Happy holidays!
Categories: UncategorizedSunday, Feb 28, 2010
Det var Purim idag, tills solnedgången, så jag är glad att jag inte behövde köra upp till Stamford Hill för att besöka min bank. Dom ortodoxa judarna blir helt bindgalna, fulla som trattar, dom dansar, lekfajtas, gör oväsen, och går för en gångs skull långsamt (ortodoxa judiska män verkar alltid ha oerhört bråttom). Det är en mycket underlig syn, en av de underligaste man kan se.
Purim är den mest hänsynslösa av “dom försökte döda oss, men vi överlevde, låt oss äta”-festerna i den judiska kalendern, som Steven I. Weiss beskriver det i en högintressant artikel i Slate. Weiss text är en påminnelse om vad som å ena sidan är så skrämmande med blodtörstigheten i all religion (“Think Amalek”, som en av Netanyahus rådgivare sa om Iran nyligen) och å andra sidan den barmhärtiga, förnuftiga ickevåldskärnan i judendomen.
Hur som haver, den här posten är egentligen bara en liten uppvärmning i en fråga vi kommer att närma oss inom en snar framtid: hur ett liberalt, demokratiskt samhälle genom lagstiftning kan begränsa religionernas inflytande och samtidigt förbli ett liberalt, demokratiskt samhälle. Melodifestivalen är det inte, precis, nej.
March 1st, 2010 at 10:36 am
Fin liten betraktelse av Purim, högtiden som jag upplevt i ett antal olika judiska miljöer, bland annat på en kibbutz (Lavi) i norra Israel, i Jerusalem (på Blindinstitutet där barnen stod för spektaklet) och i privata hem. Det är en mycket märklig högtid, och det som gjorde starkast intryck på mig var supandet, råsupandet. Om jag förstod det rätt så är avsikten att man ska bli så berusad att man inte kan skilja på höger och vänster. På Lavi hade man en särskild tygvägg med påsar som hade rummets nummer. Där lade man korkarna från de öl-, vin- och spritflaskor man tagit i serveringen, för att betala dem dagen efter (eller för de värst fyllesjuka två dagar efter). Kontrasten blev mycket stor till de vanliga dagarna då en flaska på rummet betraktades med största misstro.
March 1st, 2010 at 9:56 pm
Visst är det märkligt, att se dessa människor som man minst av allt associerar med fylla och partajande så drätpackade att dom inte ens kan stå upp. Och så har dom ju sina egna “poliser” som hämtar upp dom och kör hem dom när det gått för långt. Den vanliga polisen behöver aldrig ingripa. Jag håller ju på att skriva en guidebok till London och en av mina rekommendationer är att åka upp till Stamford Hill om man råkar vara här vid Purim. Bisarrt är inte ordet.
March 2nd, 2010 at 11:57 am
Stamford Hill är alltid värt ett besök även när det inte är Purim. Min vän Alvar Alsterdal brukade påstå att den höga frekvensen av Volvobilar där berodde på att gamla hederliga Volvomodeller var bilar som en from och ortodox jude kunde sätta sig i utan att behöva ta av sig hatten.
Fast på en spalt med titeln “Ask the Rabbi” såg jag följande fråga och svar:
Question ?
I’m a gentile living in Stamford Hill and I’m curious about the Jewish love of Volvos. I’ve had several conflicting explanations but nothing definitive so far If you could satisfy my curiosity I’d be very grateful
Answer:
There is no definitive answer, but Volvos are generally large, can fit the whole family, and have a good safety record. Also after the second world war, many Jews did not feel comfortable with buying German cars but wanted something as good quality and hence Volvo became a popular choice.
Fast med Volvos kvalitet har det väl gått upp och ned på sistone. Min gamla 940 är älskad även av hedniska mekaniker eftersom det är en bil som man fortfarande kan laga med hjälp av skiftnyckel och skruvmejsel.
March 2nd, 2010 at 1:02 pm
Volvobilarna finns ju kvar, rätt många, men dom har på senare år börjat ersättas av People Movers, såna där 8-9-sitsiga doningar. Hatthöjden är ju en sak, men antalet sittplatser är nog minst lika viktigt med tanke på att dom ofta har så stora barnkullar.