlar som jag fortfarande har överskottslager på: antingen debutromanen “Nattsvärmaren” (1980) eller essäsamlingen “Endast propagandan är sann” från 1995 (se vidare bibliografin). Ditt val kommer sedan som ett brev på posten, förutsatt att du mailar mig en adress.

Nu tycker jag vi alla går ut och äter ostron och dricker porter med flickorna i baletten. Last one in the ice bucket is a wuss…!

Och det är läge för att tycka jävligt synd om mig, faktiskt. Jag sitter sedan gårdagen invirad i tretton meter snorig fetvadd, med en röst som tutan på bogsersbåt’n på Ångermanälven, och en hjärna som unken mesost i lovart.

Hur som haver, ever onwards and upwards… I afton klockan 18:00 GMT stängs som bekant portarna för tävlingsbidrag till “Typiskt, sa Lenin”. Ni har alltså ännu några timmar på er. Juryn har redan börjat flyga in från världens alla hörn för morgondagens överläggningar på The Cat and Mutton (lunchkuponger gäller). Så fort vi vet att vi har en påve börjar jag bränna löv här på Pressylta.

Nu tillbaka till min guldbrokadornamenterade paulun. Silvio och tjejerna väntar.

Jag tror “början av augusti” som slutpunkten för tävlingens fatalietid var lite väl långsynt av mig. Jag tycker mig se att det hela börjar närma sig ett klimax, om jag får uttrycka det så. Vi ger den helgen-plus och säger att på tisdag kväll (21 juli) klockan 18:00 GMT stänger portarna. Juryns beslut kommer dagen därefter.

Eller med andra ord: satsa allt! Nu!

Jag vill bara kort göra lite reklam för Pressyltas sommartävling “Typiskt, sa Lenin” som utlystes i måndags. Just nu pågår en magnifik shoot-out mellan Bengt O. och Thorvald i kommentarsfältet.

Tävlingen pågår en tid till. Var med och bidra själv! Fina priser!

Tanken bakom årets sommartävling kommer från två håll. En så kallad dubbeltanke.

För det första ett talesätt, eller snarare en allmänsanning, som varenda londonbo som nyttjat allmäna färdmedel nån gång yttrat: “You wait hours for a bus, and then three come along at once”… Typiskt, när man har bråttom. Vardagens små förtretligheter.

För det andra, som veteranerna bland er vet, så älskar jag flippade repliker ur anglosaxiska biopics ( “Come on, Hitler, let me buy you a glass of lemonade!” eller  “Nice work on the manifesto, Trotsky!”). Här finns förstås gränslöst med möjligheter.

Tävlingens premiss är då att ta världshistoriska händelser och förlopp, filosofiska teman och tvisteämnen, poetiska visioner och prosaiska panorama, vad som helst, bara de historiska dimensionerna är rätt så rejält tilltagna – och därefter förminska dem till just vardagens små förtretligheter. Det första exemplet ger oss vår rubrik:

Äntligen har man arkebuserat sin sista mensjevik, så får man ett jävla matrosuppror på halsen. Typiskt, sa Lenin.

Eller en filosofisk vinkel: Precis när man hittat ett bra sätt att beskriva just den här biten av älven, så kommer det plötsligt mera jävla vatten. Typiskt, sa Herakleitos.

Eller en litterär: När man kommit så långt som jag i meningslöshet, är vartenda jävla ord intressant. Typiskt, sa Ekelöf.

Men bidragen behöver givetvis inte handla om högtravande ting som litteratur och filosofi. Jag tror t.o.m. att juryn ser med synnerligt blida ögon på populärkultur och sport, tixempel. Enda regeln är att bidragen måste innehålla orden “jävla” och “Typiskt, sa…”. Och att man lägger in dom i kommentarsfältet. Vinnaren utses i, typ, början av augusti. Priset? Ännu ett exemplar av en egenhändigt komponerad bok. Bäva.