Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Death of a Balliol man

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Dec 16, 2011

Horace Scumbag the Balliol prat was seen
Holding court, wearing a tie of putrid puce-green:
‘There’s nothing I don’t know that’s worth the mention,
For the Balliol man is God’s favourite invention…

Det känns på något sätt alldeles riktigt att eulogisera Christopher Hitchens (1949-2011) med en slev klumpfotat grötrim… The Hitch var ju en ‘Balliol man’ långt, långt in i märgen; det går inte riktigt att förstå honom, särskilt inte det motsägelsefulla hos honom, om man inte har hans alma mater framför ögonen.

En Balliol man sägs besitta en “effortless superiority”, men det är en ledighet som ofta kombineras med starkt politiskt engagemang (bland tidigare alumni finns t.ex. Adam Smith och Richard Dawkins…) Och just i själva engagemanget hos en Balliol man ser man gärna en arketypisk blandning av stridslystenhet och nonchalans (Hitchens kunde ju vara notoriskt vårdslös med fakta), och en vilja att briljera som ibland gränsar till poserande.

Men allvaret i engagemanget går aldrig att ta miste på, och är nästan alltid livslångt. Det är inte ofta klyschan stämmer så väl överens med verkligheten, men det är en röst man kommer att sakna.

6 Responses to “Death of a Balliol man”

  1. Richard Dawkins – högröd av indignation – är faktiskt så långt från “effortless superiority” som jag kan tänka mig. Det verkar inte som Balliol bet på honom. Hitchens däremot…ja, där har du en äkta easy does it.

  2. För att inte tala om Wycliffe som uppfann ordet arse-ropes för tarmar.

  3. Han fick en gång frågan – under en debatt-turné i USA – om han inte skulle känna sig säkrare om han visste att de människor som kom emot honom på gatan i en främmande stad kom från ett bönemöte. Hitchens svarade:

    – För att begränsa mig till städer som bara börjar på bokstaven B har jag varit med om just det du beskriver i Belfast, Beirut och Bombay …

    Varpå följde en dels lärd, dels världsvan beskrivning av hur religiösa motsättningar förstört livet i dessa städer. Detta obetalbara svar fick mig att läsa “God is not great”. Det är få debattörer som klarar av att spänna över både det lärda och det världsvana – eller som åtminstone kan spela den rollen övertygande.

  4. Och samtidigt vara lika apoplektiskt som en torgmadam, strax före stängningsdags, en lördag i höststorm. Dawkins alltså, inte Håkan.

    Men storyn om de tre städerna på B är ju tyvärr träffande.

  5. För mig som för alla andra var Hitchens naturligtvis läsvärd som “contrarian” och polemiker. Men den riktigt stora behållningen fick man när han var beundrare: när han skrev om sin älskade Wodehouse, när han skrev om Orwell och Kipling, och i en av de mest minnesvärda essäerna han någonsin skrev (i LRB) om Conor Cruise O’Brien, ett mästerverk i (genuint) kritisk uppskattning. Den är faktiskt värd att leta upp. Nån länk har jag inte, det får ni fixa själva. Sorry.

  6. För övrigt, om nån vill se Jeremy Paxmans intervju med Hitchens – om döden, och allt det andra – så finns den på Youtube här: http://www.youtube.com/watch?v=Y-s9AyNQyCw

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004