Kandidatur i oturen: Frankrike/London
Categories: Brittiskt allmäntMonday, Apr 16, 2012
Jag har under de senaste veckornas gång läst och hört en hel del positivt om vänsterns kandidat i det franska presidentvalet, Jean-Luc Mélenchon: idag ytterligare en artikel, av en fransk akademiker vid UCL. Bara detta att ha trasat sönder Marine Le Pens argument i en paneldebatt förtjänar väl någon slags medalj. Jag fortsätter hålla ögonen öppna, och hör gärna vad de mer insatta i fransk politik har att säga.
Det franska valet då i bjärt kontrast, och inte bara i politisk dignitet, med det kommande borgmästarvalet i London, där det i princip står mellan Tweedledee och Tweedledum, a.k.a. Boris Johnson och Ken Livingstone. Som någon skrev igår, London förtjänar bättre. Om det fanns en kandidat vid namn “None of the above” så skulle hon vinna en jordskredsseger, men det är väl tveksamt om den i artikeln omnämnda Siobhan Benita platsar i den rollen.
Händer något mer intressant i det här sammanhanget så står er korrespondent redo.
April 17th, 2012 at 7:26 am
På tal om färgstarka politiker som kastats ut ur Labour så ser jag att Goergous George Galloway blivit invald i parlamentet igen, i en jordskredsseger. Jag vet inte hur dina grannar i östra London gillade att ha honom som sin MP men så här från säkert avstånd så verkar han vara en intressant person.
April 17th, 2012 at 8:15 am
Ha ha! Öm punkt, Thomas… Gorgeous George är en principlös lurendrejare och bondfångare som bär sina socialistiska övertygelser ungefär som han bär sina skräddarsydda kostymer och röker sina Cohibas: dyrt. (Han är en oerhört rik man, men ingen vet hur). Många beundrar hans “talekonst”, som i själva verket bara är svada, som bäst exemplifierad i hans diktaturkramande hyllningstal till Saddam Hussein: http://www.youtube.com/watch?v=RQYG5i9mYyI Nej, George Galloway är en återkommande typ inom vänsterpolitiken, ända sedan sextiotalet, både här och i Sverige: skrupellösa charlataner som Derek Hatton i Liverpool, Tommy Sheridan i Glasgow, osv. Galloway är väl i princip lika “färgstark” som en målning av Thomas Kinkade kan sägas vara färgstark.