Jag satt och pratade igår kväll med David H, det var på en knôkfull Pub on the Park vid London Fields (pubar som har säkerhetsvakter vid in- och utgångarna är inte riktigt för mig, faktiskt). Hur som helst, David är vinhandlare och naturligtvis mycket kunnig i sitt ämne, dock utan tillstymmelse till snobberi. Han berättade om det gamla och det nya sättet att göra vin.

Jag ska inte påstå att jag nu har alla de kemiska processerna på mina fem fingrar, men det traditionella sättet innebär i korthet att man plockar druvorna unga och låter kemikalierna ta sin tid att jäsa och utvecklas i flaskan, som naturligtvis måste lagras under maximala förhållanden. Det nya, mer kommersiella sättet att gå tillväga är att plocka druvorna när är mogna, när de kemiska processerna i princip redan är färdiga, så att vinet kan säljas snabbt och i mycket större volymer.

Resultatet blir att de gamla vinerna mognar och blir bättre, medan de nya vinerna bara blir äldre och så småningom sämre. Detta är nu min poäng: är inte detta en nära nog perfekt analogi för skillnaden mellan modernism och postmodernism?

Med den lördagstanken höjer jag mitt glas och låter er meditera däröver.