Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Tre länkar

Categories: Uncategorized
Thursday, Apr 9, 2020

Att fördriva tiden med, kanske.

KB har öppnat upp sitt sökbara tidningsarkiv under april. Har inte prövat det fullt ut ännu, men det kan nog ge en hel del tuggbart material.

Insåg nyligen att många av Jan Myrdals böcker finns att gratisläsa på runeberg.org (inte riktigt som eböcker, bara direkt inskannade men rätt lätt att läsa). Läste just om ‘En barndom i tre avsnitt’… phew! Lillasyster Sissela “var inte så mycket ett nyfött barn som ett debattinlägg”…

IT-avdelningen, dvs min son Joe, har skrivit en kort översikt över banktransaktioner i dataframtiden. För mig lika fascinerande som att titta under huven på en bil: jag vet vad vissa saker är till för, andra förblir ett mysterium…

Framsteg! + +

Categories: Internet
Monday, Apr 6, 2020

Pressylta är fr.o.m. nu “https” och krypterat och säkert och allt sånt. Inga fler röda tringlar med “Not secure” bredvid, förhoppningsvis. Det innebär att ni alla nu kan ge mig era kreditkortnummer, så klarar jag hyran nästa månad. Just kidding. Stort tack till IT-avdelningen, som tryckte på en knapp – men rätt knapp!

Mycket “krypterat” på sistone, förresten…

+ Oops, lite problem med kommentarer, tydligen. Under fixning.

++ Nu fixat!

Söndag kväll + +

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Apr 5, 2020

+ Ska man titta på kungen eller på drottningen? Svar: Bill Withers.

+ Läs gärna, om ni inte redan gör det, Rasmus Fleischers initierade texter (‘Copyriot’ i länklistan) om teoretiska och praktiska antaganden bakom begrepp som virus, epidemiologi och immunitet. En av de mest läsvärda bloggarna som finns (när han väl bloggar).

+ Första, riktiga, underbara vårdagen. Nästan tjugo grader i solen. Magnolian i trädgården i prunkande pubertet just nu. Fåglarna vansinniga.

++ Kunde inte låta bli, tittade just på kungen, för jag fattade inte att det sändes vid den här tiden (drottningen om c:a en timma, 20:00 BST). Men, en fråga, varför läser han innantill från pappersmanus och inte från autocue? Jag vet att han är dyslektisk, men går inte de justeringarna i manuset att åstadkomma där också?

+++ Eeek! National spirit, future generations, good-humoured…

Det kryptiska korsordet +

Categories: Kulturellt
Saturday, Apr 4, 2020

Efter några om och ett flertal men har jag nu lyckats få överfört till PDF en gammal artikel ur ‘Allt om böcker’ från april 1983 (och den känns väldigt “1983”, faktiskt…) Det handlar alltså om det kryptiska korsordet, en typ som jag inte tror existerar på svenska nu heller. Jag försökte lansera konceptet (som det hette på den tiden) i SvD, men reaktionen där blev inte riktigt vad jag hade hoppats på. Så jag lade projektet till handlingarna. Tills nu.

Nej, det är alltså bara avsett som lite tidsfördriv. Själva artikeln finns här och det specialkonstruerade krysset finns här – det senare lite skrangligt scannat, men det går förhoppningsvis att skriva ut och använda, om man nu känner för det. Till skillnad från den ursprungliga artikeln tänker jag däremot inte inkludera lösningarna till krysset här… Ha, rätt åt er! Antingen får ni gå till läggen eller också kommentera, så kan jag ge ytterligare ledtrådar.

Förresten, ‘Allt om böcker’ var en rätt bra tidskrift, tyckte jag. Vanligt tidningspapper, LP-format, snygg layout. Den startades av Nordal Åkerman 1981 och jag skrev rätt regelbundet i den: översikter över nyutkommen brittisk litteratur, om cricket, om Wyndham Lewis, och mer därtill. Kommer dock inte ihåg när, eller under vilka omständigheter, den lades ner. Det kan ha varit slutet av samma årtionde, för fr.o.m. 90-talets ingång började jag skriva i ‘Moderna Tider’ i stället.

Hur som helst, vässa pennorna, vässa tankarna!

+ Kommentarerna hittills har gällt lite begreppslig förvirring, dock nu uppklarad. Nu är det rätt längesen jag löste korsordet varje dag, men jag tittade lite närmare på dem senaste dagarna. En igår är rätt fin, det är en s.k. “dubbel definition”: ADULT BUTTERFLY (4). Lösning? BLUE.

Rapport #63

Thursday, Apr 2, 2020

+ Fortfarande naturligtvis bara söndagstrafik där ute, så kommunerna passar på att genomföra en massa vägarbeten som annars skulle blivit för trafikstörande. Och det är ju bra, i och för sig. Inte minst för att folk kan jobba och tjäna ihop sina löner.

+ Apropå de där texterna nyligen om “Det som komma skall”. Här är en intressant artikel om hur det kan betyda, kanske inte slutet, men ändå en djup kris för EU. “This is definitely a make-it-or-break-it moment for the European project,” said Nathalie Tocci, a former adviser to the EU foreign policy chief. “If it goes badly this really risks being the end of the union. It fuels all the nationalist-populism.”

+ Mina inkomstkällor har börjat sina rätt dramatiskt. Alla försök att frilansa om andra ämnen är ungefär lika meningslösa som texterna (på kultursidorna) de publicerar om coronakrisen. Det här är exakt ett sånt där ögonblick när det svenska kulturlivet visar sig från sin mest usla sida, i det att man ignorerar grundregeln: om du inte har nåt att säga, säg inget.

+ Samma med voiceovers, som ju är något av en livlina för mig. Alla studior är förstås stängda. Agenturerna skickar ut mer eller mindre begripliga instruktioner om “home recording”. Mina egna rätt nyliga produktioner hemifrån (remember?) bedömdes av en ljudtekniker som “okay”. Enligt en annan agents bedömning hamnar den nog på “Level 2”:

LEVEL 1 – this is a sample that is of a good enough quality
LEVEL 2 – this is a sample that we can make a good enough quality in our studios
Rejected – this is a sample where the quality is not good enough.  We will let you know in this case

+ Djurlivet, kapitel 2. Vid Highbury Corner idag gick jag igenom en flock duvor på marken som mumsade på resterna av en chipspåse. Vanligtvis hoppar de ju undan, i alla fall, när man sätter foten bland dem. Inte nu. Jag fick lov att kliva åt sidan för att inte trampa ihjäl ett par av dem. Fuck you, liksom. “Vi är här. Du är inte här. Eller hur?”

Blandat

Categories: Uncategorized
Wednesday, Apr 1, 2020

+ “Så säkrar du dina besparingar under oroliga tider” – Rubrik i Svenskan, som nu tycks ha försvunnit. Men tack och lov att pressen håller kvar vid sina tröstkuddar när allting står på spel.

+ Det har uppdagats ett dokument från Folkhälsovårdsmyndigheten där man använder ordet “hen”. Enligt vanligtvis välunderrättad källa är detta första gången det skett i offentliga dokument. Smittan diskriminerar inte, som sagt.

+ Helgens sysselsättning för uttråkade läsare kommer att bli en artikel jag skrev i Allt om böcker 1983, en vägledning till kryptiska korsord – inkluderat ett egenkonstruerat korsord! Måste bara hitta ett sätt att OCR:a skiten så jag slipper kopiera för hand. Bear with me.

Det kan man fråga sig… +

Categories: Uncategorized
Tuesday, Mar 31, 2020

Inte minst märkligt är ju det här med djurlivet. Ett flock getter promenerar omkring i en förort till Florens Llandudno (plagierat ur Calvinos ‘De osynliga städerna’!) En ankfamilj ligger och vilar mitt på en motorväg. En grävling kutar ner för en gata. Bara i trädgården utanför fönstret ser jag fågelarter jag aldrig sett förut (ingen aning vad de heter, jag är urusel på fåglar). Detta i kombination med den allt renare luften för varje dag som går, och den annalkande våren. När vi väl kommer tillbaka utomhus igen efter karantänen vänder sig jordens fauna mot oss och säger, “Who the fuck are you, then…?!”

+ Det blir bara sant när det står i The Guardian

Swedish Lessons, part 1

Categories: Språk
Sunday, Mar 29, 2020

In the spirit of supporting quarantined people across the world, and their mental health, I can’t in all honesty provide exercise modules or boardgames for children. I can only submit to you the thing I know best, which is a basic course in my native language.

Let’s start with the fundamentals. Pronouns. First, the singulars.

Jag [pronounced “yaag”] Usually translates as “I”. Be careful here, though. This pronoun only really applies to poets who were writing in the 1940’s. They had a lot of “jag” to deal with, in relation to bombs falling and their own pitiful existences, never mind contemplating the lone fir tree rooted on the edge of a cliff in the wilds of Dalsland, and what that lone erection said about their own chances of getting laid, or published.

Du [pronounced “dew” without the “j”, sort of] This is “you” – and I mean you – in singular form. Sweden, in contrast to Germany, long ago abandoned the distinction between formal and informal “you”. This “du” is basically the person autofiction is aimed at, someone who buys your book and kind of likes it, but waits anxiously for the next one. Which isn’t coming, is it?

Han [pronounced as in “pan”] Is obviously “he”, the bloke (he has a beard) who bore the brunt of Swedish welfare reforms throughout the 20th century and now spends his time pushing prams and his luck in order to find a space where he can feel at least equal to the incels his daughters are raging about. “Han” feels he is a dying breed but will take up road racing again as soon as this corona thing is over.

Hon [pronunced “hoon”] “She”. I rest my case.

Hen [pronounced “bullshit”] A word meaning “the mother of a chicken”, or “a layer of eggs”. Originally meant as a “gender-neutral” pronoun, halfway between “han” and “hon”, it served for a short while (roughly between 2016 and 2019) as a way for freelances to time-stamp their contributions to Dagens Nyheter and Aftonbladet newspapers, until everyone realised it made no one any the wiser. Now largely out of use.

Det [pronounced as “date” in Birmingham] This is “it”…! The thing many parents call their newborn child before they’ve decided on Knut, or Åke, or Gudrun. Or, the thing some Swedes point to on their abdomen, the letters spelling “Hammarby For Ever” in sickly blue, which has now started itching like crazy. Or, the “it” that should have been their lives, which they abandoned for a life as handball coach for a group of joyously uninterested immigrant girls from Somalia.

Then, the plurals.

Vi [pronounced the way a German would say they’re having a wee] This pronoun, meaning “we”, is of little use to you as it’s almost only employed to refer to “vi svenskar”, i.e. “we Swedes”, among whom you are by definition not included. By way of example, there is a magazine called Vi which relies entirely on the Swedish language and once you are capable of reading it you would still only be consuming articles “they”, i.e. the Swedes, have produced. For “they”, see below.

Ni [pronounced as “knee”] This pronoun (“you”) is exclusively used when talking to groups of Norwegians.

De [pronounced as “day” in Birmingham, but in spoken language almost always pronounced “dom”, as in Cummings] “De/dom”, denoting “they”, is far more broad-ranging in its use than either “vi” or “ni”. In fact, it refers to every people on God’s earth except, obviously, Swedes. Philosophers and sociologists often conceptualize it as “the Other”, a dark, unspoken and at times invisible counter-presence lending particular definition to the concept of “vi”. Romanians, Somalis, Syrians and Danes are often mentioned in this context.

In ‘Swedish Lessons, part 2’: The two genders: indefinite, definite and plural noun forms.    

Här och där

Friday, Mar 27, 2020

“Serendipity” heter det ju. Det råkar sig så att jag just nu läser om Berggren/Trägårdhs ‘Är svensken människa?’ om statsindividualismen och välfärdssamhällets ideologi och allt det andra, och det är återigen väldigt intressant. Så satte jag mig ner med min kvällsmacka för att se vad YouTubes algoritmer tyckte jag skulle titta på i kväll och det första var detta, från Skansen. Sånger om “jag vill hitta fram till mig själv”, “jag vill älska men vara oberoende”, “vi är så konstiga men vi hör ihop”. Liksom Almqvists ‘Det går an’ uppskruvat till elva.

Då slog mig följande. I Berggren/Trägårdh beskriver de naturligtvis utvandringen till Amerika, och alla de motstridiga reaktioner den förde med sig. Svenskar saknar fosterlandskärlek, sas det från konservativt håll. Svenskar saknar rättvisa och ekonomisk trygghet, sas det från liberalt håll. Dessutom får man reda på att den svenska utvandringen på 18-1900-talet var den tredje största från Europa. Men det framgår inte vilka de två första var, fast en av dem måste ju ha varit Irland.

Det finns ett gammalt skämt som säger att en irländsk bumerang inte kommer tillbaka, den bara sjunger sånger om att komma tillbaka. (Som i en klassisk version av ett par gamla vänner här). Men svenskarna sjöng aldrig om att komma tillbaka, vad jag vet. De skapade inte tillstymmelsen till en litteratur om att komma “hem” igen, vad jag vet. De lämnade Sverige – and that was it, end of. Vad jag vet. Jo, det finns hembygdssällskap i Delaware, och svenskrestauranger i Minnesota. Men, jag menar, saknaden saknas.

Det här är av förståeliga skäl något som intresserar mig djupt och brett. En av de saker jag tog upp i Londonboken är ju skillnaden (som kanske inte är så skarp ändå) mellan att komma “bort från” Sverige och komma “bort till” resten av världen. Det är nog mestadels en kombination av båda, som i mitt eget fall. Men nu, med den boken och den Skansen, börjar jag undra om det inte finns en ganska skarp skillnad ändå. Var någonstans, i min coronaisolering, är jag “hemma”, annat än fönstret jag tittar ut genom?

Ian Dury

Categories: London uppdatering
Friday, Mar 27, 2020

Ian Dury dog 27 mars 2000. Ur Londonboken: “Ian Dury är i mina ögon en av huvudpersonerna på Londons rockscen. Den enda begravning jag gått på där jag inte kände liket personligen var Durys på Golders Green Cemetery i mars 2000. Jag såg honom första gången i början av 70-talet när Kilburn and the High Roads, som de då var, spelade på mitt lördagshäng Dingwalls i Camden Town, där de dök upp var och varannan vecka. Dury var en av de mest kompletta rockmusiker jag stött på, i den meningen att han inte bara var musiker och låtskrivare av rang utan en samlare och arkivarie, en historiker och historieberättare, en krönikör och språkmassör. Det finns ett flertal intervjuer med honom på YouTube, den ena mer fascinerande än den andra. Jag tycker det inte är för mycket sagt att Ian Durys frånvaro sedan dess är en av de största och mest talande förlusterna Londonmusiken drabbats av.”

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004