Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Kejne

Wednesday, Jun 5, 2013

Vännen Dan Korns bok om Kejneaffären börjar få uppmärksamhet i pressen, här t.ex. i Expressen idag. Nu får man också hoppas på några auktoritativa recensioner, inte minst med förankring i den historiska forskning om homosexualitetens ställning i Sverige som fått fart de senaste åren.

Att läsa Dans bok är en upplevelse inte helt olik den översvämmade statyn i Prag häromdagen: det går naturligtvis att hålla huvudet klart och torrt, men man står samtidigt upp till kalsingarna i en störtflod av gemenhet och tjalleri, av tafsande och hafsande, av lögn och självgodhet och hyckleri. En klyscha må det vara, men det är ett Sverige som känns på samma gång oerhört avlägset och alarmerande nära.

12 Responses to “Kejne”

  1. Visst, Sverige blir mer och mer ett land där man tricksar fram uppgörelser i något avsides rum eller via förhemligade kanaler,och sedan håller det man kommit överens om, och dess innebörd, utanför både politisk granskning och offentlig diskussion (se t ex Aftonbladets avslöjande häromdagen om “kungapärmar” med lokala och regionala dokument som slussas undan från att diarieföras och arkiveras på normalt sätt). . Och där tidningar och tv öser spaltmil, eller hundra sändningstimmar, över schlagerfestivalen men tar tag i litet tyngre nyheter ( t ex Nuonaffären) först när de serveras dem på fat av någon insiderkälla. En bananmonarki, helt enkelt.

    Korns bok verkar mycket bra. En randanmärkning som kanske mer gäller Expressens redigering än Korn: han säger att “Det visade sig att Haijby talade sanning. Även om kungen bodde på Drottningholm vid den här tiden så var han regelbundet på Slottet och sov över.”. Haijby hade rätt i att kungen ibland vistades inne i stan och låg över på slottet, men sättet att citera gfer intryck av att det skulle ge nå¨gra belägg för att kungen och Haijby faktiskt blev intima med varandra, eller att det nu funnes bevis för att de ens hade träffats. Och det gör det ju inte, även om jag uppfattar att det är Expressens avsikt med att skriva så. Man vill ge intryck av att de här dagböckerna skulle ge avgörande bevis för sensationen att Haijby faktiskt kuttrade med kungen.

    Ungefär som att många tror, eller vill tro, att det är nästan bevisat att Lennart Geijer gick till prostituerade, när det besvärande mera var att LG:s namn alls figurerade i en sådan utredning och att Palme inte anmodade honom att ta time-out. Vilket hade varit statsrättsligt och etiskt korrekt men politiskt nästan omöjligt strax före Palmes mest laddade valrörelse. (Polisen såg ju inte Doris Hoppe som en trovärdig eller nykter källa om vem som kommit till henne, hon ville väl mest vända uppmärksamheten från sig själv…). Den där sortens sliriga faktoider är en del av det mediala språket idag, vet inte om man ska kalla det tabloidisering eller wiki-gateisering.

  2. Magnus, du har givetvis helt rätt i att Expressen hellre hade bort skriva att Haijbys uppgifter “kunde” vara sanna. Men så är nu en gång kvällstidningarna. Kapitlet om dagböckerna omfattar fyra av boken 850 sidor, men det är alltid det tidningarna inriktar sig på!
    Av den ännu hemligstämplade Haijbyutredningen, som både jag och Gunnar läst, framgår det dock att kungen ibland personligen postade brev som kunde tänkas innehålla pengar till Haijby och att kungen var väl informerad om Haijbys utpressning mot hovet och “visserligen reagerade mycket häftigt mot vad som kunde betecknas som utpressning men likväl syntes benägen att bispringa makarna [Haijby] i den utsträckning som kunde vara erforderlig, för att de skulle vara i tillfälle att ordna sin försörjning väl”.
    Jag intervjuade utredaren, hovrättsrådet Eskil Hellner, en tid före hans bortgång härom året och han var helt övertygad om att Haijby i denna fråga talade sanning.

  3. Dessutom tror jag Dan håller med (eller…?) att vad gäller själva *rättsskandalens* vidkommande så är det fullständigt irrelevant huruvida det förekom något intimt umgänge mellan kungen och Haijby. Hovets agerande *var* ju i princip skandalen.

  4. Det gör jag, Gunnar, och skriver det också i boken.
    Men däremot menar jag att det inte var någon stor skandal. Haijby sattes på Beckomberga därför att han pedofilt utnyttjat två barn – som jag träffat båda två (nu herrar i åttioårsåldern), inte för att han utpressade hovet. Rättsskandalen var inte att han sattes på Beckomberga, utan att han kunde ta sig ur knipan genom att åka till Tyskland mot löfte att hålla käft och mot ett arvode på 500 i månaden.
    Vilhelm Moberg och andra gjorde en stor affär av att svenska myndigheter “förhandlade” med Gestapo om att Haijby skulle hamna i koncentrationsläger. Jovisst, men det var Gestapo som föreslog detta och svenska myndigheter sa nej och fick därmed Haijby än en gång på halsen.
    Det brukar påstås att hovet köpte Haijbys bok “Patrik Kajson går igen” och förstörde upplagan. I själva verket sålde Haijby närmare 300 ex. innan hans egen hustru köpte upplagan med polischefen Zetterquist som bulvan.
    Svenska myndigheter gjorde en del egendomliga saker i samband med Haijby, men någon stor rättsskandal var det inte. Det brukar framhållas att man inte åtalade Haijby för utpressning och att detta skulle bero på “fjäsk” med kungahuset. Men om en vanlig människa utsatts för utpressning och inte ville att utpressaren skulle åtalas, hade polisen heller inte drivit ärendet till åtal. Och i detta fall gällde alltså allas likhet inför lagen.

  5. @Dan: Mycket intressant! 🙂

    @Gunnar: Håller med om att den ljusskygga hanteringen från hovet var det egentligt smutsiga, för tidningarna både då och nu kunde det ju ha varit mycket annorlunda. Sex säljer som bekant…Och hur pass medvetna paret Haijby var om vilka krafter Kurt H. kunde tänkas sätta i rörelse eller provocera till handling – i media och i domstol – genom sina inlagor till hovet och andra är väl också svårt att säga så här sjuttio år efteråt.

    (Med ryktena och skriverierna om HMCG på senare år skulle jag nog inte säga att det är kungens och hovets vägran att svara som är problemet *där*, men det är en härva som jag tycker är väsentligen skapad av media på ren spekulation, svajiga insinuationer och överdrifter. Inte för att kungen är något dygdemönster, men man använder hans litet märkliga offentliga roll för att blåsa upp en höna av en fjäder.)

    Man kan också notera att drottning Victorias möjliga förälskelse i Axel Munthe, eller ännu värre hennes försök att få in Sverige på Tysklands sida i första världskriget, genom agerande bakom kulisserna även när hon hade en halvofficiell roll, aldrig har varit lika omsusat av skandalvibbar som Gustav V/Haijby

  6. Magnus, jag kan nämna att i brevet jag skrev till riksmarskalken för att få se dagböckerna (och som kungen personligen senare beviljade) skrev jag att frågan inte gäller om V-Gurra var gay eller ej. Den saken kan man nämligen lätt bevisa ur andra källor. I Tage Erlanders dagbok finns exempelvis ett belysande exempel. Familjen Erlander var personliga vänner med kungens kammartjänare Nils Lantz och hans hustru. Dagboken berättar om deras umgänge, bland annat att de gick på Karl Gerhards revy tillsammans. Och Lantz berättade för Erlander att han många gånger haft svårt att värja sig för kungens handgripliga flirter. Han hade sagt “Men Ers Majestät, jag är gift”. Och kungen svarade “Det gör inget. Det är jag med”.
    Om man slutar hymla med den saken, gör man kungens eftermäle en stor tjänst. Maths Heuman, som skrev en bok om Haijby 1978 framställer kungen som gammal, orkeslös och halvsenil, för att visa att Haijbys påståenden om den då 75-årigen monarken inte kunde stämma. Men det är Heumans bild som inte stämmer. Kungen spelade tennis till 88 års ålder och Erlanders dagbok visar också att han följde med på konseljerna ända fram till våren 1950, då han var 92 år.

  7. Vad i hela friden *gick* karl’n på…? Vermouth och Saxifraga? Receptet skulle vara bra att ha, nån gång…

  8. Han åt jättelika frukostar: Både te och kaffe i stora muggar, massor av rostat bröd med marmelad, gröt, köttpålägg och ost, samt några kokta ägg. Det tog flera timmar, allt medan han läste landets alla dagstidningar. Han rökte oavbrutet och söp ganska tappert. Det kanske kan lanseras som en ny hälsodiet?

  9. Allt det, och anorektiker därtill… Ja, ska jag pröva nån diet nån gång så är nog ‘V-Gurra’ den jag väljer…

  10. Min morfar spelade tennis mot V-gurra; ingen man skulle vågat flirta med denne atlet, morfar alltså. Magnus Lundahl, kunglig hovkonditor. Bara så ni vet!

  11. En person som oförskyllt fick en massa kritik i rättsaffärernas kölvatten var justitieministern Herman Zetterberg, för övrigt den som längst varit justitieminister i Sverige. Hans liv var tragiskt. Han tog sitt liv efter ett stormigt äktenskap med Alice och Yngve Lyttkens dotter Ulrika. Jag har träffat flera personer som kände honom och som berättat att han var det vi kallar en verkligt god människa.
    I en debatt om rättsaffärerna i Riksdagen 1953 sa han:
    -Hur var det i Haijbyaffären? Där kommer en person med Haijbys föregående och med hans abnorma sinnesbeskaffenhet och påstår att en rad olagligheter skulle ha begåtts mot honom, Och vad gör man? Gör man processen kort med anklagelserna och lägger ner klagomålen i papperskorgen? Såsom man säkert skulle ha gjort i många andra länder. Nej, man gör en omfattande och samvetsgrann undersökning av hans påståenden.

  12. Utredningssverige…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004