Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

På gravad lax…

Thursday, May 20, 2010

…är jag, typ, bäst. En riktig humdinger kom just ut ur kylen, rensades, avsmakades. Era stackars jävlar kan jag bara ha sympati med, eftersom chansen är att ni inte får äta nåt av den. Om ni inte dyker upp i Hackney nån gång före helgen. Men inte ens då får ni nog nåt.

…-fronten är jag ivrig – nej, frenetisk – anhängare av “3 delar socker till 4 delar salt till 3 delar vitpeppar”-falangen, och vill helst inte höra nåt tjafs om detta i kommentarerna. Nuff said.

…lägger man förnämligen “Ingers gravlaxsås”. Klipp ner en bunt dill i en skål och mal den med en halv matsked socker. Lägg till 1 del balsamvinäger till 2 delar bästa olivoljan, plus en matsked svensk senap (eller en halv matsked Dijon), plus salt och peppar efter smak. Vispa till slut ner en äggula.

…kan man också, om ni inte visste det redan, göra en suverän liten sommarlunch. Skär inte upp hela laxen i tunna skivor, utan spara en filéstor bit och smörstek den i panna tills den får en fin och lite krispig yta, upp på fat, en skvätt citron, till ackompanjemang av stuvad dillpotatis och “Blås, Kajsa, blås” med Lasse Dahlquist. The very heaven.

4 Responses to “På gravad lax…”

  1. Pressylta goes lax! Inspirerande.
    Jag kör gravlaxsås selon Ragnhild och mina svägerskor blir så förtjusta dels för att det är en ring över a och dels för att Ragnhild låter som Brunhilde eller Gertrud eller något mycket exotiskt. Men Ragnhild är en god vän till min mamma som är 1.80 lång och som rökte pipa på segelbåten då jag var barn. Annars mkt prydlig.
    Jag har bytt ämne.
    Men jag ska prova din sås, särskilt som det kan vara svårt att få tag i svensk senap så långt borta från Nifelheim. (Har hamnat i nån sorts fornordiskt mood.)
    Tack!

  2. En fråga till dig Gunnar som bor nära källan: Vilken språklig form av den svenska delikatessen har egentligen etablerats i engelskan? När jag bodde i London för 20 år sedan såldes den av Marks & Spencer under etiketten “gravadlax” (i ett ord). Nu tycker jag mig oftare se benämningen “gravlax”. Det är också den språkliga form som fransmännen importerat. I Paris kan man t ex beställa en “Saumon Gravlax” med dillsås och allt.

    Jag minns förresten den skribent i The Observer som i en recension av Torgny Lindgrens bok “Ormens väg på hälleberget” skrev att den var “som att få en gravad lax slängd i ansiktet”. Intressant kulinarisk metafor.

  3. Här heter laxen “Graved Lachs” i den tyska delen, “Gravlax” i den franska, och “Gravlax di Salmone” i den italienska. Språk är kul.

    Fast själv hittade jag en stor bytta Feine Heringsfilets ohne Haut i en mumsig sås för en struntsumma i den lokala butiken häromdagen, så jag är nöjd.

  4. TT: Om inte minnet sviker så är det nog 50-50 mellan “gravadlax” och “gravlax”. Och det mesta man köper är rätt mesigt, ärligt talat, framför allt i sältan. Och det är ytterligt svårt att hitta hela bitar, om inte omöjligt. Så man får mecka själv.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004