Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Frankrike och Förintelsen

Categories: Uncategorized
Monday, Aug 25, 2014

Frankrike hade varit ett generöst asylland. Människor som flytt undan Franco och Hitler hade fått asyl i Frankrike. Landet var inte heller antisemitiskt. När judarna i den ockuperade delen av Frankrike tvingades bära gul stjärna sågs snart andra fransmän bära gula blommor och gula näsdukar i knapphål och bröstfickor. Medlemmar av studentföreningar bar på tygkassar med ordet “Juif” på. Till polisen sa ungdomarna att ordet stod för “Jeunesse Universitaire Intellectuelle Français”.

Så skriver Jesús Alcalá i en understreckare idag. Och det vill man ju gärna tro är sant. Men jag vet bestämt att jag har läst, vid ett flertal tillfällen, den uppfattningen att om kunniga bedömare av antisemitismen någon gång under mellankrigsperioden (*) skulle förutspått var i Europa en organiserad judeförintelse skulle äga rum, så skulle nästan alla sagt Frankrike, inte Tyskland. Detta därför att den allmänna bedömningen var att judarna var för väl integrerade Tyskland, medan de i Frankrike sågs mycket mer som främlingar.

Tyvärr hittar jag just nu inga källhänvisningar jag kan åberopa, men jag tror att en av dem finns i Jean-Paul Sartres ‘Portrait of the Anti-Semite’ från 1948. Kanske någon vet mer?

(*) Sorry, en liten rättelse: jag tror inte man menade “någon gång under mellankrigsperioden”, som jag skrev där, utan snarare vid och strax efter sekelskiftet, då alltså med Dreyfusaffären i färskt – eller unket – minne.

7 Responses to “Frankrike och Förintelsen”

  1. Värd att kolla upp i sammanhanget: den brittiske historikern Wassersteins bok “On the eve” (as in eve of destruction) om Europas judar åren före andra världskriget. Antisemitismen växte överallt: Polen, Grekland, Sovjet … Vem som hade gjort vad om inte Hitler hade hunnit först kan man fundera över.

    Ego-reklam: jag skrev om boken här.
    http://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/skymning-over-ett-forflutet-europa-1951355.aspx

  2. Antisemitism är ju notoriskt svårt att hitta bra och säkra (okontroversiella) operativa definitioner på, så länge den inte går omkring och bildar extremistiska partier, men det är nog ingen tvekan om att Frankrike fram på 30-talet hade massvis med korruption under ytan och en allt starkare tendens att medelklassen i tysthet undandrog republiken sitt förtroende. Ett samhälle och en demokrati som började ruttna inifrån alltså, ungefär som i Tyskland runt 1930, bara under litet mindre våldsamma och teatrala former. Och den sortens sönderfall gynnade ganska säkert antisemitismen.

    När Vichyfrankrike kom på plats var det många som helhjärtat stödde den nya regimen och samarbetet med Tredje riket. Och inte endast som en nationell nödutgång.

  3. Jag blev bara så ställd inför det där påståendet “Landet var inte heller antisemitiskt.” Jag vet inget land som kan göra ett sådant fantastiskt anspråk på total fördomsfrihet vad gäller judar, bortsett – möjligtvis – från Israel. Allraminst ett Frankrike som alltså hade Dreyfusaffären inte långt bakom sig, som hade Charles Maurras och Action Francaise alldeles inpå sig, och som hade Céline och Drieu La Rochelle flitigt skrivande under tiden… Hmmm – i allra högsta grad hmmm…

  4. Och rent konkret: fransk polis samarbetade med tyskarna, samlade ihop judar och skickade dem österut. I Paris användes arenan Vélodrome d’Hiver som uppsamlingsplats:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Vel%27_d%27Hiv_Roundup

  5. Har aldrig hört talas om sådana filosemitiska yttringar i det ockuperade Frankrike. Tvärtom, som Håkan så riktigt påpekar, samarbetade man med tyskarna. Vichys statsminister Pierre Laval erbjöd t ex nazisterna fyra tusen judiska barn, som tyskarna inte sens frågade efter.

    Myten om det franska motståndet lever visst vidare, trots Marcel Ophuls Le Chagrin et la pitié…

  6. Historien om att studenter bar gula näsdular eller tygkassar med “JUIF” på och sedan skojade om att det var en akronym för något helt annat låter som en typisk senare anekdot. Eller en variant på klintbergaren om att kung Christian av Danmark skulle ha satt på sig en gul davidsstjärna vid sina morgonritter i Köpenhamn under kriget (en historia som framför allt berättats i USA, inte i Skandinavien)

  7. Om du rotar lite i Google Books hittar du några referenser till *badges* med texten JUIF, med (samtida?) radiosändningar från BBC i London som ursprunglig källa. Fast nog mer i sammanhanget “vissa protesterade, andra hängde glatt på” än något annat.

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004