Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Norra Kentkusten, tröstlösheten och Ukip

Categories: Brittiskt allmänt
Friday, Nov 21, 2014

Som väntat vann Ukip gårdagens fyllnadsval i valkretsen Rochester and Strood. Dock inte med så stor marginal som de själva hade förutspått, “bara” 2900 röster (i en förut bombsäker konservativ parlamentssits). Det är pinsamt för David Cameron, ännu värre för Ed Miliband (även om Labour fick fler röster än De Gröna) och värst av allt för LibDems.

Men jag ville egentligen inte skriva om politiken här, utan snarare om den här biten av England, norra Kentkusten. För att få ett begrepp om var vi befinner oss, se W’s karta i artikeln om Rochester and Stroods valkrets. Det är alltså rakt österut från London räknat, på sydsidan av Themsens inlopp. Jag har alltid gillat de här trakterna, och har många gånger tagit dagsutflykter hit.

Det är vad man kan kalla en (före detta) “arbetande kust”, med lyftkranar och oljigt vatten och nedgångna kvarter, snarare än en “rekreativ kust” med pirer och enarmade banditer och B&B’s

Framför allt då Chatham, där de byggde skeppen som ruled the waves. Whitstable, hur trevligt som helst, är i grunden ett fiskesamhälle, berömt för sina ostron. Rochester självt är förstås Dickens: inte bara bodde han på Gads Hill i närheten, Pickwickklubbens första resa var ju med the Rochester coach från Charing Cross. Och så Strindberg, förstås, som bodde en tid i Gravesend under sitt enda Englandsbesök.

Men det är framför allt detta att den här kustbiten inte är gullig eller pittoresk som avgör saken för mig. Det är hit många Londonbor flyttar när omständigheterna kräver det, för det är fortfarande ganska billigt att hyra och köpa. Jag har själv funderat på det. Men med en ny snabbtågservice från St Pancras har gentrifieringen börjat hota, dessvärre. London äter ju upp allting omkring sig.

I alla fall, för att återvända till dagspolitiken, det här är generiska Ukip-trakter. Nergånget, vitt, avlagd arbetarklass, utflyttad ungdom, bidragskultur, ressentiment.

Nigel Farage ska själv nästa maj ställa upp i valkretsen Isle of Thanet. Dit kommer man när man åker vidare österut och hamnar på Kents östkust, med Margate, Broadstairs och Ramsgate som centralorter. Jag har skrivit om den biten förut, tror jag. Därifrån kan man bland annat studera Vattenfalls stora vindenergifarm ute på Goodwin Sands.

Men då är vi inne på mer rekreativ kust. Fast det är så klart lika förfallet och tröstlöst som den f.d. arbetande kusten.

Jag fastnar plötsligt för ordet “tröstlös”. Är inte Ukip (och är inte SD?) ett tröstlöshetens parti?

10 Responses to “Norra Kentkusten, tröstlösheten och Ukip”

  1. Spännande för mig att du nämner Gravesend. Det var nämligen den första utländska och då naturligtvis engelska ort som jag besökte som “sjöman” i början av 1954 Man kunde då ta tåget (?) in till det spännande London där jag på sjömanskyrkan ffg såg TV (12”?) och drack Cocacola. Det var året efter kröningen och man kunde köpa konfektburkar med Bettans bild som jag fortfarande har kvar liksom ett vykort föreställande “Gravesend Pleasure Garden.”

    Sedan blev det Liverpool och där hänger en bit av mitt (frusna) hjärta fortfarande kvar.

    Nu har det här ju ingenting med UKIP att göra och kanske är det alltför personligt men det knäppte liksom till i en av själens ostämda strängar (om jag säger så) när jag läste ditt inlägg.

  2. Underbart, Bengt O, precis vad jag var ute efter. Men jösses, du måste ju vara äldre än Gud om du var sjöman 1954…?!

  3. Jo det är nog så. Får jag inte vara med nu?

  4. Du tar rullatorplatsen i startevan. Inga problem.

  5. Å, vad din Londonbok kommer att bli bra inser jag nu.

    Mig lockar inte politiken till ett enda förhastat yttrande så här sent. Men varför ska jag hindras att älska den andra sidan av Kent, där jag varit minst två gånger. Canterbury, Dover, katedral och slott och universitet, och gamla tudorgator och fan så trevligt.
    Bodde lustigt nog på ett *hotell* i Canterbury som året efter Abbas nedslag i världshistorien tagit just namnet Abba. Det var rått, som överallt.
    Dessutom besökte jag ett dygn ett Franciskanerkloster i Kent, The friars nånting. De var ofarliga och det var deras keramik jag fick med mig hem, som ännu står i mitt köksfönster. Jäklar, du fick miig att längta till England. Stort, med tanke på att vi har erat skitväder här sen en månad.

  6. För att vara riktigt ärlig så tror jag min förkärlek för områden som Medway mycket har att göra med att min generation känner sig kulturellt hemma i nedrustad och nedrostad industrialism, i Ukip-områden alltså. Det var därför scenografin i Alien gjorde sånt stort intryck på oss. Det är ställen där man kan anamma lite av Jean-Louis Trintignant, dra på sig ett gandhiskynke, sätta ciggen i mungipan, gå ut i det strilande regnet och mumla nånting om meningslöshet. It looks good from a distance.

  7. G hade en artikel som jag inte orkar leta efter just nu om hur UKIP-folk i allmänhet tyckte att allt var mycket bättre för 30 år sen. Typ 1984 var så bra det kunde bli, när datorer knappt fanns och man bara hade ett par tv-kanaler att välja på, och innan internet och ökad rörlighet över gränserna och dagens ungdom har gjort allting så jäkla rörigt. Har lite samma känsla när jag hör SD:are beklaga sig om livet.

  8. Ja, och en ännu färskare studie, som Owen Jones skriver om idag (http://www.theguardian.com/politics/commentisfree/2014/nov/21/rochester-byelection-beliefs-of-ukip-voters) berättar att det är ett slags Tea Party-stuk på gång. Majoriteten av Ukips röstare vill ha rättvisa, taxera de rika, hälsovården garanterad, osv, och vill ha detta från politiker som “inte är som de andra”.

    Ukip finansieras av f.d. torybankirer, deras ledargarnityr är ärkethatcherister som vill skära ner NHS, vill ha skattelättnader för de rika och vill skära ner på lönearbetares rättigheter, om dom nu går att skära ner något mer. Det verkar vara en del av den globala trenden att de fattiga röstar rakt emot sina egna intressen, av helt och hållet ideologiska skäl. Unbefuckinglievable.

  9. Det där sista du skrev om Ukip var ju fruktansvärt bra info. Snälla gör en artikel om det och skicka till någon av de sovande svenska tidningarna.

    Det intressanta .- märkte jag ikväll – är att en viss sorts *begåvad* höger nu undrar var alla värden och urkonservativa moraliteter tagit vägen, as MUF goes soft. Men det är alltså till Ukip de gått. Liksom man i Sverige enl statistiker säger att NyaMs högerfalang gått till SD. Så de *begåvade* får väl leta i de trakterna då.

  10. Sverige skulle (liksom USA) verkligen behöva en intelligent konservativ höger med litet tyngd, närvaro, hederlighet och ansvar – en högerfalang som å ena sidan inte bara var som Timbro men å andra sidan inte heller beredd att sälja ut till den mer ruffiga smutshögern. Visst, det är en motpol som behövs för att debattklimatet inte ska bli alltför halt, glatt och enkelriktat.

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004