Vad menade Werner?
Sunday, November 4th, 2012
En av de, bokstavligen, finaste böcker jag äger är ett A1-exemplar av “Almqvist & Wiksells sättningsregler” (1961) författad av den fascinerande W N Lansburgh. Det är alltså den klassiska handboken för hur man som författare skriver, eller som typograf sätter, matematiska, fysiska och kemiska formler i bokform. Om man är okunnig om alla dessa områden – typografi, matematik, fysik, kemi – är den en källa till oupphörlig och fantasieggande icke-kunskap. There is a lot to be said for the recondite, som sagt…
Hur som haver, mitt exemplar äger också ovanstående inskription. Det är ett litet kittlande mysterium. Det står: “Habent sua fata auctores… / To Carol / with love / Werner / Uppsala 29.?.61”
Jag kan för det första inte uttyda vad det där tecknet mellan “29” och “61” ska vara: “w” eller “ur“? Vad det sedan för månad är jag alltså inte på det klara med, men det är i alla fall inte februari (jag har kollat).
För det andra, den latinska pastischen. Vanligtvis heter det “Habent sua fata libellis”, vilket jag alltid förstått som att böcker får de läsare de förtjänar, att bli missförstådd hör till jobbet, det är ödet. Att säga samma sak om “författare” – vilket jag med min bristfälliga latin antar att auctores betyder – gör att uttrycket subtilt men definitivt förändras. Det är ju mer eller mindre som att säga att en författare av födsel och ohejdad vana utsetts av ödet att bli missförstådd, det vill säga att författaren i fråga faktiskt inte är en särskilt bra författare…!
Eller med andra ord, vad menade Werner? Vad var det han anspelade på med denna sin nydaning av ett gammalt utnött latinskt citat. Vem var Carol? Vad hade hon skrivit, som kunnat missförstås? Hade det med typografi, matematik, fysik eller kemi att göra? Hemlig kärlek bland formlerna? En siffra på fel plats… ett ord för mycket…?
Min sista ledtråd är att jag hittade boken i källarvåningen på Primrose Hill Books, där de förr om åren hade antkivariat, ett par gånger med många böcker på svenska (jag hittade massa Lindegren i original, bland annat, som jag sedan sålde till Rönnells, vilket i sin tur betalade för ett par groggar på Hasselbacken och en spårvagn hem… oj, det var tider…)
PS: Om man är djärv kan man kanske gissa på att Werner är just Lansburgh själv, och att han därför är auctor i fråga… Men skulle man då inte kunna tolka det som att han är lite oförskämd mot stackars Carol? “Det ska fan vara auctor när man har såna korkade läsare som du…” Liksom.
