En litter(r)är hora
Categories: KulturelltTuesday, Jun 28, 2011
Fame at last…
Långsamma Lennart har varit vänligt nog att läsa – och blogga om – ännu en av mina böcker, nämligen debutromanen “Nattsvärmaren” (Norstedts 1980). Jag kan därför inte låta bli att reproducera Berra Sjöbergs recension i Proletären 64/1980. Den är underbar, och precis vad jag förtjänade! Klicka på bilden för att göra den (någorlunda) läsbar. (Stavningen i rubriken är som synes inte min utan Sjöbergs…)
June 28th, 2011 at 1:16 pm
snygg!
June 28th, 2011 at 6:57 pm
Så talte di rättfärdige… Tonfallet, formuleringarna, attityden… Att du överlevde!
Randanmärkning: det är min blogg som är långsam, inte jag… Å andra sidan: att recensera en roman trettioett år försent…
June 28th, 2011 at 7:42 pm
Lennart, jag retades bara, samma som jag gör med blotta karin och flarnfria bengt.
Trettioett år är nog vad många romaner behöver. Du kommer ihåg Zhou En-lais svar på frågan vad franska revolutionen haft för betydelse: “Det är alldeles för tidigt att säga…”
Om Bernt Sjöberg kan jag dessutom berätta ett och annat…
June 29th, 2011 at 6:12 am
Hmm, kan vi se fram emot en långsint hämnd á la Lars Gustafsson/Olof Lagercrantz på Bernt Sjöberg?
June 29th, 2011 at 6:49 am
Ha ha… Berra Sjöberg som bolsjevismens Olof Lagercrantz… det är en tanke, det…
June 30th, 2011 at 1:27 pm
En sågning att rama in och hänga över (den borgerliga) kaminen.
Alldeles efter epitetet “litterär hora,” i näst sista stycket, kommer formuleringen “under krisens allt mörkare kvällar”? Vad betyder det? Syftar det på något konkret i den här epoken – eller är det bara recensenten som läst för mycket Karl Vennberg?
June 30th, 2011 at 1:32 pm
JCB, det var alltid kris i KPMLr… uttrycket är generiskt.