Och det är läge för att tycka jävligt synd om mig, faktiskt. Jag sitter sedan gårdagen invirad i tretton meter snorig fetvadd, med en röst som tutan på bogsersbåt’n på Ångermanälven, och en hjärna som unken mesost i lovart.

Hur som haver, ever onwards and upwards… I afton klockan 18:00 GMT stängs som bekant portarna för tävlingsbidrag till “Typiskt, sa Lenin”. Ni har alltså ännu några timmar på er. Juryn har redan börjat flyga in från världens alla hörn för morgondagens överläggningar på The Cat and Mutton (lunchkuponger gäller). Så fort vi vet att vi har en påve börjar jag bränna löv här på Pressylta.

Nu tillbaka till min guldbrokadornamenterade paulun. Silvio och tjejerna väntar.