Två rekommendationer…
Categories: Kulturellt, SpråkMonday, Aug 9, 2010
En från er, en från mig: det är väl en rättvis deal?
Vännen Frank Perry lämnade tillbaka ett par böcker han lånat igår kväll, och jag fick som bonus tre (för mig) nya svenska böcker att läsa. Eftersom mitt bokläsande är så begränsat nu för tiden, vill jag ha råd om vilken av de tre jag bör prioritera.
(1) Kerstin Ekman: Mordets praktik (roman, 2009)
(2) Bruno K. Öijer: Svart som silver (dikter, 2008)
(3) Henrik B. Nilsson: Den falske vännen (roman, 2009)
Min rekommendation till er (och det är egentligen mer en order än en rekommendation; korsförhör kommer att hållas i Sal 3B torsdag morgon, blyerts medtages) är att bänka er framför radion på onsdag 11 augusti klockan 18.15, ratta in P1 och lyssna på programmet “Sten, skog, sjö – om översättaren Frank Perry och det svenska språket“.
“Anneli Dufva” är det fina namnet på programmets upphovsperson, dessutom.
(Bonusfrågesport: I versfotsammanhang, är “Anneli Dufva” en anapest + en troké? Eller är det inte?)
August 9th, 2010 at 7:56 am
På sista frågan svarar jag nej. Det enda jag minns om anapester är att en anapest är en anapest, vilket skulle innebära en betoning av Anneli som annEli. Vad en troké är minns jag inte.
Men jag håller med om att det är ett fint namn.
Den enda av böckerna jag läst är Mordets praktik, och den var bra, kanske inte den bästa av Ekman, men klart bättre än det svenska romangenomsnittet.
August 9th, 2010 at 8:07 am
Karin, du har rätt. “Anneli” är en daktyl. Tror jag.
August 9th, 2010 at 8:39 am
Rätt svar är troké + daktyl, absolut.
Vad gäller läsrekommendationer skulle jag vilja placera dem i den ordning du har.
(Men jag har inte läst Nilsson, förstås. Han kanske är bra.)
Öijer är suverän. Ekman är formidabelt skicklig.
Och jag lovar att lyssna på programmet!
August 9th, 2010 at 9:00 am
Håller med ovanstående. Lennart avstår blygsamt nog att påpeka att han skrivit om boken på http://langsambloggen.blogspot.com/2009/10/mordets-praktik.html. Mitt eget omdöme var bl.a.: ” Boken är ett strålande hantverk, skriven med verben i pluralform, och väl egentligen en pastisch på Hjalmar Söderbergs prosa. … Ändå kände jag mig märkligt tom inombords när jag var klar med boken: var det bara det här?”
Öijer har jag aldrig läst vilket säger något (om mig inte om Öijer) Nilsson har jag aldrig hört talas om.
August 9th, 2010 at 10:56 am
Tack för rekommendationer, jag tar med mig Ekman på hela två dagars semester i Broadstairs vid Kentkusten, återkommer onsdag.
Nu väntar måsars skrik, havets svall och chipsens påse.
August 9th, 2010 at 1:56 pm
Tror du skulle ha tagit Nilsson i alla fall.
August 9th, 2010 at 4:58 pm
Fast rätt svar är väl daktyl och troké i nu nämnd ordning. Det menade nog Lennart också.
Det är samma blandning som i det exempel (från Frithiofs saga) som vi lärde oss i den gamla skolan före Björklunds tid:
“Voro nu satta i hög kung Bele och Torsten den gamle”.
August 9th, 2010 at 5:14 pm
(Rodnande): Tack, tidens tecken! Naturligtvis. Ett glapp mellan tangent och tanke, som så ofta…
August 11th, 2010 at 2:39 pm
Grejen är nog bara att Anneli börjar på A.
Eller?
August 26th, 2010 at 5:24 pm
[…] kommer ihåg Två rekommendationer för ett par veckor sen…? Nu har jag läst, först, Kersin Ekmans ‘Mordets […]