Det blir inte särskilt många substantiella poster nuförtiden, beroende på att jag mest ägnar mig åt betalande arbete, men några lästips då och då orkar jag ju med. Här har vi en konservativ skribent, Ambrose Evans-Pritchard (jo, faktiskt) i Telegraph, som skriver sunt och realistiskt, som det syns mig, om den grekiska situationen just nu. Närmare besämt att IMF:s bluff håller på att bli avslöjad. Och att hela den sorgliga historien – rädda euron och bankerna, inte Grekland – i grund och botten var Dominique Strauss-Kahns fel. Jag kan tro nästan vad som helst om den mannen, utom kanske att han är gaisare.

På tal om vilket. Jag hoppas Juventus vinner, men känner att Barcelona gör det lik förbannat.

Om den inte redan funnits hade jag gärna åtagit mig att skriva den, enbart med utgångspunkt från affischen…

En long read av Patrick Wintour om spelet bakom kulisserna under Labours valkampanj. Förvirring och osäkerhet, vela hit och vela dit. Helt oförberedda på hur effektivt Tories skrämseltaktik om SNP-samarbete fungerade. Och, naturligtvis, Milibands katastrofala miss vid partikongressen förra hösten, när han helt enkelt glömde nämna austerity, och det egentligen bara för att han ville brassa sig och hålla talet utan vare sig papper eller teleprompt. Idiotiskt.

En vänster-om-mittenkandidat, Jeremy Corbyn, har nu gett sig in i partiledarstriden. Han är lite grand katten bland Blairhermelinerna, så man kan väl hoppas på en något matigare debatt i alla fall, även om utsikterna för att han ska bli partledare verkar rätt så dimmiga.

Fan… Jag har inget som helst emot att få höra den här nyheten, det är bara det att jag inte ville höra den först i Daily Mail…

(Källa)