Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

I laglöshetens tid

Categories: Kommunism
Thursday, Oct 24, 2013

Man kan peka på många företeelser som, i alla fall delvis, definierar vår samtid och de samhällen vi lever i. Och en del av dessa företeelser är så märkliga att man får tänka igenom dem både en och tre gånger innan man riktigt fattat vidden av dem.

Läsarna har säkert sina egna favoriter, men mina tre-i-topp är (i ingen särskild rangordning) “Flykten från fakta”, det vill säga hur vanligt det blivit att inte bara opinionsbildare utan också våra folkvalda medvetet ignorerar vetenskaplig, empirisk forskning som underlag för sina opinioner och sin politik, särskilt slående förstås inom klimat- och invandringsdebatt; den andra är “Flykten från egenintresset” i de amerikanska valen, dvs. att så stora skikt av befolkningen röstar mot sina egna intressen – vad gäller t.ex. allmän sjukvård – och gör det av rent ideologiska skäl. Man kanske kan kalla det demokratins nordkoreanisering.

Min tredje favorit är “Brottsparadoxen”, den har kallats en av de mest omvälvande samhällsföreteelserna sedan 1800-talet. I så gott som samtliga västerländska demokratier har brottsligheten rasat dramatiskt under de senaste, säg, tjugo åren. I England och Wales har den halverats (!) sedan 1995. Och ingen vet varför. Det går inte att förklara med lagstiftning och politik: de berörda länderna har vitt skilda förutsättningar vad gäller attityder till brott och straff. En del vill peka på utökad abort och bättre mentalvård, starkare bil- och dörrlås, övervakningskameror, och t.o.m. att blyet försvunnit från bensinavgaserna.

Det paradoxala ligger då naturligtvis i att vi samtidigt sett ett dramatiskt ökat kriminellt inslag i en hel rad in- och utrikespolitiska, ekonomiska, finansiella och industriella sfärer. Från åsidosättandet av Genevekonventionen till institutionaliseringen av Abu Ghraib; från försäkringsbluffar och bankbedrägerier till drogmiljardernas inlemmande i världsekonomin; från bruket av illegala vapen (vit fosfor, klusterbomber) till normaliseringen av mord, tortyr och lemlästande. Vår tid präglas i så många hänseenden, inte bara av laglöshet utan av en triumfatorisk, iskallt skrattande laglöshet.

Jag tycker den här paradoxen är utomordentligt brechtiansk till sitt väsen. Jag vet för stunden inte något bättre uttryck för den än en abstract av en amerikansk akademisk uppsats som kom för några år sen.

Despite reports that homeowners are increasingly “walking away” from their mortgages, most homeowners continue to make their payments even when they are significantly underwater. This article suggests that most homeowners choose not to strategically default as a result of two emotional forces: 1) the desire to avoid the shame and guilt of foreclosure; and 2) exaggerated anxiety over foreclosure’s perceived consequences. Moreover, these emotional constraints are actively cultivated by the government and other social control agents in order to encourage homeowners to follow social and moral norms related to the honoring of financial obligations – and to ignore market and legal norms under which strategic default might be both viable and the wisest financial decision. Norms governing homeowner behavior stand in sharp contrast to norms governing lenders, who seek to maximize profits or minimize losses irrespective of concerns of morality or social responsibility. This norm asymmetry leads to distributional inequalities in which individual homeowners shoulder a disproportionate burden from the housing collapse.

Ur “Underwater and Not Walking Away: Shame, Fear and the Social Management of the Housing Crisis” (pdf) av Brent T White vid University of Arizona (2009)

32 Responses to “I laglöshetens tid”

  1. Har tweetat ditt inlägg i dagsens sannings sammanhang.
    https://twitter.com/GabiBjornstrand

  2. Tack, Gabrielle…!

  3. Att brottsligheten sjunker är inget intryck man får om man scannar media lite normalslarvigt. Eller om man ser på såna där hetsiga TV-program där man följer med polisen på riktiga utryckningar (riktigt billig underhållning att producera, men det ger samtidigt publiken en känsla av att brottsligheten stiger och håller på att dränka oss alla). Plus alla de vanliga kriminalserierna …

    Har du några tips om man vill läsa mer om det? Sjunker alla typer av brott lika mycket?

  4. Förs Sveriges del finns ju alltid:
    http://www.bra.se/bra/brott–statistik/brottsutvecklingen-i-sverige.html

  5. Håkan: det är heller inget intryck man får när man studerar alla de ökade resurser polisen ständigt får… Och nej, alla brott sjunker inte lika mycket förstås, men märkbart är att våldsbrott är bland de som sjunkit mest. Vad gäller lästips har jag tyvärr inget specifikt att hänsvisa till, jag kommer dumt nog inte ens ihåg var jag läste de där siffrorna. Ska skärpa mig och se vad jag kommer up med.

  6. Två länkar till The Economist:

    http://www.economist.com/news/leaders/21582004-crime-plunging-rich-world-keep-it-down-governments-should-focus-prevention-not

    http://www.economist.com/news/briefing/21582041-rich-world-seeing-less-and-less-crime-even-face-high-unemployment-and-economic

    En text om fallet USA:

    http://thesocietypages.org/papers/crime-drop/

    Samt en om brittiska mord:

    http://www.bbc.co.uk/news/uk-18900384

  7. Kanske borde jag förtydliga: det du säger är intressant just för att en så stor del av media – medvetet eller omedvetet – säljer på oss motsatt bild, brottsligheten ökar. Om statistiken pekar i motsatt riktning ,,,

  8. Och i vems intresse – som det brukade heta på sextiotalet – ligger det att sprida dessa myter…?

  9. Frågan är hur mycket “brottsligheten” minskat pga att folk insett att det är meningslöst att anmäla? Läser just idag om nya tuffa sparkrav på polisen – kommer säkert att förbättra brottsstatistiken ytterligare.

  10. Visst kan där finnas ett mörkertal, men jag tvivlar på att det skulle inverka mer än marginellt. Och jag tror dessutom att den mesta brottsstatistiken redan faktorerar in sådant.

  11. I vems intresse? Det behöver inte vara en illvillig plan. Det kan lika gärna vara en envis, emotionell missuppfattning: det känns som om brottsligheten stiger, alla aktörer känner det, och de siffror som talar för motsatsen når helt enkelt inte in.

  12. Håkan: det är så sant. Men det finns ju också en slags “Fear Industry”, som den kallats, i olika mediala sammanhang, och då inte bara i samband med jihadisk terrorism. Till exempel försäkringsbolagen har säkert inget emot att vi fortsätter skrämma upp oss själva vad gäller egendomsbrottens omfattning, trots att också de har minskat.

  13. Ok. Brottsligheten sjunker har Sarnecki sagt i alla år han suttit i br.f.b Rådet. Men jag tror som Bengt att det finns en ökande dold brottlsighet. Meningslöst att anmäla cykelstölder OCH skolledare.
    Samt har det här året i Sve. varit vapenåret: Dråp och mord, Gbg, Malmö, samt flera polis”dråp” på brottslingar.
    Inte expert, och inte åsiktsfmono, men – som vanligt – det känns inte som om våldsbrott sjunker: Inte våldtäkt, olaga hot, skottlossning, misshandel. Samt då överklassbrotten som du nämner.
    Däremot finns det så klart brott som sjunker i statistisk balans med bättre välfärd. Globalt sett.
    Hej!

  14. Ja, ingen av oss är väl direkt expert på det här området, men låt mig bara lägga till ett par allmäna reflektioner, Gabrielle.

    Mörkertal och dold brottslighet tror jag som sagt också existerar, men för att detta överhuvudtaget ska vara signifikativt så måste den dolda brottsligheten då ökat i takt med att den öppna, rapporterade brottsligheten minskat. För om proportionen dold brottslighet i stort sett varit densamma de senaste decennierna – vilket verkar rimligt att anta – så kvarstår ändå den sjunkande brottsligheten de senaste 20 åren som oerhört anmärkningsvärd.

    Det “känns inte” som om våldsbrott sjunker, säger du. Och det är väl just det som är kruxet med brottsligheten och hur den medialiseras.

    Att brottsligheten sjunker med bättre välfärd må vara sant, men just den här statistiken är ju så ögonbrynshöjande eftersom reduktionen skett parallellt med just att välfärdssamhällena monterats ner, eller i alla fall allvarligt skurits tillbaka.

  15. “om proportionen dold brottslighet i stort sett varit densamma de senaste decennierna”
    Ja, som inte varande krim-expert får man ju höfta; men en stor del kriminalitet som ligger i mörkertalet har definitivt ökat med öppna gränser: Trafficking, försvunna barn, inte helt verifierbart, men en skräck för Rädda Barnen och Ecpat. Liksom sexturism på andra platser och dess konsekvenser, som inte syns i statistik. Kanske flyttar brotten delvis utomlands, precis som skattesmitarna?

    Därtill flick-och-pojk-missbruk via nätet,. Stort mörkertal.
    Min idé är att öppet boxarvåld och tjuveri minskat (övervakningskameror mm) och som nån sa; folk sitter hemma och spelar våldsamma dataspel i stället. Men att den dolda kriminaliteten är både sexistisk och klassiskt slavägarmässig: mot barn, kvinnor, haremskvinnor och andra utsugarbara grupper. Inklusive utsugningen och skattesmitningen i den avreglerade bostadsmarknaden. Aka Fin-fixar-krim.

    De där lite för ljusa tonfallen tror jag inte på. Det finns politik i det också.

  16. Instämmer helt med Gabrielle. “Det finns politik i det också”.

    Hanne Kjöller är kanske ingen auktoritet att åberopa i dessa dagar men hon beskriver idag det “olaga hot” som motorcykelgäng och andra kriminella organisationer utan påföljd får bedriva i rättegångssalar och även i snabbköp. Sånt kommer inte med i brottsstatistiken.

    Jg är väl ingen expert “på det här området” som Gunnar skriver men statistik vet jag en hel del om. Den har säkert inte “faktorerat in” missvisningar. Den officiella statistiken ger rådata -sedan är det en uppgift för vetenskap och analytiker att analysera och justera. Men eftersom ökad brottslighet på flera mråden åtminstone i Sverige skulle strida mot allmän konsensus är det nog inte många som har lust att borra i denna gyttja.

    Speciellt egendomsbrott är djupt nerprioriterade (i Sverige i vart fall) . De kommer nog med i brottsstatistiken endast om det kan bli ett försäkringsfall. Och om nån tjej ramlar nerfrån en balkong – hur kan man klassa det som ett brott när man vet hur eftersatta balkongreparationerna är?
    .

  17. “Frågan är hur mycket “brottsligheten” minskat pga att folk insett att det är meningslöst att anmäla?”

    I NTU där man frågar folk så har både egendomsbrott och personbrott fallit sen 2005 (bedrägeri den enda kategori som gått upp, cykelstölder den enda kategori där benägenheten att anmäla gått ner). Och uppklarandeprocenten är förhållandevis konstant (trots ökade resurser) så det verkar ju inte heller finnas någon trend mot att folk i högre utsträckning struntar i att anmäla brott som polisen ändå aldrig gör något åt…

  18. Håller nog med Bengt här: i många lägen motiveras anmälningar främst av att man måste anmäla för att kunna få ut något på försäkringen – finns inte det med i bilden och man inte tror att polisen kommer att uppnå några resultat, ja, då avstår många från att anmäla.

    Och visst, egendomsbrott (stöld, bedrägeri, häleri, rån etc) är tredjeklassens brottslighet för svensk polis. Man kan tillägga att den svenska rättvisan verkar helt tandlös när det gäller grövre ekonomisk brottslighet. Sedan Trustoraffären har i stort sett alla kunnat snacka sig fria.

    Och ja, tyvärr finns det en disig politisk konsensus kring somliga frågor som gör det obekvämt att börja diskutera ifall brottsligheten har ökat, eller varför polis och domstolar är så pass ineffektiva.

  19. Relaterat: http://www.dn.se/nyheter/varlden/varlden-battre-an-vad-du-tror/

  20. Fredrik, “det finns nog bara politik i det där”…! (sorry, couldn’t resist)

  21. @ Gunnar @ Fredrik. Visst. Vi lever i den bästa av alla tänkbara världar. Gud skulle icke ha skapat v ärlden, om den icke vore den bästa av alla möjliga. Eller som min sentida kollega fru Lenngren sade:

    Vår värld, min Betty, är ändå
    Den allrabästa värld man äger.

    Er broder i optimismens rosiga skimmer.

    Dr. Pangloss

  22. @Fredrik: jo, jag såg också den där artikeln om att världen blivit bättre än många tror. Tillåter mig helt oförskämt att anse att en del påståenden där borde ha skickats raka vägen till SVD:s faktakoll för närmare inspektion, och att det hela är… “just politics”. Eller trixande med statistik.

    Vi lever nog i vad Richard Sennett för sisådär trettio år sedan beskrev som “the fall of public man”, de offentliga arenornas och medborgarens erosion. Att det i princip har blivit hundra gånger lättare att nå ut med renodlat privata funderingar, vurmer, påhopp och självmarknadsföring ändrar inte på detta.

  23. Jag ska försöka sammanfatta min ståndpunkt när mina arbetsdagar är över (på måndag). Men under tiden får ni fanimej komma upp med bättre argument mot allmänt accepterad statistik än emotioner, infall och referenser till gångna tiders teoretiker. Skärp er, gubbar (och gummor)!

  24. Du underskattar oss. Läs en gång till. De öppna gränserna för trafficking och narkotika är helt flodaktigt okontrollerbara. Och Mark Twain hade rätt, statistik är (ofta) bara en annan sorts lögn. Lite respekt tycker jag du ska ha för den ende i sällskapet som faktiskt sysslat med det, nämligen Bengt.

    Och så kan du ju hälsa på hos Rosenkavaljeren Rosling, som är global optimist. Jag gillar honom. Men den svarta marknaden för kvinnor, knark, utsugen arbetskraft, bostadsfixeri hamnar inte svart på vitt i krimlängderna. Därom är jag övertygad.

  25. Det där var förstås menat med räven i ögat, eller vad det heter… Men jag undrar om ni inte blandar ihop det moraliskt förkastliga i t.ex. trafficking med dess ev. statistiska relevans. Jag ska försöka leta fram fler siffror, dock… Under tiden, ha en bra Atlantstorm.

  26. Kolla Ecpats siffror. t.ex. och Inte krimstatistiken då ; )

  27. Däri döljer sig också min idé att en hel del snusk/knark/våld flyttar utomlands på “semester” från EU-ländernas goda rykte.

  28. Att tidningar, åsiktsmånglare och tankesmedjor ofta hanterar statistik på ett manipulativt sätt, eller lutar sig mot statistik som delvis kokats ihop av folk som själva är part i målet, är ingen hemlighet.

    Den sortens “sann” statistik kan också utgöra en vanlig byggsten i faktoider eller ren bluff. Och som Gunnar påpekar på de första raderna av inlägget, att kasta fram rena bluffpåståenden eller saker som man uppriktigt sagt har snutit fram ur bakdelen är ofta en del av debattkulturen idag.

  29. Att brottsligheten sjunker är inget konstigt. Förr var folk tvungna att hänga ute för att träffa andra människor, det gav utrymme för konflikter. Numera är folk dels ute mycket mindre totalt, man kan umgås på nätet i stället och folk behöver inte hänga ute för att träffa andra, vi har mobiltelefoner och kan träffas utan att alla skall komma till torget vid en viss bestämd tid.

    Den fösta punkten “Flykten från fakta”, omfattar väl egentligen också punkten “Brottsparadoxen”. Om journalister inte ignorerade vetenskaplig, empirisk forskning, så skulle vi inte ha en brottsparadox! Tidigare hade de flesta medier utbildade vetenskapsjournalister, som förde en mycket ojämn kamp för att föra ut fakta . Men trenden går mot att alla journalister skall kunna skriva om allt, och resultatet blir att ingen journalist kan skriva om något! Vi får en tabloidisering av alla medier.

  30. En annan paradox är ju att den här utkavlingen och avprofessionaliseringen av journalistiken (i betydelsen att texterna blir mer och mer lättviktiga, oprecisa och, ärligt talat, journalisterna framstår som allt mer storordiga och lättlurade) har inträtt samtidigt som kravet att journalister ska ha *utbildning* som just journalister har etablerats på bred front. De som skrev i tidningar på 40-, 50-, 60-talen hade inte journalistutbildning, inte ens för den tidens “åsiktsjournalister” och litteraturkritiker krävdes det att man skulle ha en pol.mag eller fil.lic. Det viktiga var ofta att man visade en tydlig förmåga att skriva, hunger, aptit på nyheter och gott omdöme.

    Idag stoltserar de flesta större svenska tidningar med at de kräver journalistexamen till och med för kortare vikariat, men examen är i princip mest en inträdesbiljett för att få vara med och slåss om jobben. Man ser inte speciellt många tecken på att det folk lärt sig på utbildningen eller från gästföreläsarna sedan kommer till användning i det dagliga knoget i mediafabriken.

  31. Jag har just lagt upp en separat post som ett PS till det här inlägget.

  32. Om någon behövde en illustration till vad för slags “just politics” som rörde sig under DN:s “ni vet inte hur bra det har blivit”-svep häromdagen så ges den här: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/de-lata-utopisterna/

    Utan att egentligen behöva formulera det som argument i sig, placeras behändigt både Malalah, saudiska kvinnor som kämpar för rätten att få köra bil och (säkerligen) den iranska oppositionen i samma låda som typ Cameron, Juncker och Reinfeldt och deras slimmade politik. Rena turen att inte Nelson Mandela också kom med och reducerades till ett alibi för andra. Anonymt skrivet,. naturligtvis. Ska vi gissa på Erik Helmerson?

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004