Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Twitterhetsakademien sammanträder

Categories: Internet
Wednesday, Oct 3, 2012

Jag har funderat lite mer på varför Twitter inte kändes helt riktigt, efter drygt två månaders tweetande (om än inte mer än ett par gånger om dagen i snitt). Det handlade om ett par saker.

Det första är att en av de huvudsakliga anledningarna man twittrar – eller snarare en av de riktiga fördelarna med det – är att kunna hålla sig ajour med tidningar, sajter och outlets allmänt som man vanligtvis besöker allt-som-oftast via vanligt websurfande: i mitt fall exempelvis MediaGuardian, The Onion, LRB-bloggen, osv. Deras riktade tweets sparar ju tid, om inte annat.

Men jag fann att traditionalisten i mig än en gång besegrade socialmediavarelsen. Jag föredrar fortfarande rasslandet av cybernetiskt papper när man viker upp dagens edition av MediaGuardian och NYRB, etc, via vanligt websurfande, snarare än att få varenda rubrik tweetad med tillhörande länk. Jag vill inte få mina nyheter på meny, jag vill serveras ett (grafiskt) smörgåsbord.

Det andra är mer tekniskt/språkligt. När man underkastar sig, frivilligt eller ofrivilligt, ett korthugget språkbruk, i rent kvantitativ mening – vare sig det är 140 tecken på Twitter eller hemingwaysk prosa – så tenderar språkbruket förr eller senare att bli… “aggressivt” är inte riktigt rätta ordet, kanske snarare självsäkert och monokromt, brådskt och otåligt…

Detta förstås av naturliga anledningar. Det korthuggna språkbruket har bråttom, och Twitter har bråttom, och det har därför en touche av den dödsdömdes sista ord över sig. Det finns väldigt mycket attityd på Twitter: mycket posturing, posing, showoffing… både av bra och dålig kvalitet (bland de bra gillade jag särskilt @diski och @suzanne_moore, för övrigt)

Just denna korthuggna självsäkerhet i kombination med det siffrigt oerhört prestigeladdade spelet om antalet followers man har (hur mycket man än försöker förneka att det är spel) gjorde till slut Twitter till en onlineversion av allt det värsta och mest mardrömslika jag vet om Bokmässan, ärligt talat.

En sak jag gillade var dock att skriva mer konsekvent på engelska. Jag funderar på att starta en separat engelskspråkig blogg, men vilka former och uttryck den ska ta är jag fortfarande inte riktigt klar över. Watch this space. Or that space.

14 Responses to “Twitterhetsakademien sammanträder”

  1. Bra och kul analys!

    Varför skriver du inte helt enkelt en bok på engelska?

    Men hur som – jag ska hålla öppet för the angloblogger. Anglofil som jag är. Och Gunnarfil.

  2. Jag la också av twitter rätt snart. Tyckte bara att det var poserande och envägskommunikation. För mig framstod det som en “bra” grej om man har en position att försvara. Man är redan inne någonstans och kan skicka vassa kommentarer åt höger och vänster. Och liksom hänga på drev.
    Men våra gamla klassiska bloggar är tydligen redan ute som drivande i det “nya” medialandskapet. Där är det nu twitter som gäller.
    Och twitter är i mina ögon en fårskock.

  3. Väldigt bra analys av twitter från Karin.
    Vad är en Gunnarfil, Gabrielle?

  4. Malou: en rasp som har sett bättre tider?

  5. En grej för att man ska kunna dela Gunnar.

  6. Det som man häller i Gunnarbunken.

  7. Är inte riktigt nöjd med era svar. Finns det ingen som vet bättre? Och var är originalversionen?

  8. fil =philia = vänskaplig uppskattning. Så enkelt var det.

    Och viktigare än gräddfilar, förstås!

  9. Hur ska man egentligen kunna syssla med, ni vet, fildelning? Alla vet ju vad som händer om man försöker dela på ett paket fil i två jämnstora delar!

  10. Håller f ö med Malou, snygg analys av Karin. Twitter är ett utpräglat brusmedium och förstärker ytterligare positionsspelandet, rubrikjagandet i den offentliga diskussionen. Ett av många sätt att få hänga på ett snabbt drev ett stycke och synas, utan att behöva ta något eget ansvar.

  11. Jag tycker om ordet “brådskt”, fast jag är lite osäker på hur man uttalar det.

  12. “bråskt”… lose the d…

  13. Lite “broskigt” då kanske… Inte Brodskyigt.

  14. Ja, brosk hade inte tålamod att bli ben, det gick för “bråskt”… Brodsky skulle nog ställt sig undrande, tror jag…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004