Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Det nervösaste jag någonsin varit

Thursday, Sep 23, 2010

Skådespelaren Samuel West kör en rätt intressant femminutare på BBC om olika sätt att framföra Hamletmonologen. (Men vore det inte lajbans att också få höra honom läsa den i Hagbergs original?).

Hur som haver, det nervösaste jag nånsin varit hade också med Sam West att göra. Översättaren Frank Perry var för en del år sen med och organiserade en uppläsning på British Library med Östersjöpoeter, allt vilket i själva verket bara var en ursäkt för att få dit Tomas Tranströmer.

Det var Sam West och Frank som omväxlande läste de engelska översättningarna, medan jag hade fått till uppgift att läsa Tranströmer på svenska, eftersom han själv p.g.a. sjukdomen inte var kapabel till det. Detta alltså inför en 200-hövdad publik, med Tranströmer själv på första parkett, plirande vänligt upp mot mig.

Svälj, med andra ord…

Dessutom skulle jag börja med “Sorgegondolen”, av alla dikter… Men, så klart – vad annat hade jag väntat mig? – bara några rader in – “Ett fönster i palatset flyger upp och man grimaserar i det plötsliga draget…” – så tar dikten hand om en och för en i hamn hur lätt som helst.

Jag bad naturligtvis Tranströmer heligt om ursäkt efteråt, men han bara fortsatte plira vänligt. Som för att säga “What’s the problem…?”

8 Responses to “Det nervösaste jag någonsin varit”

  1. Från Tranströmer till mellansvensk kalv. The talented Mr Pettersson.

  2. Jävla tur jag inte blandade ihop dom.

  3. Vilka andra dikter läste du?

  4. Laura, på sätt och vis önskar jag att du inte hade frågat det. För jag kommer inte ihåg annat än Sorgegondolen och Storm (den med “Vaken i mörkret hör man /
    stjärnbilderna stampa i sina spiltor”).

    Mitt minne är en sil, en sil är mitt minne. Och det hjälps inte av att någon elak bov stulit min Månpocket “Samlade” med mina randanteckningar, som jag använde den kvällen. Hade jag haft den så kunde jag minnts mer. Sorry.

  5. Nejmen Gunnar, det är väl ingen fara att du inte kommer ihåg, jag var bara nyfiken. Låter som ett hedrande uppdrag, i alla fall.
    Har för mig att det finns en som heter “Minnena ser mig” — eller om det kanske är en hel bok som heter så. Det var vad jag kom att tänka på nu när jag läste ditt svar. Samt raden “Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

  6. Förresten så ville jag skriva mitt specialarbete i gymnasiet om Tranströmers dikter men det fick jag inte för min lärare hade inte hört talas om honom … så jag skrev om “Masskultur” istället.

  7. “…aldrig hört talas om honom”. Kulturskymning, som sagt…

  8. Nej, faktiskt inte … min lärare var (är fortfarande) väldigt bra, bara det att han har dyslexi och antagligen inte läser så mycket “modern” poesi av det skälet. Han hade helt underbara övningar i tolkning av lyrik (fast det är nog hemligt tills vidare hur de gick till, ehm), men då av mer “traditionella” dikter som ju “ska” ingå i undervisningen. Ja, eller i alla fall skulle — jag har ingen koll på det nuvarande skolsystemet, särskilt inte gymnasiet.

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004