Till frågan om sånt som suger
Categories: SpråkWednesday, Sep 14, 2011
Föregående post tar härmed en etymologisk vändning. Om det är nån som vet när och i vilket sammanhang någon för första gången direktöversatte det amerikanska “sucks” till det svenska “suger” (alltså i meningen “lämnar mycket i övrigt att önska”) så får ni gärna höra av er. Om inte, så har jag en kandidat. År 1979 utkom på Alba förlag Michael Herrs numera klassiska reportagebok om Vietnam, ‘Dispatches’, som fick heta ‘Rapporter‘ i Roland Adlerberths svenska översättning. Jag recenserade den i Göteborgs-Tidningen 28/7 1979 och tyckte då, som jag säkert fortfarande skulle göra, att den är ett särskilt motbjudande exempel på “krigsflummeri” (och att den inte på långa vägar kunde mäta sig i genomslagskraft med ‘The Deer Hunter”, som just då haft premiär).
Inte bara det, jag ansåg att översättningen dessutom var “skandalöst” dålig… Jag kommer nu inte ihåg något annat exempel än en kapitelrubrik som Herr hämtat från Vietnamsoldatjargongen: “Hell Sucks” – vilket Adlerberth mycket riktigt levererade som “Helvetet suger”… Omedveten om vilken resa detta ord – i denna betydelse – skulle komma att ta i ärans och hjältarnas språk, och om Adlerberths möjliga pionjärinsats, började jag omedelbart raljera om “Sjön suger” och att kapitlet hellre borde hetat “Hungrig i Harmageddon”, och liknande tjafs, som jag sedemera strök… Men kan detta faktiskt ha varit ögonblicket när den svenskspråkliga inbillningskraften firade ännu en av sina bokstavliga översättningstriumfer?
September 14th, 2011 at 6:17 pm
Har du något förslag på hur “awesome” kom att bli “grymt”? Två ord som suger, f.ö.
September 14th, 2011 at 6:24 pm
Men blev det det? “Grymt” sa vi redan på högstadiet, mitten av sextiotalet… långt innan “awesome” blev “awesome”, liksom…
September 14th, 2011 at 7:22 pm
Spontant skulle jag säga att Adlerbeth var minst tio år före sin tid med sin tolkning av ”sucks” och en hastig och allt annat än vetenskaplig undersökning i en av Sveriges största tidningsdatabaser tyder på att det är runt 1994 som denna betydelse av ordet börjar få genomslag hos de yngsta och trendkänsligaste popkrönikörerna som Linda Norrman (sedermera Skugge). Att Adlerberth var före sin tid verkar odiskutabelt och om han fortfarande är verksam är det kanske till hans översättningar man ska vända sig om man vill ha en försmak av framtidens svenska.
Grymt sa för övrigt även jag och mina kompisar i högstadiet, på 70-talet. Är det verkligen någon som säger det numera, utom grisen?
September 14th, 2011 at 7:40 pm
Adlerberth dog tydligen 1993, så vi får väl besöka graven nån gång, med våra gratulationer… Men, ja, om han var så långt “före sin tid” så kan man väl bara klassa det som en dålig översättning, snarare än trendsättare…?
September 14th, 2011 at 8:01 pm
Prexis.
September 14th, 2011 at 8:18 pm
Aha, “grymt” kom tjugo år tidigare till Göteborg, tydligen. Alltid i framkanten…;)
Vad med “sjukt bra”?
September 15th, 2011 at 9:46 am
När jag återvände till Sverige efter tjugo år on foreign soil slog det mig att hösten försetts med nya språkliga attribut. Just den tid vi befinner oss i nu skulle helst kallas “krispig”. Tidiga morgnar i september var luften numera alltid “krispigt klar”. Det hade den inte varit på 80-talet, men då fanns ju inte heller några klimatförändringar.
Efterhand blev det allt mörkare och fuktigare, och nån gång i oktober var den svenska hösten ej längre “krispig” utan istället “muggig”.
Folk kunde komma till jobbet, sucka och mumla: “Vilken muggig morgon…”
September 15th, 2011 at 10:05 am
“Krispigt” kan man ju se att det kommer från “crispy”, men “muggigt” från “muggy” blir lite skevt, eftersom “muggy” i.a.f. i England mer är “kvavt”, alltså med ett inslag av fukt, men också värme, som alldeles före ett åskväder…
September 15th, 2011 at 12:25 pm
muggig – och sedan som ett uddda bär, “mög” – direkt från danskan, så sent i tiden.
September 15th, 2011 at 3:33 pm
“Mög” är skånska. “Sicket j*vla mög…” Ganska effektfullt uttryck, om det framsuckas vid rätt tillfälle.
September 15th, 2011 at 3:36 pm
mög är skånskt på samma sätt som Skåne varit danskt 😉 Ja, det är ett användbart ord. Men jag har på något sätt fäst mig vid ordet “sunkig”. Kan herrarna utreda nyanserna?