Fel, men rätt
Categories: Kulturellt, SpråkWednesday, Sep 9, 2009
Vi har redan konstaterat – nånstans, nån gång, mitt minne sviker mig – att bitar av Shakespeare är mycket bättre på Hagbergska än på engelska. En diskussion i Guardians Notes & Queries idag tar upp det här med översättningar som är bättre än originalen, och där dyker en liten pärla upp. När Baudelaire översatte E A Poes roman Arthur Gordon Pym hade han ibland svårigheter med betydelsenyanser, som när han kom till en sekvens i vilken en fiskmås sliter en “liver-like” bit kött från ett ruttnande kadaver, vilket Baudelaire tolkar som “quasi-vivant”…
Fel, men perfekt fel, liksom.
September 10th, 2009 at 6:59 pm
Britt G. Hallqvists översättning av T.S. Eliots “The naming of cats” är väl så nära en översättningsbragd som man kan komma. Om den är bättre än originalet vill jag låta vara osagt men Hallqvist slarvar inte med rimmen, vilket Eliot gör (over påstås rimma på discover).
Kolla Eliot här:
http://www.americanpoems.com/poets/tseliot/5536
och Hallqvist här:
http://www.kattityden.se/eliot_sv.html
September 10th, 2009 at 7:25 pm
Paul Austers förmåga att spela ut Ragnar Strömberg på svenska tycks mig som ännu en bragd: http://www.pressyltaredux.com/2009/05/stromberg-auster-sant/
Och blygsamheten åt fanders, men min egen översättning av Finnegans Wake slår originalet med fem galopperande tröstlängder. Den har dessvärre förblivit opublicerad. Piratförlaget ville inte ha den.
September 10th, 2009 at 9:11 pm
Det här är ett intressant ämne som jag diskuterat flera gånger på min egen site. Jag har givit ett par exempel på översättningar som jag tycker är bättre än originalet t.ex. Gyllander-Kipling och (med yttersta tvekan) Fröding-Poe. Men vad som puttar mig off (om jag säger så) i Guardians artikel är exemplet med Asterix. Just “Asterix aux Jeux Olympiques” har jag inte läst på engelska men flera andra album och dessvärre också ett par Tintinalbum. “The horror, the horror”!’
“Den vägen bär till vanvett. Sky den vägen” skulle man kunna säga på ren svenska.
September 10th, 2009 at 9:26 pm
Det har jag missat, Bengt, ge oss gärna några länkar till Gyllander-Kipling och Fröding-Poe.
Men vanvettet ligger ju inte i Asterix eller Tintin. Vanvettet ligger i Belgien.
September 10th, 2009 at 10:26 pm
Förlåt, typ. Men nu hänger jag inte med. Vad har Asterix med Belgien att göra, annat än att ett av äventyren (nummer 24) tilldrar sig där? Goscinny och Uderzo är väl hur franska som helst.
Och medan Asterix och Obelix monomant hävdar att vanvettet ligger i Rom (“Ils sont fous ces Romains”) anser de ju med Caesar att belgarna är de tappraste av alla de tre galliska folken.
September 10th, 2009 at 10:47 pm
Jag drog Tintin över en kam.
September 11th, 2009 at 4:32 pm
Jag tog upp temat när jag försökte skrämmas till Halloween, se Buuh!. Där finns några länkar som den ev. intresserade kan följa.
En av dessa länkar går dessutom till ett inlägg som jag kallat Rim och reson där jag försöker belägga min tes att man med skickligt uttal kan få vilka ord som helst att rimma – detta med anledning av påpekande ovan om “over”/”discover”. (David Nessle påpekade en gång att Karl Gerhard rimmat “uppercut” med “justitiedepartementet.”). I “Ulalume”, länkad ovan, rimmar Poe f.ö. “vista” med “kissed her” vilket gör honom utomordentligt väl kvalificerad i sammanhanget.