Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for April, 2015


Den stora lögnen

Thursday, April 30th, 2015

Här är svaret på frågan (om vi inte visste det förut) varför valet 2015 känns så tomt och innehållslöst. Brittisk mainstreampolitik (tory och labour) grundar sig på en fullkomligt hutlös lögn. Paul Krugman skriver en långläsare om varför Storbritannien är det enda landet i västvärlden som fortfarande klamrar sig fast vid myten om att nerskärningar är den enda lösningen, t.o.m. åratals efter att argumenten och forskningen som “stödde” den myten visat sig vara allvarliga felbedömningar som bäst, rena falsarier som värst. Unbefuckinglievable, milt uttryckt…





Thatcher/Murdoch

Tuesday, April 28th, 2015

Harold Evans var legendarisk chefredaktör för Sunday Times under dess glansperiod på 60- och 70-talen, fram till Murdoch köpte både den och systertidningen The Times i början 80-talet. Idag skriver Evans en långessä om hur det egentligen gick till, efter 30 år av tigande, halvsanningar och rena lögner.

Det var, trots alla blånekanden, en hemlig deal mellan Thatcher och Murdoch som cementerades under ett lika hemligt möte på Chequers dem emellan den 4 januari 1981. Murdoch fick med Thatchers benägna hjälp kontrollen över 40% av den brittiska dagspressen.

Att det kunde passera Monopolies and Mergers Commission berodde på att man riggade siffrorna så att ST såg ut att gå med förlust (“not a going concern”). Thatcher omplacerade t.o.m. sin handelsminister, John Nott, som kunnat ställa till med besvärligheter, och ersatte honom med en weak and pliable John Biffen.

Som Evans säger, mycket av det bedrövliga som därefter hänt inom brittisk journalistik – phone hacking, mutor, hunsandet av oskyldiga människor – är en direkt följd av detta genomkorrupta förfarande. Murdochs rykte är väl ganska skamfilat redan, men att Thatcher i grund och botten vägleddes av sunda principer och värderingar står avslöjat som den bluff det alltid var.





Efter shoppingrundan

Monday, April 27th, 2015

IMAG0064





Ur persongalleriet (2)

Monday, April 27th, 2015

Signaturen ‘Hubert’ påminde mig nyligen i en kommentar hos Gunnar Wall att jag en gång i tiden lovat skriva mer om Oswald Le Winter, detta var i min gamla text om ‘Allan Francovich och filmen-som-inte-blev om Palmemordet’ (pdf). “Var han århundradets whistleblower, en simple bluff eller både och?” undrar ‘Hubert’.

Det undrar jag med. Nu är det åratals sen som jag ens tänkt på hela den här härvan av underliga figurer som kantade Francovichs projekt, men några synpunkter ska jag väl kunna rigga upp. För det första finns en Wikipediaprofil över honom, som inte är helt oproblematisk. Och det här är faktiskt själva pudelns kärna. Ingenting som skrivits eller sagts om OLW är oproblematiskt, minst av allt det han sagt och skrivit själv.

Detta är väl fakta i korta huvuddrag. Han föddes 1931 i Wien, i en judisk familj som till slut flydde till USA. OLW var akademiskt lagd och gjorde en karriär inom litteraturvetenskapen, bland annat som Shakespearevetare. Han var också av allt att döma en skicklig poet. Han lämnade dock akademin, tydligen i mitten av sextiotalet, och började undervisa i psykologi för amerikanska trupper baserade i Tyskland.

I den vevan ändrade han abrupt inriktning på sin karriär, ungefär som Rimbaud i Afrika. Inget av detta går dock att definitivt bekräfta, typiskt nog.

Han ska ha rekryterats av CIA inför en föreläsningsturné i Sovjet, och därefter följde en lång och färgsprakande karriär inom ‘black ops’, desinformation, ‘wet jobs’ och annat tjosan. Han ska ha varit överallt där något hände: i Vietnam, i jakten på Che Guevara… Under senare år var han inblandad i periferin av Iran/Contra, ‘October Surprise’, i “mordet” på Diana… Han dog för drygt två år sen, i februari 2013, i South Carolina (runa).

Lögnare, fantasist, mytoman: det är inte svårt att dra den slutsatsen. Problemet är att OLW gång efter annan producerade uppgifter som efter närmare granskning visade sig stämma. Olle Alsén, som kände OLW väl, berättade för mig om flera sådana tillfällen, bl.a. att en utbyggnad av Karlskrona örlogsbas skulle ha delvis finansierats med tyska pengar, dvs. Natopengar. Någonstans i den här härvan av fantasier fanns ibland små guldklimpar.

I bedömningen av OLW:s pålitlighet tar jag nog Alsén som föredöme. Olle var alltid beredd att lyssna på vad OLW hade att säga, men med all den misstänksamhet och skepsis som hans långa journalistbana hade försett honom med. Allan Francovich var naturligtvis inte heller okritisk gentemot OLW, men kanske lite för villig att låta honom hållas. OLW var ju en av huvudpersonerna i både serien om Operation Gladio och Lockerbiefilmen, och såg ut att bli det i Palmefilmen också. Jag var förstås rätt bekymrad över detta.

‘Hubert’ tar upp just Palmemordet och misstankarna om iblandning från Natos sida, möjligtvis i samarbete med en grupp svenska affärsmän och militärer. Det mesta av detta kommer just från OLW. Det rör sig om de s.k. SOPS-dokumenten som ska ha emanerat från en grupp inom Nato kallad ITAC (International Threat Assessment Centre) och de finns tillgängliga att läsa i offentligheten, om man nu vill göra sig besväret att leta upp dem.

Problemet kvarstår, dock. Och problemet är Oswald Le Winter.

Jag träffade honom en gång, det var alltså i samband med minneshögtiden för Allan Francovich våren 1998. Han var väl lite under medellängd, ganska fetlagd, han svettades en hel del, och han hade allvarliga hudproblem. Det senare sa han var ett resultat av att ha utsatts för Agent Orange i Vietnam på sextiotalet. Men han har också gett helt andra förklaringar annorstädes, att det t.ex. skulle varit psoriasis.

Han förklarade alltid för människor, så fort som möjligt, som ett visitkort: “I work in disinformation“. Eller med andra ord: han var, som alla som kommer från Kreta, en lögnare. Jag tänkte jag skulle vara listig och gav honom en kuggfråga. Det gällde den där gamla skrönan om att Raoul Wallenberg greps av en rysk patrull i Ungern vars befälhavare var en ung major Leonid Bresjnev. OLW tittade mig i ögonen och sa, “Det är sant”.

Till sist skulle jag vilja ge rådet att inte googla på “Oswald Le Winter”. Man fastnar obönhörligen i en geggamoja gjord på en blandning av tjurskit och spindelväv, och det finns bättre saker att göra med den tid vi har kvar här på jorden. Spela schack, eller läsa Erich Kästner, eller äta pretzels medan man kollar Elvis på Youtube.





Ur persongalleriet (1)

Sunday, April 26th, 2015

Det finns så klart en hel del intressanta typer på en gatmarknad, fast på Broadway Market i E8 finns de inte så mycket bland kunderna, eftersom hipsters tenderar att se likadana ut, ha likadana barn och likadana hundar.

Scott är en av de som riggar upp stånden tidigt på morgonen och river ner dem på kvällen, och en av de som promenerar omkring under dagen för att hålla ett öga på saker och ting, om det skulle bli bråk, eller om fyllona blir fylligare än vanligt.

Scott är nog världens trevligaste hårding. Han är bra över två meter lång, och byggd som en häst. Hårdingskapet verkar ligga i hans gener, för hans pappa var bare-knuckle champion of Hackney. Det är nåt att ha på CV:n, det…

Scott har dessutom en tvättäkta, underbart flexibel East End-accent som man egentligen borde sätta i nån glasmonter på nåt museum, för man kan lära sig mycket av den.

Inte bara det, Scott springer som vanligt maran idag. Inte bara det, han brukar klocka in på mellan 3:30 och 3:45…

Inte bara det… Jag frågade honom igår vad han gör efteråt, eftersom det inte finns duschar och annat när de kommit fram till Buckingham Palace. -“Åker du direkt hem och duschar, eller…?”

-“Fuck no,” säger Scott, “I go on the piss with my mates…!

Direkt efter mållinjen sätter han sig alltså på en av färjorna vid Westminster Bridge, sänker två-tre pints på väg bort till Canning Town, tar sig upp till The Duke och drar ytterligare 8-10 pints i glada vänners lag.

Om man kan supa sig blotto direkt efter ett maratonlopp, och överlever, måste man ju ha en konstitution som ett jävla ånglok. Scott är med andra ord en bra karl att ha på sin sida.

PS: Det ska förresten bli ett par personporträtt till under veckan, bl.a. det jag vet och tror om Oswald Le Winter (“The man with all the secrets, and so the man with none” – se här för tidigare referens).





Rekommendationer tack!

Friday, April 24th, 2015

Jag behöver öva upp min tyska läsförståelse. Rekommendera gärna en tysk roman, eller novellsamling för den delen, som är relativt lättläst för någon med sådär 50%-igt bra tyska (för att nu vara lite generös mot mig själv). Den första jag kom att tänka på var ‘Emil und die Detektive’, som ju är barnbok och allt. Kan det va nåt?





Torsdagsdiverse

Thursday, April 23rd, 2015

* Den här boken måste nog inhandlas, även om den verkar lite dyr: ‘Gunnar Asplund’s Gothenburg: The Transformation of Public Architecture in Interwar Europe‘ av Nicholas Adams (Penn State 2014)

* Maciej Zarembas nya serie i DN (första delen här) lika hypnotiskt hemsk läsning som tidigare. Bara synd att han hänfaller åt “hen”-missbruket. Men tack vare MZ har jag i alla fall äntligen fått reda på vad objektsformen av “hen” är. Den är “hen”… I mean, seriously, I rest my kasus…

* Torypartiets ordförande Grant Shapps har avslöjats som Wikipedia sock-puppet…! Läs intervju med avslöjaren här.





Språklektion

Wednesday, April 22nd, 2015

På khmer betyder verbet “att äta” bokstavligen “att äta ris”.

Alla kinesiska substantiv har sin rot i en abstraktion. Bok heter shuh men betyder egentligen bara “bok-het” så att man får lägga till “(en volym av) bok-het”.

Ingen vet exakt var japanskan (talspråket) kommer ifrån. Det bara, liksom, uppstod.





Flyktingar

Monday, April 20th, 2015

Ettusen människor har drunknat i Medelhavet de senaste tre dagarna, och nu verkar ytterligare två båtar i fara. Det här är fullkomligt vansinne. Och nu ska EU sätta in militära operationer mot smugglarna i Nordafrika.

Ja, militära operationer brukar ju funka.

Den sporadiskt rolige komikern Frankie Boyle har några sanningens ord, och kolla illustrationen till artikeln: jo, Labour har sjunkit såpass lågt.

Under tiden rapporterade Daniel Trilling (@trillingual) nyligen ett urval flyktingar han intervjuat. Bland andra en ung syrisk kvinna som bara ville få lite ro för att kunna skriva färdigt sin doktorsavhandling. Läs också Dan Hodges i Telegraph.

Och politikerna (i valkampanjen) vågar ingenting säga.





Skoj och inte skoj

Thursday, April 16th, 2015

För tredje gången gjorde jag idag morse en flyg-VO: “Mina damer och herrar, spänn fast säkerhetsbältena”, osv. Vad som alltid lägger en viss sordin på resten av dagen är den sista biten man måste läsa. “Nödsituation… ta av högklackade skor… inta skyddsposition… Brace, brace…”

Min röst är det sista dessa människor kommer att höra. Jag tycker alltid man borde lägga till nånting. Som “Hejdå”. Eller “Det är inte så illa som det ser ut”. Eller “Ta tåget nästa gång – sorry, det blir ju ingen nästa gång! Bye, suckers…!”

Man borde inte skoja om sånt. Men om man inte kan skoja om sånt, varför då ha skoj överhuvudtaget?



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004