Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Pressylta: garanterat debattfritt

Sunday, Aug 2, 2009

Jag är hemskt, hemskt glad att jag inte är med i figurationsdebatten. Ja, jag är så glad att jag inte ens bryr mig om att länka till den, utan bara kastar träskorna i brasan och anträder en sval mazurka ute i trägår’n, grannar till varnagel.

Och det här kanske ni inte visste, men varför tror ni arbetarrrörelsen så kraftfullt drev just semesterfrågan under kampåren? Jo, så att arbetarklassen skulle slippa vara med om sommarens kulturdebatter. Och det var som bekant en av de mest lyckade av reformsocialismens strategiska målsättningar.

11 Responses to “Pressylta: garanterat debattfritt”

  1. Haha!
    Jag brukar faktiskt ofta tänka att herregud vilken tur att jag inte är ledarskribent. Vilken lycka att slippa formulera en åsikt om namnlagstiftning och manlig omskärelse.

  2. Nu har jag visserligen skrivit essälånga drapor om just namnlagstiftning, men lyckan du känner kommunicerar sig oerhört väl ändå. Jag försöker så långt som möjligt att inte ha åsikter överhuvudtaget. Det som låter som åsikter här på Pressylta är egentligen bara fakta-med-bling.

  3. “Fakta-med-bling!” – är inte det en oerhört träffande titel på en ny blogg? Startar du den själv? Som underrubrik kunde du behålla formuleringen “att inte ha åsikter”. Jag skulle bli en daglig läsare.

    Gunnar, för övrigt ska jag passa på att berätta en sak som jag glömt alltför länge. Den gångna vintern redigerade jag min brevväxling med Alvar Alsterdal. Där finns du med, omnämnd på ett minst sagt sympatiskt sätt. Åh, vad jag saknar den mannen, hans Pragpromenader, Londondagar och Berlinnätter. Hur pass väl kände ni varandra?

  4. Å nej, det räcker så väl med Pressylta…

    Alvar träffade jag regelbundet under hans tid som pressråd, vi umgicks en hel del socialt, särskilt i och med att Kina – och sedemera dom två pojkarna – blev en del av hans liv. Visst saknar man honom: vad skulle han inte haft att säga om världen efter 9/11, om Mellanöstern efter Arafat, om östeuropas olika vägval? Absolut. Men jag saknar nästan lika mycket hans fester, måste jag erkänna… Förunderliga affärer. Jag skriver lite mer om honom i vad jag kallar mina förfelade memoarer, “Gunnar Pettersson (arbetstitel)”, som finns att ladda ner här: http://www.pressyltaredux.com/arbets/

    När kan man läsa din brevväxling? Kommer den som köpbar bok?

  5. Tack Gunnar, nu har jag laddat ner dina memoarer. Ska bli roligt att se var Alvar dyker upp. Brevboken ligger färdig för tryck. Jag hoppas få råd att trycka och ge ut den i vinter. Inget som en normal förläggare skulle nappa på. Jag fick några tips av Enn Kokk på människor att vända mig till, men de trodde aldrig det funnits en människa med Alvars namn. Okunnigheten är så stor att denne mans gigantiska bildning redan fallit i glömska. Jag hade aldrig förmånen vara med på hans fester, kom inte ens till London i hans livstid, däremot fixade han mig till fantastiska resor i gamla tyska förbundsrepubliken på 1980-talet.
    Ja, han hade haft mycket att säga om denna vår märkvärdiga tid. I breven skriver vi mycket om just Arafat och Israel/Palestina, av det skälet att jag reste flitigt i regionen då. Alvar ordnade också så att vissa dörrar öppnades för mig, bl.a. till professor Schlomo Avenery på Hebreiska universitetet i Jerusalem.
    Jag lovar ge dig upplysning så snart boken finns i tryck, skulle vara ett rent nöje att sända den till dig!

  6. Thomas, jag ser nu att det är ett par stycken som börjar på sidan 17 i memoarmanuset. Ser verkligen fram emot boken!

    Dessutom kom jag plötsligt ihåg att jag skrev en kort sak om Alvar i Moderna Tider strax efter hans död. Du kommer nog ihåg den här incidenten också. Det var en engelsk dussinjournalist, Chris Mosey, som skrivit en bottenskrapande bok om Sverige och Palmemordet, i vilken han tagit upp Palmes påstådda affär med vad-heter-hon Rothschild, ekonomen, vilket gjort att boken publicerades i UK med strykningar. Mosey antydde i sitt förord att det var Alvar som legat bakom “censuringreppet”, vilket jag då såg för nödvändigt att rätta i rent faktahänseende. Ska se om jag kan gräva fram texten, och kanske scanna in den.

  7. Och jag har hittat och läst: vilken underbar påminnelse om den man, som då han och jag pratade i telefon om lördagarna avslutade med att säga: “Så, nu har farbror Alvar föreläst färdigt”. Din beskrivning av honom och hans sällskap är mitt i prick, precis så föreställer man sig dem genom breven. Alvar var inte minst min mentor under min tid som redaktör för Studiekamraten, då han gjorde sin Utländsk horisont i varje nummer (du minns kanske hans minst sagt häpnadsväckande koll på tidskrifter från alla möjliga och omöjliga språkområden?)

  8. He was a really lovely man. For some reason, I was asked to read the English eulogy at a memorial service in St Bride’s. I wish I still have it. But I, too, still miss his conversation and his parties.

  9. Andrew: I was the reason you read the eulogy at St Bride’s. I organised the service with Torsten K (of Tidens Tecken fame) and I couldn’t think of anyone better to eulogise than you, after the lovely obit you wrote in the Indy. That’s why it happened. Then we had Cy Fox – the ex-Reuters man and Wyndham Lewis-fiend – to read a poem by Ezra Pound, and Stefan Andhe – camp as a row of tents – to read Ekelöf’s hymn to Socialism, ‘En värld är varje människa’. And it all ended with ‘Jerusalem’ sung by the St B choir. Magnificent. The Embassy paid, by the way.

  10. Gunnar. Thanks. All I remember of the whole thing was being extremely nervous, and being congratulated afterwards by Ed Pearce, of all people.

  11. På den tiden medarbetade jag då och då på Sydsvenskans kultursida och jag skrev på redaktionens uppmaning en liten skildring av minneshögtiden efter Alvar Alsterdal. Jag har fortfarande manuset i behåll och ser nu hur jag berättade om att vi också sjöng Blakes magnifika hymn Jerusalem:

    Bring me my Bow of burning gold;
    Bring me my Arrows of desire:
    Bring me my Spear: O clouds unfold:
    Bring me my Chariot of fire !

    “Små länder har större utrymme för begåvningar än stora” sa Andrew Brown i sitt minnestal – remember, Andrew? Och så gick vi till en närbelägen pub efteråt och drack några glas vin och talade om det politiska läget i Sverige och världen.

    Jag fortsatte min krönika så här:

    “Tillbaka på ambassaden gick jag in i Alvars nu tomma tjänsterum. Där ligger fortfarande dokumenten som speglar mångsidigheten i hans intressen: en recension av en bok om den ryska intelligentian, en text om James Joyce ur en fransk tidskrift, ett särtryck ur Soviet Jewish Affairs, en bok med brev till Lord Beaverbrook.

    Den rasslande Facit-maskinen, som förmedlat så mycket av europeisk kulturhistoria till den svenska allmänheten via OBS Kulturkvarten och otaliga kolumner i tidningar och tidskrifter, står orörd och tyst”.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004