En nydesignad Evening Standard – sorry: “London” Evening Standard – är ute. Och den är, ironiskt nog, gratis. Men bara för idag. Och, jodå, det är mycket “vita ytor” igen. Det ska ju kännas “luftigt” nuförtiden. Fast jag har börjat luta åt åsikten att de vita ytorna egentligen är till för att ge medborgarjournalisterna plats att pränta in sina egna artiklar… Paradnumret är en specialskriven essä av Tom Wolfe om – guess what? – rika människor (ej nätad, vad jag kan se).

Men förra chefredaktören Veronica Wadley sågar sin nygamla tidning i Guardian, vari också hennes efterträdare Geordie Greig intervjuas.

Evening Standard ber om ursäkt i sin nya annonskampanj. Som följd av en marknadsundersökning säger man sorry – inte som Expressen i sina svåraste stunder, sorry för att vi existerar – utan sorry för att vi varit så negativa, slappa och förutsägbara. Men orden “Evening Standard” förekommer inte på annonserna, bara Erosskulpturen, deras symbol. Vilket väl är lite – how you say? – “pudel”…

Idag kommer Londons-enda-kvällstidning Evening Standard ut ffg under Lebedevs ägarskap och Geordie Greigs chefredaktörskap (GG tidigare redaktör för Tatler, en slags Kamratposten för the ra-ra crowd). “Från idag,” säger man i ett ledarstick, “kommer denna tidning att ha en i grunden optimistisk syn på livet, på London och på londonborna.” [Huruvida detta inkluderar Andres Lokko vill man inte precisera].

Och det vore ju välkommet om tidningen äntligen ville följa mitt gamla råd om att sluta vara eftermiddagens sura uppstötning av morgonens Daily Mail: man tycker sig faktiskt ana i kommentaren att förorterna inte längre kommer att vara tidningens enda politisk-moraliska referent, och att urspårningar som Andrew Gilligans vendetta mot Ken inför borgmästarvalet inte längre kommer att få ske.

Och, faktiskt, dagens nummer innehåller en hel del positiva nyheter, bland annat att Carla Bruni lägger ner sin sångkarriär. Tjosan.

Alexander Lebedev har idag köpt Londons enda kvällstidning Evening Standard för en kostnad av £1, dvs. dubbelt så mycket som ett lösnummer kostar. Alla tidningar utom Evening Standard har nu rapporterat saken.

Det har alltså länge gått dåligt för ES, inte minst beroende på gratistidningarna, och ägarna Rothermere har väl aldrig haft samma aggressiva revirtänkande om den som dom har om Daily Mail och dess söndagssyster. Men även i denna tidningsekonomiska jämmerdal är det svårt att förstå hur man kan så fatalt kan misslyckas med en tidning som sitter i en mer eller mindre oantastlig monopolsituation. Den borde för länge, länge sen ha ryckt upp sig redaktionellt och lämnat sin ingrodda förtortskaraktär bakom sig, för att i stället bli en rivig och träffsäker kosmopolit i kosmopolen London. ES:s roll i Boris Johnsons seger i borgmästarvalet var på sätt och vis en journalistisk dödsstöt uppklädd till triumf.