Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

The pity of war…

Categories: Uncategorized
Thursday, May 30, 2013

…the pity war distilled…

Christof Heyns är en man som bär titeln “UN special rapporteur on extrajudicial, summary or arbitrary executions”. Han håller idag ett tal i Geneve i vilket han förespråkar ett globalt förbud mot robotvapen, dvs där det väsentligen saknas mänsklig medverkan i dödandet av andra människor under krigsförhållanden.

Heyns säger bl.a. att – “Machines lack morality and mortality, and as a result should not have life and death powers over humans…”.

Det här går väl inte minst tillbaka till Arthur C Clarkes Isaac Asimovs så kallade robotregler från många decennier sedan. Men det har ju främst att göra med den krigstekniska utvecklingen under många sekler, och därmed den ofta dryftade frågan om den mänskliga naturen instinktivt gör motstånd mot dödandet av andra människor. En del siffror gällande “kill rates” ger ett visst fog för det påståendet.

Till och med andra världskriget var siffrorna förvånansvärt låga. Under både Napoleonkrigen och amerikanska inbördeskriget borde enligt beräkningarna (fysisk närhet till fienden, vapnens effektivitet, osv) hundratals ha stupat per minut, men i verkligheten föll bara en eller två. När den amerikanska militären kom igång med sina djupanalyser efter 2:a världskriget visade det sig att den gemene soldaten fortfarande hellre sköt över huvudet på fienden, eller inte sköt alls.

En amerikansk militärhistoriker och brigadgeneral, SLA Marshall, fann t.ex. att i stridssituationer “the firing rate was a mere 15 to 20 percent; in other words, out of every hundred men engaged in a firefight, only fifteen to twenty actually used their weapons. And in Vietnam, for every enemy soldier killed, more than fifty thousand bullets were fired.” (Jag har lånat uppgifter bl.a. från den här sidan)

Det var just med Vietnamkriget som den stora förändringen skedde i soldatutbildningen, först i USA och sedan över världen. Det handlade nu om “de-sensitizing”, känsloutplåning, i en process som börjar med medveten och total utradering av individuella personlighetsdrag, viljemakt och empatiska tendenser, för att i dess ställe kunna bygga upp en mänsklig dödsmaskin.

Idag – och den som följt Afghanistan- och Irakkrigen och dess eftermälen med någon uppmärksamhet blir inte förvånad – ligger de “kill rates” jag sett upp emot 80-90%.

Men vad som är mest enastående av allt är att, i alla fall vad gäller fjolårssiffrorna för den amerikanska armén i Afghanistan, så dog numerärt fler soldater i självmord än i reguljära strider: antalet var 349 mot 295.

Slutsatsen? Ja, i alla fall i ett avseende (nämligen detta) är världen bevisligen kvalitativt vansinnigare än den brukade vara.

2 Responses to “The pity of war…”

  1. “Arthur C Clarkes så kallade robotregler från många decennier sedan …”

    Du menar nog Isaac Asimov och “robotikens tre lagar” från Stiftelse-trilogin. Enligt W’pedia:

    1. A robot may not injure a human being or, through inaction, allow a human being to come to harm.
    2. A robot must obey the orders given to it by human beings, except where such orders would conflict with the First Law.
    3. A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Laws.

    Men ämnet är allvarligt. Vem var den första människan som dödades i strid av en robot?

  2. Visst fan, tack för rättelsen! Jag är ingen höjdare direkt i just de sammanhangen…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004