Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Hyckleri och illamående

Categories: Brittiska medier
Wednesday, May 18, 2011

Internationella valutafondens ordförande sitter på Rikers Island och spelar fia med massmördare… Vad kommunismen aldrig klarade av fixar NYPD på en lördagkväll…

Frågan har nu ställts i det här landet ett flertal gånger, och inte utan en viss skadeglädje… “Vilken sorts hyckleri föredrar vi alltså?” Det som jagar efter fjärde rangens slebs och deras hjärndöda nattklubbstjosan och säljer miljonupplagor på det? Eller en press som gör sig helt och hållet till elitens husorgan och inte bara iakttar sedvanlig omertà vad gäller en nittiofemoktanig gris som DSK, utan dessutom skyller på offret (eller Sarkozy, eller Carla Brunis graviditet, bara inte DSK själv) när karl’n väl står med kalsingarna runt anklarna…?

Jag är inte säker på att jag själv kan svara på den frågan. Men vad man läser i rapporterna om den huvudsakliga mediala reaktionen i Frankrike, så känner i alla fall jag en mycket mer akut form av illamående än jag någonsin gjort inför ens de värsta av News of the Worlds alla övertramp.

(Läs t.ex. Isabelle Germain i The G, bland många andra…)

12 Responses to “Hyckleri och illamående”

  1. Ja, den här delen av mediadrevet (fast det är väl inte hela, i och för sig) VÄLJER så att säga att skjuta in sig på det amerikanska sättet att hantera ännu inte dömda, typ. VÄLJER att se det hela som om det ännu inte är avgjort. VÄLJER att se mellan fingrarna på resten.

    Vidare zappade jag mellan ett antal nyhetskanaler om det nu var igår, och där stod alla socialisterna med Aubray i spetsen och förklarade att det var så det var, så länge vi inte VET så är det DSK som är offret. (Och jag tror inte att högern hade gjort något annat om det hade varit en av deras män, det är cynismen i det jag är ute efter.)

    Fast just i den här mannens fall så verkar det precis som du säger: han står där i bara mässingen till och med, och det finns inget försvar. Bara hur han själv ändrat sig från att blåneka till att kvinnan ifråga skulle ha varit med på det visar ju att han är torsk.

    I övrigt tycker jag nog att hon tar i lite, Germain, det finns inte en total tolerans inför sexuella övergrepp inom det franska samhället. Däremot en helt annan kultur vad gäller press och privatlivets helgd. Och egentligen är väl inte det viktiga att våldsverkare får schavottera offentligt – det viktiga är att offren vågar anmäla dem och att de sedan så småningom blir dömda.

    Och kanske måste mer av eländet ut i offentligheten för att en förändring ska komma till stånd. Eller vad ska man egentligen tro?

  2. Tack för intressant kommentar, Karin. Du har säkert rätt att toleransen inte är så total som IG vill låta påskina. Men vad som slår en är ju den fantastiska “kårandan” hos den franska politiska och kulturella eliten, deras omåttliga “sense of entitlement” (vad det nu heter) Och framför allt deras ursinne över att NYPD gjorde vad som är den diametrala motsatsen till deras sinne för diskretion: de lät DSK gå “the perp walk” inför kamerorna…!

    För övrigt. En av de möjligtvis positiva saker den brittiska pressens sexfixering för med sig är att sånt här monomaniskt uppförande från framstående politiker är relativt sällsynt. För en massa år sen hade Carl Lidbom med sig sin älskarinna på ett officiellt besök på ett flottbas i Bretagne, det var när han var Parisambassadör. Den skandalen överlevde han. Det skulle han inte gjort i UK (skrev jag i DN, tror jag det var) inte så mycket p.g.a. själva förseelsen, som var en skitsak, ärligt talat – utan för att han överhuvudtaget lät det hända! Grav oförsiktighet

    I ett brittiskt sammanhang vågar jag gissa att DSK aldrig i livet skulle kommit ens så här långt i karriären. Han hade idag varit ansvarig för en mindre cancervälgörenhet i norra London, och skulle skattat sig lycklig att ha kommit undan så billigt.

  3. “the perp walk”

    NY Times påpekade för övrigt att fransmännen inte borde vara så överraskade över sånt — dom låter ju Polanski traska på röda mattan i Cannes mest hela tiden…

  4. Ha! Too-shay, som vi brukar säga häröver, too-bloody-shay!

  5. Viagra är helt enkelt inte så bra för äldre män som man hade hoppats. Easy does it!

    Och Karin; det liknar ju även det SVENSKA sättet att låta någon schavottera innan rätten ens satt i gång. (Assange-klanteriet).

    Jag tror på buffelsyndromet hos vissa mäktiga män, men jag tror också vi kommer att se en monumental ökning av falska och/eller motiverade anklagelser för sexbrott. Särskilt i kretsen av mäktiga/vanmäktiga män. Man skulle rekommendera dem – så som seden är – frihet under ansvar. Inte ökad ansvarslöshet i kraft av politiskt/monetärt/kulturellt inflytande.

  6. Gabrielle, om jag skulle gissa så handlar det inte om Viagra, utan om lågt självförtroende. Det är, som vi vet, alltför vanligt bland män: man är inte karl nog att kunna behandla kvinnor som människor, så man agerar fysiskt aggressivt i stället. Mer komplicerat än så behöver det kanske inte vara.

  7. Troligen sant det du säger. Men man vet aldrig. Personligen tror jag att Viagra blivit som kokain, en dessertdrog för de som har råd, och med oanade konsekvenser (typ omdömeslöshet på buffelnivå). Inte ett försvar, bara en “omständighet”, om än inte förmildrande.
    Hanteringen av alltihop är hur som helst osmaklig, osäker, och Viagreuse. En samling pitbulls i hasorna på en buffel.

  8. Gabrielle,
    Jo, jag tycker mig se en nordeuropeisk sfär till och med, vad gäller pressetik (eller brist på) i såna här frågor, England med utlöparen USA + Norden. Holland verkar ju också rätt – eh, “fritt”?

    Fast Viagra vet jag inte om det behövs. Den här sortens snubbe finns ju alltid, jag har träffat på liknande i lilla Kultursverige. Män som inte kan låta bli att tafsa, ragga, slemma – och som säkert gärna går så långt de nu kommer, om omständigheterna erbjuder det, typ. Men ju mer makt, desto sämre omdöme?

    Men visst kan man i förlängningen föreställa sig ett missbruk av det som skulle vara ett försvar för den svagare parten.

    Jag kan dessutom tala om att alla nyhetssändningar fortfarande domineras totalt av den här händelsen i Frankrike. De är verkligen skakade.

  9. Viagra kom ju först in på tråden här närmast som ett litet olämpligt skämt, från min sida. Vi kan släppa det nu. Men faktum kvarstår och praktiken breder ut sig: Viagra har blivit en partydrog, även bland unga män, och kommer – liksom anabola steroider – att ha en del våldsamma/överdrivna konsekvenser.

    Underligt; jag har så tydligen så lite som möjligt umgåtts i kretsar med slemma män, varför jag sällan bidrar till debatter som går gatlopp så där i största allmänhet.
    En och annan glupande tunga, eller var det nu var, är bara småkrafs i de här dimensionerna, där kanske det helt vanliga (oftast osensationella) fyllefredagsjoxet är värsta fällan.

  10. Karin, jag läste just att DSK:s hustru Anne Sinclair en gång blev tillfrågad om sin makes renomme som “förförare”, och att hon ha svarat att det gjorde henne “stolt”…

    Are these people for real…??

  11. Gunnar, jag fattar inte heller. De måste liksom ha helt andra idéer om vad som är viktigt i livet, antar jag. Jag är bara glad att slippa att ha med dem att göra.

  12. Håller med; Karin: not quite our sort… (det är inte ofta man kan vara sniffig om den franska eliten, så man får ta vara på tllfällena…)

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004