Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Mera död och förskräckelse

Categories: Uncategorized
Tuesday, Sep 17, 2013

Jag visste väl att det var en dum idé att passera sextio. Pensionatet Höstsol töms successivt på boende. Bilar med fördragna gardiner susar iväg på grusgången. En stol står tom vid frukost nästa morgon.

För ett par veckor sedan (fick jag just höra) dog vår gamle vapendragare Leon Whiteson, ärrad legoknekt i de intellektuella förtrupperna Hampstead Irregulars, som vanligtvis bivackerade på det österrikiska kaféet Kukuruz på Haverstock Hill, detta var på 70/80-talen. Som många andra i det sällskapet måste det dock erkännas att Leon ofta talked a better book than he wrote, för att nu vara lite elak.

Det var också hemma hos Leon och Aviva i Los Angeles, långt senare, som jag spenderade en kväll med en av de överlevande från Waco. Leon skulle spökskriva hans memoarer, men jag tror aldrig det kom till, ähm, skott. Mycket underlig kille: det var som att prata med någon på telefon i levande livet – so near and yet so far – som om han hade en slags inbyggd Verfremdungseffekt.

Nej, från och med nu får det fanimej bli roligare på Pressylta. Eller nåt om korv.

10 Responses to “Mera död och förskräckelse”

  1. Usch ja, Gunnar, fy katten, Jag saknar ingen, utom min man. Och min pappa ibland.

    Men häromdan medan jag väntade på bussen kom jag på mig med att räkna på fingrarna hur många Ma-ma Generation nära mig, som dött. Blev 9. Det är inte i det läget man tänker. Vadåra, vad haderu trott?

  2. Leden tunnas ut, kamrat…

  3. Fast det kommer ju nya kamrater – hoppas de/vi lever länge och väl! Salud!

  4. “Begravningarna kommer tätare och tätare
    som vägskyltarna när man närmar sig en stad.”

    (Thomas Tranströmer)

  5. Touché…!

  6. Denna morbida konversation påminner mig om en arbetskamrat som sa, angående framtidsutsikterna, att “visserligen har alla dött hittills, men för min del, man vet ju inte…”

  7. Lennart, min vän, jag tycker inte det är morbiditet att så att säga toucha döden. Att dröja vid den och åma ner sig däremot – kan vara det – M-ordet.

  8. “Efter att jag nu har undertecknat papperen om mina morföräldrars gravrätter har jag fullgjort den uppgift för vilken jag kommit till världen”

    -Selma Lagerlöf i en intervju inför 80-årsdagen 1938, citerad av Elin Wägner.

  9. Gabrielle,
    du har naturligtvis rätt – jag valde fel ord! (morbid: sjuklig, osund, snedvriden, makaber, sjukligt lastbar, patologisk, pervers, dyster, säger synonymordboken…).
    Men jag dröjer ibland vid tanken på döden. Den är inget dåligt sällskap, egentligen. Förr eller senare sitter vi ju där vid schackspelet.

  10. Lennart: Jag har helt nyligen funderat på att skaffa mig en Hamlet-skalle. Memento, du vet.
    Tror att man oupphörligt måste påminna sig om livets korthet. I all fall om man är som jag, stämningsmänniska, twittrare, och totalt renons på präktiga armbågar.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004