Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Genom att sticka huvudet i sanden visar man upp sin bästa sida

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Dec 1, 2011

Är det inte så det brukar heta…? Ignore it and it will go away.

Britterna är, enligt Office of National Statistics, förvånansvärt lyckliga, trots… tja, trots allt. Vad gäller “life satisfaction” noterade man hela 7.4 poäng av 10 möjliga. I fråga om huruvida det man “höll på med i livet” var “givande” (worthwhile) låg snittet på 7.6…

(Ursäkta en något brechtiansk poäng här, men den där sista frågan skulle väl också en tiggare på svältgränsen svara ja på…?)

Högst snitt av allt fick britternas tillfredsställelse med sina “personliga relationer” och sitt “mentala välmående”, som båda hamnade på 8.3… Det där sista är särskilt förvånande för oss som bor i Hackney.

4 Responses to “Genom att sticka huvudet i sanden visar man upp sin bästa sida”

  1. Danskarna låg för några år sen väldigt bra till i de där undersökningarna; jag tänkte att det hade något med humoristisk sans att göra, som väl ändå britter i mellanlägen också är bra på, och kanske särskilt en och annan Hackney-bo…

    Men nu har danskarna halkat ner. Dåliga tider, eller dålig politik? Enligt den gyllene regeln kan man ju inte må så bra samtidigt som man kör ner andra människor i botten eller kör iväg dem till ovissa öden. Om man inte är psykopat förstås, och det börjar ju dra åt det hållet…lite här och var i de materialistiska teknokratierna.

  2. Bra poäng, Gabrielle, för jag har aldrig – för egen del – sett danskarna som “lyckliga”, utan snarare “nöjda”. Och det är en jävla skillnad det, konstapeln…

    Jag hör till den minoritet som håller med Lars Gustafsson om att defintionen på lycka är negativ, det är en en frihet “från” (smärta, i LG:s fall), inte en frihet “till” (whatever)…

    Lyckan är proletär, det är bara borgare som är nöjda, med andra ord.

  3. Fast i överklassen förr sa man precis tvärtom; “Nöjd? Vet ni vad. Det är bara pigor som trivs!”

  4. Googla “Loke Lucia Lund” och möt en kille som vid elva års ålder vet precis hur man ska göra och säga för att framställa sig som en person vars rättigheter kränkts av könsstrukturer och skola (eller så är det hans föräldrar som vet, och backar upp honom). Det är vid sådana här tilfällen Sverige känns litet extra debilt, och som ett land där många helt har tappat insikten om att allting faktiskt inte “duger”.

    Om man tror att Luciatåget är en del av frontlinjen för trans- och Pridekamp så har man helt tappat bort sig i terrängen. Ovch nej, jag har inget otalt med HBT-personer i allmänhet, Det är kravmaskinsargumenten och egotrippandet som är så fel.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004