Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Kärleken till döende industrier… +

Categories: Kulturellt
Sunday, Apr 21, 2013

…är aldrig större än hos dem som kommer att dö en liten bit med dem. Fallet Rönnells är enastående. Varenda PR-firma i världen skulle svimmat av lycka över att – utan någon som helst synbarlig ansträngning –  ha fått kultureliten att mangrant ställa upp på att kräva en skattefinansiering av butikshyran…! Det här är sånt som Margaret Thatcher bara kunde drömma om. And then she woke up. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Sverige är fantastiskt.

(Tänk om något liknande kunnat hända med Compendium när det begav sig, där var i alla fall överpriserna inte alltför hutlösa, utan speglade till 90% import- och valutaavgifterna för akademisk litteratur från USA, inte fashionistapriser som hos Rönnells…)

Måndag: Jag tror mycket av vad som drar författare till antikvariat i allmänhet och Rönnells i synnerhet är att de är en slags bourse, och att prissättningen – antikvariatets basfunktion, själen i dess maskin – följaktligen utgör ett slags börsnoteringar (*). Det är därför författare går dit för att dö lite grand, och Kristian Petris övernattning tycker jag var ett perfekt sätt att iscensätta denna lilla bortgång.

Sedan hör det väl till saken att jag aldrig delat den här fetischiseringen av Boken, tvärtom känner jag mig lite obehaglig inför den. Om vi ska tala i termer av kärleken till pappersvaror så tycker jag förstås om böcker (särskilt bra böcker) men jag tycker nog ännu lite bättre om tidningar och tidskrifter. Och kollegieblock är inte dumma heller.

(*) Det här går historiskt tillbaka till ‘Modern Firsts’-industrins födelse på 1920- och 30-talen, särskilt manifest hos Bertram Rota i London.

19 Responses to “Kärleken till döende industrier… +”

  1. … å andra sidan hade Compendium när jag besökte dem gjort något av det obehagligaste jag sett i en bokhandel: segregerat skönlitteraturen efter kön, hudfärg och sexuell läggning. Pocketböckerna stod i separata hyllor för kvinnor och män med små etiketter för svarta, vita, hispanics, gay … Jag förstår att avsikten var god, men en företrädare för National Front hade förmodligen sorterat författarna i samma kategorier.

  2. O nej, Compendium var inget ideal i det hänseendet, inte heller med mängden New Age-skit de hade längst bak på markvåningen. Det var främst skönlitteraturen till vänster om ingången – och framför allt källaren (politik, historia, teori, konst, etc) där man i princip kunde köpt “one of everything” och knappast haft en tråkig stund för det.

  3. Ja, urvalet var det inget fel på, det håller jag med om! Det måste ha varit en förlust när de försvann. Vad blev det istället, en klädbutik? Men ändå, man gör inte sådär med böcker (eller författare).

    Jag vill försvara Rönnells lite: de har utvecklats till att fylla den roll våra kommersiella bokhandelskedjor har struntat i. Hos dem kan man hitta nyutgivet material från många små förlag. För några årtionden sedan var det normalt att förlag och bokhandlar höll liv i det litterära minnet, man kunde gå in och fråga efter något som var ett par år gammalt; idag byter branschen sortiment fortare än H & M. Rönnells har dessutom blivit en av Stockholms bästa litterära scener, med uppläsningar och releasefester. Det är allt detta som riskerar att försvinna. Länsförsäkringar, som äger fastigheten, borde fortsätta ge dem hyresrabatt och använda detta för att värva ett gäng kulturintresserade nya kunder. Det är väl inte omöjligt att tänka sig att de skulle tjäna mer på det än på att pressa upp hyran.

  4. Är det inte helt enkelt så att de kommersiella bokkedjorna struntat i lagerhållning därför att adLibris och Amazon gör det bättre och billigare? Jag kan inte se att kedjorna lagt av med den biten och satsar på snabb omsättning av några “kulturfientliga” skäl, utan av kommersiell nödvändighet. Välkommen till kapitalismen. Och, som en rent personlig iakttagelse, inget annat: orden “en av Stockholms bästa litterära scener” är inte något som lockar, precis, snarare tvärtom… I’d run a mile.

  5. Gunnar – det räcker med två kilometer: Till Sigtunagatan. http://www.forumkultur.se/

    Men det är mycket möjligt att du springer två mil efter det ; )

  6. Mina erfarenheter av socialistisk bokhandel är visserligen snart 45 år gamla, men jag vill minnas den som ett ställe med kunnig personal och köer. Och, trots att jag levde i en av de roligare barackerna, ett något begränsat utbud. Ville man läsa 1984 (eller Exodus, eller Fanny Hill), fick man låna av klasskompisen, vars pappa var en så kallad “cichociemny”, som tog hem beslagtagna böcker….

  7. No offense, Gunnar, men varför skulle du run a mile?

    Finns det en viss kotteristämning på Rönnells? Klart det gör! Men det är ändå en litterär scen som har växt fram av sig själv, ”underifrån”, till skillnad från det föreslagna Litteraturhus som ibland dyker upp i debatten och som stan/staten förväntas släppa ner som man placerar ut ett hotell i Monopol.

    Vad gäller Amazon kräver de – och får – så stora skattelättnader att de borde betraktas som ett statssubventionerat företag.

  8. Vilket egentligen bara bevisar att Amazon är smartare än alla andra. Jag måste säga, Håkan, trots (eller kanske på grund av) mina politiska instinkter har jag en osentimental, om inte brutalistisk, inställning till ekonomiska realiteter. Bokkedjornas affärsmodell funkade inte. Well, boo-hoo-hoo… Då får dom väl anpassa sig efter de nya realiteterna och sälja gympaskor i stället. Det är trots allt ingen som tvingar oss att köpa böcker på Amazon.

  9. Med samma logik kunde det väl sägas att Apple är det smartaste företaget i datorbranschen, eftersom de lyckats bygga upp en fanatiskt lojal kundkrets som utan vidare accepterar att låta sig låsas in i en skog av Apple-specifika format, standarder och tillbehör, som köper att deras möjligheter att använda hela kapaciteten i sina datorer begränsas redan från start – medan Apple dessutom lyckas hålla en tuff linje gentemot olika återförsäljare. Men mera realistiskt handlar det kanske om att Apple har en inkörd position och ett starkt (övervärderat?) varumärke.

    Det är klart att Amazon tjänar grova pengar på att de inte behöver ha några fysiska bokhandlar eller lager för närhantering av böcker m m i de områden där kunderna finns. Visst – men det är ju rätt typiskt för den sortens företag.

  10. Och nota bene att Apple just idag annonserat de sämsta kvartalssiffrorna sedan 2003… Men, ja, vem kan förneka att Apple var smarta(st) under vissa skeden? Siffrorna talar för sig själva.

  11. Visst är Rönnells trevligt, även om det finns andra antikvariat i huvudstaden som är minst lika trevliga. Men det där med subvention blir lätt som i fallet Thulin & Ohlsson i Göteborg. Två glada herrar köpte rörelsen och började genast göra reklam för vilket fantastiskt kulturprojekt det handlade om. De fick stipendier och priser och de pressade hyror. Men ändå så bar det sig inte. Då fortsatte det att gnälla på elaka banker och hyresvärdar. Till sist fick banken nog och begärde företaget i konkurs. En väldig utförsäljning följde och jag tillhörde de priviligierade som fick botanisera på lagret. Det var en syn! Dit hade ägarna burit kasse på kasse och byggt upp stora berg. Bak de bergen stod ett fantastiskt lager, med så många rariteter och dyrgripar, att konkursutförsäljningen höll på att bli en väldig vinst för de konkursdrabbade. Men då sa banken stopp. När banken fått tillbaka nästan alla utlånade pengar överläts resten av lagret på ett annat antikvariat för en symbolisk summa, eftersom banken ville trycka till ägarna! Marknadens spelregler behöver inte alltid vara den sämsta metoden att handla böcker med.

  12. Veckans roligaste historia, Dan! T&O verkar dock bara vara online idag… Men mitt minne sviker mig: var låg den? Var det den som låg på Otterhällan? Nästan granne med vapenaffären? Inte långt från Rekordmagasinets redaktion?

  13. Från gamla (sjuttiotal) Thulin & Ohlsson har jag många minnen. Det låg på Kungsgatans krön. Ett smalt rum i gatuplan, en trappa upp och flera mörka smårum. Jag brukade gå därifrån med väskan full. Det var på den tiden när jag fyllde hyllorna hemma. Mycket är gallrat, men en del finns kvar.

  14. Thulin & Ohlsson låg som sagt på Kungsgatans krön på Otterhällan. Ett fantastiskt ställe, särskilt så länge den gamle Nilsson (han kallades så och var säkert inte så uråldrig som han verkade) var kvar. Vi talar alltså 70-tal och tidigt 80-tal. Sen drev sonen till Erik Ohlsson rörelsen fram till c:a 1990 varpå de vansinniga åren började och varade, kanske till -94 eller något sånt. Därefter följde utförsäljningen. Internetföretaget av i dag är alltså från det antikvariat som för en symbolisk summa fick överta resterna av lagret och även den anrika skylten och firmanamnet. Det ligger på ett industriområde i Mölndal, vilket ju inte är fullt lika pittoreskt.

  15. Förresten, finns Aspingtons i Gamla Stan kvar? Jag har för mig att jag har ett tillgodohavande där…

  16. Då får du ta dig till Gärdet, Värtavägen 21 tydligen, och vem gör det? På Västerlånggatan finns nu mer bara turistkrafs, dåliga ätställen och penningtvättar. Annat lönar sig inte.

    Det finns inte många antikvariat kvar i Stockholm. Det som en gång var “Hallbecks” – “i Gamla Stan vid Kornhamnstorg” säljer nu mera ortopediska skor.

  17. Det lönar sig att ta sig till Gärdet. Aspingtons är fortfarande ett bra antikvariat. För att inte tala om dess historia. Där arbetade Britt Wadner innan hon startade Radio Syd. Hon var nämligen förlovad med Sten Tore Aspington, mannen som lyckades bli indragen både i Kejneaffären och Bordellhärvan. Det var han som ägde verkstan på Krukmakargatan där en av Nils Quensels skyddslingar brann inne. Och han var storkund hos Doris Hopp. Enligt en av hennes flickor, Eva Bengtsson, som var fjorton år den gången, bjöd han alltid på oxfilé innan de gick till sängs och efteråt fick hon hur mycket godis som helst, ur stora fat som han alltid hade framme. Det var Sten Tores syster som flyttade antikvariatet till Västerlånggatan i en lokal som Sten Tore drivit ramaffär i tidigare. Innan dess låg antikvariatet i gamla Klara.

  18. Dan, dessa plötsliga blixtljus in på vad jag skulle kallat “det dävna Sverige” är underbara och lärorika. Long may you write scandalous books!

  19. Gunnar, may you to! Skandalerna räcker för oss båda!

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004