Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Svenskan och Palmemordet

Thursday, Feb 27, 2014

So, that’s it, is it…?

Svenskans Palmejournalistik senaste veckan flög upp som en skinande ballong över Katarinahissen, till världens storögda fascination – och landade några dagar senare på Gärdet, i en fladdrig och lufttom gummisarkofag, i form av en intervju med Leif GW Persson.

Den har nu totalt försvunnit från förstasidorna. Man får faktiskt söka efter den för att hitta den.

Oy weh… Jag har efter alla dessa år kommit fram till synpunkten att problemet med Palmemordet inte alls är polisens bristfällighet. Det är det minsta av våra problem. Det stora, epokgörande problemet är pressens bristfällighet, och har varit det ända sedan 28 februari 1986. Pressen fick en uppgift att undersöka. De klarade den inte.

Det i ögonblicket tydligaste exemplet på det är att Leif GW Persson gått från att håna allt som hade med polisspåret att göra till att skriva romaner “baserade” på andras mångåriga forskning på just det området. Låt mig här än en gång flika in min åsikt att så länge Sverige har kvar sina uppenbara drag av bondesamhälle kommer vi för alltid att dras med bondfångare som Leif GW Persson och Jan Guillou.

Stieg Larssons undersökningar kring Bertil Wedin har varit allmängods sedan Proletären fick tag i dem och publicerade dem 1987. Jag är inte ens i närheten av att vara undersökande journalist, långt mindre en antifascistisk hjälte som Larsson, men det här kan inte vara nyheter när jag själv satt på dom vid det laget…

(Utan, vill säga, att veta att det var just Stieg Larsson som lång bakom mycket av dem, det ska erkännas. Dock. Hans intima kontakter med Searchlight är naturliga, med tanke på vad Expo var, men det gör mig också misstänksam. Searchlight hade – milt uttryckt – massor av konstiga agendor dom ville pusha, bland annat insisterade de under just de här åren att Turkiets Gråa Vargar skulle varit inblandade. Deras bindningar till MI5 har heller aldrig blivit riktigt klargjorda.)

Tvärtom, SvD berättar inte allt. Wedin var bl.a. ytterligt verksam i planterandet av kurdspåret hos Palmegruppen i samma veva. Det är snarast det som borde intresserat SvD-journalisterna, och att de inte frågade honom om det får man väl hänföra till ett generationsskifte i svensk journalistik. Man läser inte läggen tillräckligt noggrant.

Och att Alf Enerström inte hade alibi på mordkvällen, och ägde ett vapen som kanske var en Smith & Wesson… Det är ungefär lika relevant som att Bertil Wedin – the ultimate bagman – skulle varit inblandad. Vi vet redan att många högerextrema var ute på stan den kvällen Palme mördades, alla visste att “nåt var på gång”. Det gör ingen av dem skyldig.

So this is it… Tjugoåtta år senare, och vi hittar några arkivspår, som strikt talat enbart har historiskt intresse. Ett alibi stämmer inte. En man ägde en pistol. En expert uttalar sig. Phut-phut, som tåget sa.

2 Responses to “Svenskan och Palmemordet”

  1. Enerström är väl ungefär den sista person en supponerad svensk Palmesammansvärjning runt 1985 skulle velat ha med på någon slags central plats. Ingen i Sverige hade varit mer offentlig med sin antipati mot Palme än han, och dessutom gjorde han ju ett visst histrioniskt och instabilt intryck; att ha med honom hade varit att nästan be om att få besök av polisen efter eller till och med före ett attentat.

    Men det är klart, som du antyder: många yngre reportrar som sitter på Svenskan, DN, SVT, Aftonbladet och andra ställen idag har nog tämligen dimmiga begrepp om hur det såg ut åren närmast efter Palmemordet (eller medialt, mentalt och politiskt under hans sista år), vad som skrevs och hur det såg ut. Man har sett gamla arkivbilder med Hans Holmér som viftar med en Smith and Wesson, man har läst en del sammandrag och Leif GW:s böcker men det ger inte någon speciellt bra grund att stå på.

    Till och med att folk ska ha sprungit omkring och talat i walkie-talkies ter sig ju litet exotiskt idag. Nästa generation reportrar kommer att undra ifall folk inte hade mobiltelefoner – de första riktiga mobilerna dök ju upp på marknaden redan mot slutet av 80-talet.

  2. […] det nån som vet varför jag just idag får en herrans massa träffar på min nyliga post om Svenskan och Palmemordet…? De har inga “referring links”, någon av dem… Bara […]

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004