Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Varning! Klicka inga länkar i denna post!

Categories: Kulturellt
Sunday, Oct 4, 2009

(Länkarna har inkluderats av rent historiskt-dokumentära skäl, inget annat)

En öppen brottslighet härjar på musikens område. Man kan hitta allt från smärre förseelser (den sene Rod Stewart) till seriös, organiserad brottslighet (Pink Floyd). En av de mest kriminella handlingar man kan genomföra brukar kallas genremixning, som allvarligast i mixen rock/klassiskt. Det kan vara rena oanständigheter som Paul McCartneys “Liverpool Oratorio” eller, tja, typ “London Symphony Orchestra Plays Captain Beefheart”.

Jag kan idag rikta den smakpolisiära strålkastaren mot en alldeles speciell förbrytare på det här området. En man utan samvete. En man utan hämningar. En man som har en fru som heter Anna Anka.

Hur Paul Anka sköter sitt sex- och familjeliv är inte något vi har anledning att uppehålla oss vid för länge. Att alla normalt funtade människor känner en viss oro för Knatte, Fnatte och Tjatte är förstås bara naturligt, och länder oss till heder. Men låt det stanna därvid. Det finns nämligen allvarligare ting i denna mannens förflutna. Ett av dem är att ha “tagit” en helt och hållet acceptabel, lite bitterljuv fransk ballad kallad “Comme d’habitude” och degraderat depraverat den till egomonstrens och fastighetsmäklarkongressernas nationalsång “My Way“.

Men det slutade inte med det. Bakom sig har Anka också ett “album” kallat “Rock Swings“. Jo, det är sant. Rock i Big Band-sättning. Gross me out the door, right? Och värst i denna helvetiska mixtur (“It’s a Sin”, bland annat, och det ska gudarna veta) är hans version av Oasis “Wonderwall“. All den aggressiva innehållslösheten hos Oasis krockar med bigbandjazzens allra mest utmattade klyschor. Uppriktigt sagt, jag vet inget hemskare på musikens område. Inte ens, liksom, “Carmina Burana” på munspel. Inte ens Kraftwerk på sked. Inte ens Slade.

(PS: Sorry. Det här var bara nåt jag behövde skriva av mig. En “bastupost”, efter att ha tvingats höra Ankas Undervägg i morse)

11 Responses to “Varning! Klicka inga länkar i denna post!”

  1. Appropå genreblandningar minns jag att ett par ryssar, som för ett par år sedan hade en omröstning om vad folk tycker är mest irriterande i populärmusik, och sedan gjorde en låt av resultatet. Tyvärr har jag tappat bort länken till den färdiga låten, men jag minns att den innehöll barnkörer, säckpipa, irländska fioler, “själfulla” saxofonsolon a la Clarence Clemmons och en operarefräng. Det mest imponerande med resultatet var hur mycket det lät som Mull Of Kintyre.

  2. Säg intet ont om säckpipan i min närvaro, Henrik. Jag tenderar att bli sentimental och elak då. Det är ett av världens vackraste instrument, punkt slut.

    I övrigt låter det rätt så hejsan-tjosan. Hittar du nån gång länken så skicka den gärna.

  3. Förstår inte vad du har emot Slade – jag gillade dem när jag var sådär 15 år.

    Det var inte särskilt svårt att hitta länk till Henriks ryssar: http://www.wired.com/listening_post/2008/04/a-scientific-at/

    Lyssna också på “most wanted” (länk finns på sidan)

  4. LYSANDE…! Och över tjugoen minuter av härligheten! Det här tarvar djupgående studier, i något mindre upptagna omständigheter (ska just sätta mig vid middagsbordet och äta marockanskt). Jag återkommer. Ni har gjort min kväll!

  5. Jag klickade trots dina varningar på din sista Anka-länk och pallade nästan en hel minut. Nu sitter jag här och försöker avhålla mig från att logga in och göra en “AudioSwap” på videon ifråga (och frågar mig om den där saken inte bryter mot en mängd internationella överenskommelser).

    Claude François återfinns här, förresten:

    http://www.youtube.com/watch?v=bMoY5rNBjwk

  6. “The Most Unwanted Song” av Komar & Melamid (ryska konstnärer, tro inget annat) tillsammans med kompositören David Soldier återfinns här:

    http://www.youtube.com/watch?v=XBxsRPTUJzs (del 1)

    http://www.youtube.com/watch?v=tq_51_PE8wM (del 2)

    Stundtals rätt hemskt, men “The Most Wanted Song” är nog snäppet värre ändå (“a love song with low male and female vocals, of moderate duration, pitch, and tempo”). Samma herrar gjorde också en serie målningar baserade på opinionsundersökningar:

    http://awp.diaart.org/km/

    Dom splittrades 2003, och Melamid gör numera oljemålningar av hiphoppare:

    http://www.mocadetroit.org/exhibitions/melamid.html

  7. Fredrik: Ondskan har många ansikten.

    (För övrigt: Claudes jacka är SF-maffe. Den vill jag ha…)

  8. Det var visst en del tre också:

    http://www.youtube.com/watch?v=AoPYMgDzwIk

    (man kan ju roa sig med att jämföra antalet visningar av de olika delarna 🙂

  9. Jag är överväldigad av beautiful sounds!

  10. (det finns ett inlägg om del 1 och 2 också, för den som undrar, men det fastnade visst i modereringsmackapären.)

  11. (fredrik: jepp det blev lite hambovals med kommentarerna där, men sanningen blev till slut sagd)

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004