Jag tyckte liksom inte jag fick ta ett ordentligt farväl av Doc Watson när han dog i maj. Det här kan säkert bli det första av flera.

Doc Watson skänkte mig ofantligt mycket glädje, förvåning och beundran, sedan långt tillbaka i tidigt 1970-tal. Om jag skulle nämna mina fem största gitarrister genom tiderna alla kategorier så har Doc sin givna plats, inte minst beroende på att han var en musikalisk/teknisk förnyare på samma sätt som Andrés Segovia var. De båda revolutionerade spelteknik och omdefinierade instrumentets intressesfär, som mest emblematiskt i Segovias Bachtolkningar och Watsons fiddle translations…

Det här är en uselt amatörfilmad – men ändå, lyssna bara – “I’ll Fly Away” från en av Docs allra sista konserter, på Merlefest i april, den årliga sammankomsten dedicerad till hans tragiskt bortgångne son…

PS: För de som undrar är de andra tre (inte så överraskande kanske) Jimi Hendrix, Django Reinhardt och Frank Zappa.