Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Marowitz in memoriam

Categories: Kulturellt
Friday, May 9, 2014

Charles Marowitz var en rolig jävel (som just gått och dött, 80 år gammal, runa här). Hans uppsättningar på Open Space Theatre och, sedemera, The Roundhouse på 1960-talet och framåt har blivit legendariska för de vansinniga friheter han tog sig och de vilda åthävor han insisterade på, ofta explicita sexscener där de, mer eller mindre, hörde hemma. Han var förstås också legendariskt omöjlig att samarbeta med.

När jag kom till London i början av 70-talet hade jag stora ambitioner i bagaget (för ska man ha ambitioner kan de ju lika gärna vara stora). Bland annat tänkte jag regissera en TV-uppsättning av Strindbergs ‘Paria’ där X och Y skulle spelas av samma skådespelare – faktum är, jag tycker fortfarande inte det är sån dum idé, när man tänker på det… Jag hade till och med gjort en egen engelsk översättning av den, i avsikt att få den att låta mindre litterär och mer vernacular, mer modern än t.ex. Michael Meyers version.

Ung och dum som jag var skrev jag ett brev till Michael Meyer med några allmäna frågor och synpunkter, och fick ett otroligt snorkigt svar där han varnade mig för att inkräkta på existerande översättningar, dvs. på hans revir. Jag blev förstås lite ställd. Men så hade jag läst att Marowitz nyligen också rykt ihop med Meyer, jag kommer inte ihåg vilken Strindbergpjäs det var fråga om, så jag kontaktade Marowitz och bad om råd och fick i princip svaret, “Fuck Meyer, do your own thing…”.

Och det gjorde jag väl också, om inte annat så i den meningen att det aldrig blev av med nån TV-uppsättning av Paria… Skådespelaren Robert Hardy var intresserad av att åta sig rollerna, och genom hans försorg hamnade projektet till slut på något skrivbord på BBC. Men en blåsig dag öppnade någon fönstret och alla papprena spreds för vinden, never to be seen again

Nästa avsnitt: “Hur jag tacklade oljekrisen 1973”.

6 Responses to “Marowitz in memoriam”

  1. Ha ha ha, Gunnar, när kommer nästa avsnitt? Tuggar spiltan.

  2. Svarsbrevet från Meyer skulle man gärna vilja läsa. Han blev många år senare helnitad av Jan Myrdal för sin biografi över Strindberg (där han eh, tycks ha bedömt vår svenske titan utifrån de måttstockar man brukar använda för Trollope, Flaubert eller Austen).

  3. Ja, jag läste Myrdal om det där. Meyer var dessutom stendöv för Strindberg som prosaist, dvs roman- och novellförfattare, polemiker, etc… Vilket bara det diskvalificerar honom i mina ögon… Jag har alltid misstänkt att Meyer helt enkelt inte var särskilt bra på svenska.

  4. Meyer var säkert bättre på norska. Som de flesta britter föredrog han väl Ibsen framför Strindberg.

  5. Såna här kåserier skrivs inte längre! (Jo, det gör de tydligen. Vilken lycka!)

  6. Ni är allt för älskvärd, min herre… It’s just an old dress I threw on…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004