“Det är ovanligt lätt att älska Italien. Kanske särskilt för alla oss på spontanitet svältfödda svenskar, som förvandlat Det Italienska till ett emblem för charmfullt och chict bohemeri – ett slags imaginär, internationell filial till Österlen.”

Björn Wiman skriver idag om Italien och Roberto Saviano, men mest om Italien, på Expressens kultursida. Han nämner mozzarella tre gånger. Dessutom rucola, ciabatta och balsamvinäger, och så persikor då. Det är en konstig text, en slags bakvänd researtikel: “Italien -inte bara Vespa och Volare!”

Jag undrar hur många läsare nuförtiden, särskilt kultursidesläsare, går omkring med dessa arkadiska mozzarelladimmor (eh?) för ögonen när de föreställer sig Italien. Ingressen till artikeln – förmodligen inte författad av Wiman själv – säger att Expressens kulturchef “förundras över världens tystnad om den italienska neofascismen”. 

Är man intresserad av Italien så ligger väl inget ämne högre på dagordningen just nu, i synnerhet varför – vilket Wiman inte tycks förundras över – varför så många italienare insisterar på att rösta in dessa skurkar.