Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Till frågan om det tyska

Categories: Kulturellt
Wednesday, Sep 28, 2011

I kölvattnet på den dieseldunkande, campariindränkta, lätt snedseglade lustjakt som är Bokmässan har det skrivits en hel del om den nya tyska litteraturen (inte minst av Jens och Jens och Bodil och Bodil) och om vikten av att se denna litteratur i svensk översättning, i förstone, och i det fortsatta att få se den läst, diskuterad, värderad.

So lang, so gut, som det heter på tyska.

Men är det nån som lagt märke till en elefant i just det här kulturella rummet? Poesin.

Jag ser verkligen fram emot att få läsa många av dessa tyska romaner – “Tornet”, till exempel, och Terezia Mora och von Schirach tycker jag låter ytterst läsvärda – men ingen, säger ingen, vad jag sett, har sagt något om tysk poesi. Jag skulle nästan sagt “ung” tysk poesi, men inte ens det, gärna lite äldre också. Finns det någon bevandrad som kan upplysa oss om detta?

Helst av allt skulle jag vilja läsa en någorlunda koncis sammanfattning av den tyska diktens utveckling från… tja, sextiotalet och framåt. Teman, bildspråk, kontroverser, de mer framträdande namnen – ja, allt som skulle ge en ett första grepp om ett ämne jag är katastrofalt och pinsamt okunnig om.

Jag googlar på måfå och hittar namn som Thomas Kling, Wulf Kirsten… hur bra är Friedrike Mayröcker egentligen..?

Jag tror Bodil och Jelenas “Salongen” är stället att börja. Men, så klart:  Alle Aufklärung wird mit Dankbarkeit empfangen, som det heter på tyska.

7 Responses to “Till frågan om det tyska”

  1. Touché. Du har helt rätt: prosan dominerade och poesin förpassades till marginalerna. Eller kanske bara skenbart? Ett välbesökt seminarium handlade om konsten att översätta just Mayröcker. Spoken-word-poeten Nora Gomringer drog en storpublik till den monter där hon uppträdde och även Durs Grünbein (framtida Nobelpristagare?) var på plats. Kanske ytterligare någon som jag nu glömmer? Men i det stora hela var det romanerna (helst de tjocka) som stod i centrum…

    Så är det förmodligen alltid på mässor. Och samtidigt tänker man ju att detta är den plats som här och nu reserverats åt poesin – den mörkaste, mest bortglömda vrån.
    Jag läste “allt” som gavs ut på 90-talet och fyllde ett helt nummer med Lyrikvännen med tolkningar av och essäer om den unga östtyska lyriken. Sen gled den mig ur händerna. Hur det ser ut i dag? Keine Ahnung. Kanske Bodil vet?

  2. Tack för det, Jens! Vad som förvånar mig, om man tar ett steg tillbaka, är att ingen – mig veterligen – anordnar “alternativa bokmässor” medan Bokmässan pågår… i andra lokaler, om andra ämnen, om andra teman… unga äventyrliga människor som anordnar bihangs-festivaler i Majorna, eller BIskopsgården, eller Guldheden… om ditten och datten… det finns inget “kring” om Bokmässan… det är förvånande…

  3. Kanske tappade folk lusten att ordna kring- eller antimässor i Göteborg efter det som kringarrangemangen vid EU-mötet 2001 utmynnade i, på Avenyn, medialt och i domstolen (sen är nog Göteborgs stad ganska svårflörtad i fråga om att backa upp den sortens arrangemang utan skyddsnät).

  4. Senast Sverige uppmärksammade en tyskspråkig poet var det väl Peter Waterhouse, vars “Pappren mellan fingrarna” kom ut i fjol. Jag gick på hans uppläsning när han besökte Sverige, men blev inte imponerad.

    Alternativa bokmässor? I Göteborg finns ju Textival, som hålls varje vår. Ett rum fullt av alternativa förlag och tidskrifter från medelstora till små. Den är kul! I Stockholm finns Textmässan, där det också är fullt av mindre, alternativa förlag och tidskrifter. Även några norrmän (Biblioteket Gasspedal, etc) brukar hitta dit.

  5. Nora Gomringer hörde jag med stor behållning och glad entusiasm. Hon lyckades trollbinda en till stor del icke-tysktalande publik med dikter på tyska (några få på engelska). Hon arbetar så skickligt med klanger att man nås även om man inte skulle förstå varje ord. Och hon gjorde dessutom klart att man kan använda svenskan som en smidig nyckel in till det tyska rummet.

    Det här numret av Lyrikvännen har ett tyskspråkigt fokus, men så värst mycket ung tysk lyrik finns där inte, men lyrik är evigt ung, så låt mig räkna upp några namn ur häftet: Sarah Kirsch, W.G. Sebald, Gertrud Kolmar, Oskar Pastior, Monika Rinck, och Horst Samson (ja, av honom finns en tolkning vi tillsammans har bastlat fram).

    Sedan håller jag ju sedan länge på och rotar med Elfriede Gerstls dikter (både i Salongen och under pausträdet).

    Men det finns naturligtvis åtskilligt mera och nu står jag lite generat tomhänt här. Jag ska leta i huvudet och på andra platser.

    PS Vad gäler alternativa bokfestivaler, så fanns det ju flera år ett slags baltiskt “annex” till bokmässan i Göteborg, bland annat ute vis Röda Sten. Fantastiska saker hände där – det kan jag intyga.

  6. Tidskriften OEI, med Aris Fioretos som gästredaktör, gjorde ett tjockt nummer om samtida tysk poesi för ett par år sedan.

  7. Tack för tips och synpunkter! Det blir ett givande biblioteksbesök nästa gång Sverige tornar upp sig vid horisonten. Vilket förhoppningsvis inte ska bli så långt i framtiden.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004