Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Sverige-Nytt

Categories: Svenskt allmänt
Saturday, Feb 9, 2013

tiggFyra dagar i ett vintrigt Göteborg. Det finns så många småaffärer, och småannonser. Och småbröd. Vi svenskar är väldigt pigga på småbröd. En av konsekvenserna tycks vara att hälsokostaffärerna (jag har en jag brukar titta in hos) numera skurit ner radikalt på organiskt skin & hair care till förmån för slimmingprodukter: “Det är nästan allt vi säljer nu, slimmingsprodukter,” berättade Gunnel.

Jag åt stekt strömming tillsammans med L, drack ett par öl på 7:an med A. Och jag träffade Bodil Zalesky! Livets tärningsspel hade sett till att vi befann oss på svenska västkusten på en och samma gång. Vi åt torsk på Centralen. Jag lovar er, de bloggare ni läser – inklusive mig – är faktiskt verkliga människor av kött och blod. Jag vet, för jag har inte bara träffat Bodil, jag har sett den nya kappan!

Och jag undrade varför tiggarna – dussintals av dem – ligger i underkastelseposition nu för tiden, på vinterfrusna gator, som på bilden här, från Brunnsparken. Eller är det kanske böneposition, till guden Mammon? Ett nytt koncept inom tiggandet är det i alla fall. Inte längre den vädjande, hungriga blicken, bara… Jag Är Intet, Intet Är Jag… Spooky.

Under närmaste dagarna kommer jag också att lägga upp en tidigare opublicerad dikt av Ragnar Strömberg, “Stabat Mater Dolorosa”, som kommer att ingå i en ny samling planerad till nyåret 2014.

6 Responses to “Sverige-Nytt”

  1. Den där melodramatiska tiggarstilen, som man åtminstone här i Stockholm sett fyra fem år nu, infördes, tror jag, av slovakiska och rumänska tiggare. Undrar om det verkligen är rätt strategi för att beveka det reserverade nordiska kynnet. På mig funkar det i alla fall dåligt. Jag blir mest generad och repellerad av de teatraliska åtbörderna och den utrerade underdånigheten. Vill man ha pengar av mig är det mycket effektivare att utan åthävor gå fram och fråga: ”Haru en tjuga?”

  2. Jag bryr mig mindre om HUR tiggare tigger än att de tigger. Förvånar mig själv ibland med att övergå från femkrona till tia till tjuga. I mosats till moderata riksdagsmän tror jag nämligen inte folk sitter och fryser på gatorna i timmar för att de är på väg att bli miljonärer.

    Och det där med bloggare i levande livet känns ju alltid bra; som att man faktiskt inte umgås enbart på leksaksavdelningen Internet. Jag träffade en annan B. med fru. Det kändes nästan som en gammal släkting. Bloggsläkten typ!

  3. I Wien och andra centraleuropeiska städer står tiggarna oftast på knä, med nedböjt huvud och sammanfogade händer, gärna utanför en kyrka. När jag för några år sedan till min förvåning märkte att stilen börjat användas även i Stockholm reagerade jag precis som Lars H. Vad som här passar in i den katolska omgivningen fungerar nog inte i det lutherskt/sekulära Skandinavien. Utanför Systemet på Klarabergsgatan blev jag tilltalad av en man som undrade om jag hade en tia som han behövde (som delbetalning) för att kunna köpa en öl. Förutom betydligt mer än en tia fick han också ett hjärtligt skratt som jag tror piggade upp honom. För en kort sekund var vi bara två medmänniskor med ett gemensamt syfte.

    Det här är en besvärlig historia. Det går inte att komma bort ifrån att organiserade band ligger bakom mycket av gatutiggeriet. Å andra sidan är tiggarna ofta människor som står i skuld till bandledarna och på detta sätt tvingas betala av sina skulder. Som Gabi säger, de gör det inte som ett sätt att bli miljonärer utan av bittert nödtvång. Frågan är bara hur mycket av våra gåvor de får behålla. De bönfallande är med säkerhet oftast “anställda”. Men å andra sidan gör de ju det inte frivilligt.

  4. F.ö. vill jag understryka vad Gabi skriver om att möta bloggare i verkligheten. Genom mitt bloggande sedan 2002 har jag kommit i personlig kontakt med många olika människor som jag aldrig skulle ha mött annars. Några av dem har blivit riktiga personliga vänner – något jag är mycket tacksam för.

  5. Det bästa tiggeri jag varit med om var en gammal vithårig man, stödd på en käpp, som förklarade att han var föräldralös och inte hade någon som kunde försörja honom. Eftersom jag fick mig ett gott skratt var han värd en tjuga.

  6. Jo, Bengt, jag vet det där om ligorna. Men det gäller inte alltid, och hur ska man urskilja det? Uppdrag granskning gjorde ett reportage i höstas (tror jag det var) som följde tiggare i spåren och hittade deras “läger” – där fanns inget tecken på organiserat tiggeri, bara samma gamla j-a fattigdom och utfrusna husvagnar med tejpad masonit i stället för fönster, och – ja, same procedure as last year.
    Men jag ska nog återkomma till ämnet, för jag var med om en underlig grej häromdan. (Obs! Detta kallas cliffhanger på svenska).

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004