Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Engelskt sex

Categories: Brittiskt allmänt
Thursday, Nov 22, 2012

Om TS Eliot och Lady Ottoline Morrell får sammanfatta den engelska litteraturens förnämsta uppgift (se Modernistiska lämningar) så får upptäcktsresanden Sir Richard Burton och hans unga hustru sammanfatta en av den engelska sexualitetens mest förtvivlade bördor.

På bröllopsnatten kom Burton in i sängkammaren och fann sin hustru nerbäddad i himmelssängen, kloroformerad och sanslös. På en liten lapp på kudden bredvid henne stod det: “Mamma säger att du får göra precis vad du vill.”

Det är något djupt oroväckande med den moderna engelska sexualkulturen (jag säger avsiktligt “engelsk”, inte “brittisk”). Man blir just nu både bortskämd och bortskrämd med haktappande exempel.

Det anglikanska kyrkomötet har just beslutat, med en minimal majoritet, att inte tillåta kvinnliga biskopar. Drottningen skulle med andra ord inte kunna bli biskop i den kyrka vars överhuvud hon är. Låt oss emellertid lämna det där med religion och kvinnor åt sidan för tillfället. Andrew Brown skrev väldigt roligt igår om anglikanernas långa och plågsamma skilsmässa från den samhällsmoraliska verkligheten.

Och så då hela Jimmy Savileträsket, och den institutionaliserade, mellan-fingrarna-seende acceptansen av hans beteende. Det kanske mest chockerande är, som sagt, att producenterna för Children in Need var så måna om att inte låta honom komma ens i närheten av programmet… Men där tog också deras avståndstagande, kanske t.o.m. deras avsky, slut.

Näst i raden, Benjamin Britten, som tydligen tyckte om att ha blekfisiga korgossar i sängen, där han kysste dem, fast om något mer hände vet ingen. Men – vafan – “The line between inappropriate and illegal behaviour can be a grey one“, skriver Martin Kettle, en slags moralapologetikens vilsne Boswell.

Jag säger så klart inte att det finns problemfria sexualkulturer, det vore ju i praktiken en contradiction-in-terms. Men jag säger att det finns sexualkulturer som inte bär omkring på bördor av samma otymplighet och samma tyngd, särskilt vad gäller barn (se också min gamla post om “Barnfobi: en brittisk neuros” från i fjol)

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004